Ändå visste Islam att en omedelbar deklaration om avskaffande inte kunde ta slut på slaveriet utan skulle endast ha skapat förvirring och allvarlig rubbning under den epoken. Islam inrättade istället ett program där slavar kunde assimileras in i ett fritt samhälle. På så sätt avvecklades gradvis slaveriet från det islamiska samhället.
Det blev obligatoriskt att alla slavar skulle utbildas. Muslimer föreskrevs att ge mat och ge kläder till slavar på samma sätt som till sig själva. Det blev påbjudet om en slav ville köpa hans eller hennes frihet skulle han eller hon få hjälp med pengar och medel för att kunna upprätthålla ett oberoende liv. Hård behandling av en slav förklarades vara tillräckligt för hans eller hennes frigörelse.
Därutöver så deklarerades att försoningen av vissa synder var att frige slavar, och att frige en slav förklarades vara en dygd av högsta slag och kanske i samma värde som bön och fasta...
Den ädla Koranen påbjuder:
’OCH VÄLJ hustru eller man bland dem av er som är ensamstående och av dem bland era manliga eller kvinnliga slavar som är lämpade för äktenskap. Är de (som ert val faller på) fattiga skall Gud i Sin godhet sörja för deras (behov); Gud når överallt, Vet allt....Och när de som ni rättmätigt besitter önskar sin frihet, upprätta då frihetsbrev för dem, om ni vet att de är friska (till kropp och själ), och dela med er åt de (frigivna) av det som Gud har gett er för er försörjning. Och tvinga inte era unga slavinnor till lösaktighet för att därmed uppnå en flyktig vinst, om de önskar ingå äktenskap. Men om de tvingas (till detta) skall Gud – sedan de har utsatts för (sådant) tvång – (visa dem att) Gud är förlåtande, barmhärtig.’’
Koranen 24:32-33
