• Anonym (vänskap?)

    Saknar riktigt nära vänner...

    För 10 år sen flyttade jag till en ny stad för att plugga. Jag idrottade också i en klubb i samma stad. Träffade min sambo efter några år och vi flyttade ihop och skaffade barn. Jag blev kvar helt enkelt...

    Familjelivet fungerar jättebra och personligen har jag vänner som jag pratar med varje vecka. När det är stora fester på gång blir vi bjudna.
    Nu är saken den att vi saknar den "lilla vänkretsen". De som kan säga till en att komma hem en lördagkväll eller som kan komma till oss.

    Vi har verkligen bjudit till. Bjudit hem vänner på lite mat, de kommer och vi verkar ha trevligt men vi blir ALDRIG bjudna tillbaka. Tycker det är tråkigt och sårande. Vännerna (det rör sig om några par) bjuder hem varandra och andra.

    Jag är inte sån som alltid ska vara med och måste bli bjuden alltid men NÅGON gång skulle vara roligt. Det börjar kännas som att man inte är behövd för sina vänner och att de inte skulle sakna en om man inte hörde av sig.

    Tråkig känsla är det i alla fall. Någon som har liknande erfarenheter och kan ge lite peppning?

  • Svar på tråden Saknar riktigt nära vänner...
  • Anonym

    Hej TS, jag har det ungefär likadant. Det är lättare hitta kompisar att umgås ensam med typ killen att sporta me d och tjejer att ta en öl med, men mkt svårt hitta parvänner. Och när man är ett par är det det som är roligast. Så jag har inte nåt bra råd att ge förutom att fortsätta kämpa på och bjuda till hittar ni inte nåt par att umgås med kring barnet, andra föräldrar? Vi har inga barn men jag har alltid trott det blir enklare då.

  • Anonym

    Jag blir sällan bjuden, jag får bjuda in mig och det suger, det känns som man tränger sig på eller att folk inte tycker om en!

  • Anonym (vänskap?)
    Anonym skrev 2009-09-21 19:04:35 följande:
    Hej TS, jag har det ungefär likadant. Det är lättare hitta kompisar att umgås ensam med typ killen att sporta me d och tjejer att ta en öl med, men mkt svårt hitta parvänner. Och när man är ett par är det det som är roligast. Så jag har inte nåt bra råd att ge förutom att fortsätta kämpa på och bjuda till hittar ni inte nåt par att umgås med kring barnet, andra föräldrar? Vi har inga barn men jag har alltid trott det blir enklare då.
    Tack för svaret!
    Vi har barn och har vänner med barn. Barnen är på varandras kalas. vi kan säga att vi är 4 par. De andra umgås med varandra på helger, har spelkvällar t ex då är de 2 par. Vi är medräknade om vi är alla 4 par men aldrig om vi bara är 2. Hänger du med vad jag menar? Det bästa är kanske att börja om med några andra...ha de gamla kvar som vanligt men söka nya och skapa en djupare relation med dem?

    Min sambo är liite annorlunda än de andra killarna. han dricker t ex väldigt sällan. De kanske tycker han är konstig?
  • Anonym (vänskap?)
    Anonym skrev 2009-09-21 19:10:12 följande:
    Jag blir sällan bjuden, jag får bjuda in mig och det suger, det känns som man tränger sig på eller att folk inte tycker om en!
    Förstår precis hur du känner. Det är INTE roligt!
  • Anonym (gbg)

    Hur gammal är du ts? Jag är i liknande sits, bor med min sambo men utan barn

  • Anonym (vänskap?)
    Anonym (gbg) skrev 2009-09-21 19:22:02 följande:
    Hur gammal är du ts? Jag är i liknande sits, bor med min sambo men utan barn
    jag är 34.
  • Anonym

    Jag är i en likande sits. Har också flyttat till en annan stad. Men långt bort. Fick barn men är nu ensamstående med barnet varannan vecka. De vänner jag kan räkna som mina vänner är de jag träffar via familjeliv eller min utbildning jag nu går. Så för mig handlar det inte om parträffar, parmiddagar och sånt. Jag är nästan alltid ensam på helgerna när min son är hos sin pappa. Det är tufft men jag gråter inte, för jag har blivit så van att det är så. Trist JA men vad ska jag göra? Jag är en social, trevlig kvinna/mamma 30+ men har mycket svårt att finna nära vänner, eller bara vänner som vill träffas och hör av sig och vill hitta på nåt roligt!

  • Anonym (vänskap?)
    Anonym skrev 2009-09-21 19:34:14 följande:
    Jag är i en likande sits. Har också flyttat till en annan stad. Men långt bort. Fick barn men är nu ensamstående med barnet varannan vecka. De vänner jag kan räkna som mina vänner är de jag träffar via familjeliv eller min utbildning jag nu går. Så för mig handlar det inte om parträffar, parmiddagar och sånt. Jag är nästan alltid ensam på helgerna när min son är hos sin pappa. Det är tufft men jag gråter inte, för jag har blivit så van att det är så. Trist JA men vad ska jag göra? Jag är en social, trevlig kvinna/mamma 30+ men har mycket svårt att finna nära vänner, eller bara vänner som vill träffas och hör av sig och vill hitta på nåt roligt!
    Skit att det ska vara så svårt!!! I denna staden känns det som att alla har sin lilla vänkrets och inte vågar släppa in någon ny...
  • Anonym

    Anonym (vänskap?) skrev 2009-09-21 19:13:10 följande:


    Tack för svaret! Vi har barn och har vänner med barn. Barnen är på varandras kalas. vi kan säga att vi är 4 par. De andra umgås med varandra på helger, har spelkvällar t ex då är de 2 par. Vi är medräknade om vi är alla 4 par men aldrig om vi bara är 2. Hänger du med vad jag menar? Det bästa är kanske att börja om med några andra...ha de gamla kvar som vanligt men söka nya och skapa en djupare relation med dem?Min sambo är liite annorlunda än de andra killarna. han dricker t ex väldigt sällan. De kanske tycker han är konstig?
    Att han inte dricker på samma sätt kan ju vara ett skäl till att han inte är så tight med de andra killarna.

    Men det lät på det du skrev som att det var fler saker som skiljde han från de andra. Olika intressen och olika temperament eller ?
  • Anonym

    Anonym (vänskap?) skrev 2009-09-21 19:41:51 följande:


    Skit att det ska vara så svårt!!! I denna staden känns det som att alla har sin lilla vänkrets och inte vågar släppa in någon ny...
    Vart i landet bor du? =)
  • Anonym (vänskap?)
    Anonym skrev 2009-09-21 19:46:05 följande:
    Anonym (vänskap?) skrev 2009-09-21 19:13:10 följande: Att han inte dricker på samma sätt kan ju vara ett skäl till att han inte är så tight med de andra killarna.Men det lät på det du skrev som att det var fler saker som skiljde han från de andra. Olika intressen och olika temperament eller ?
    Stämmer bra.
  • Anonym (vänskap?)
    Anonym skrev 2009-09-21 19:48:01 följande:
    Anonym (vänskap?) skrev 2009-09-21 19:41:51 följande: Vart i landet bor du? =)
    södra delen
  • Anonym

    Anonym (vänskap?) skrev 2009-09-21 19:58:39 följande:


    södra delen
    jag också, det låter som att vi bor i samma stad... =) Om så kan ju vi hitta på något, ta en fika eller nåt sånt! hihi
  • Anonym (vänskap?)
    Anonym skrev 2009-09-21 20:01:51 följande:
    Anonym (vänskap?) skrev 2009-09-21 19:58:39 följande: jag också, det låter som att vi bor i samma stad... =) Om så kan ju vi hitta på något, ta en fika eller nåt sånt! hihi
  • Anonym

    Anonym (vänskap?) skrev 2009-09-21 20:09:57 följande:


    en mellanstor stad, i mitten av småland.. stämmer det in på dej? Berätta lite nu.. du är ju anonym här... hihi
  • Anonym (vänskap?)
    Anonym skrev 2009-09-21 21:09:59 följande:
    Anonym (vänskap?) skrev 2009-09-21 20:09:57 följande: en mellanstor stad, i mitten av småland.. stämmer det in på dej? Berätta lite nu.. du är ju anonym här... hihi
    Stämmer också ¨Men mer säger jag inte, vill ju fortsätta vara anonym...
  • Anonym

    Anonym (vänskap?) skrev 2009-09-21 21:17:06 följande:


    Stämmer också ¨Men mer säger jag inte, vill ju fortsätta vara anonym...
    jag förstår, men jag bor i Växjö.
  • Anonym

    Kan man bli "glad" att det finns fler med samma problem. Befinner mig i likadan sits, stannat kvar i en ny stad bildat familj och slagit mig till ro. Känner mig lite som en spetälsk:) ibland. JAG vill också bli bortbjuden och inte bara bjuda!!!.
    Inte mycket till pepping men iblan är det skönt att inte kännas som den enda som inte har fulltecknad kalender:)

Svar på tråden Saknar riktigt nära vänner...