Tycker ni att mormor står närmare barnbarnet än farmor?

har bara läst TS

förstår vad du menar! mormor träffade min pojk mycket mer när jag var mammaledig än farmor gjorde. det berodde på att jag var ledig och det var mest naturligt för mig att åka ut till mina föräldrar på vissa lediga dagar. nu är det tvärtom. min man går hemma och farmor träffar sitt barnbarn flera gånger i veckan medan mormor får vara lite mer aktiv för att få träffa honom

MEN, jag tycker absolut inte att mormor är närmre än farmor för det! vi har världens gulligaste farmor och jag har flera gånger varit ute med vår pojke hos henne utan att min man vart med. det ligger jättemycket i mitt intresse att han får lika bra kontakt med bägge parter och jag försöker så gott det går att vara så rättvis som möjligt med vem vi ska hälsa på (för här slåss alla om att få träffa sitt barnbarn )

Jo det är så att morföräldrar oftast står närmare sina barnbarn.
Inte så konstigt då man oftare har en tätare kontakt med sin dotter.
Dessutom så vet man ju att det alltid är dotterns barn, med sonens fru kan man inte vara lika säker, hon kan ju varit med någon annan

JA, men det beror på att min sambo inte har någon relation med sin mamma! Hon är en gammal försupen kärring som jag aldrig skulle lämna min son till elller ens umgås med efter allt hon har gjort mot min sambo! Men, om det är någon som har en nära relation till min son så är det hans morfar, kanske för att jag alltid har varit pappas flicka genom hela min uppväxt!

Det vanligaste är nog att mormor blir närmst eftersom döttrar oftast vänder sig till sina mammor för råd och så vidare.

Men om jag utgår från min situation så skulle jag våga påstå att min dotter inte gör någon som helst skillnad mellan mormor och farmor, inte jag heller faktiskt.
Vilket jag tycker är toppen och precis så det ska vara!

i vårt fall stämmer detta ganska bra. min mamma sätter sig i bilen och åker 25 mil i rekordfart så fort jag ringer och gnäller lite. Då släpper hon ibland allt hon har i händerna och åker hit för att hjälpa till, för att hjälpa mig och för att umgås med sina barnbarn som enligt hennes mening är hennes juveler. Hon pratar alltid om hur mycket hon älskar sina små änglar och det är ingen hejd på henne. Min svärmor har 10 minuter hit men har varit och hälsat på färre gånger än det finns fingrar på handen. Visst hon har stannat på en skvätt kaffe någon gång när hon varit hit för att hämta 2-åringen (nästan alltid vi som får fråga om hon vill "låna" henne för umgänge) men hon har liksom aldrig spontant kommit över på en fika eller för att hälsa på barnen. våra barn är 2 år respektive 4 månader. Hon umgås gärna med barnbarnen så länge hon slipper anstränga sig för mycket. Det är alltid vi som åker ut dit och då är det vi som bjuder in oss själva. Tidigare har hon sagt till min man att hon inte vill komma oinbjuden för det gör hon aldrig. Men vi är besvikna och har bett henne komma oftare men ingen förändring har skett och det var 1 och ett halvt år sen. Min mamma, mormor, fattar inte alls hur hon kan bo så nära men aldrig ta egna initiativ till eget umgänge med barnbarnen, hon säger själv att hon hade haft svårt att hålla sig från att springa ner dörren om vi bott närmre.
Min mamma är vad man kallar "världens bästa mormor".

För mina barn stämmer det bra. Jag själv däremot hade bättre kontakt med min farmor och hon var mig mycket närmre än min mormor.

I vårt fall stämmer det.

Mina barn är väldigt tajta med sin farmor men känner knappt sin mormor.

Så är det för oss också, men jag önskar att det inte vore så. Någon farfar har vi inte, eller han finns men är inte intresserad av att lära känna barnen, och farmor är ett helt kapitel för sig. Tyvärr, för jag önskar verkligen att det fanns fler än mormor och morfar som verkligen brydde sig om barnen.

Jag skulle mer än gärna släppa in en farmor som hade alla hästar i hagen.

Både och faktiskt..mormor och morfar bor i grannhuset så de träffar ju sitt barnbarn oftare än farmor och farfar som bor 5 mil bort. Dock så står farfar och barnbarnet nog varandra närmast.