p-piller biverkningar

Oh, jag har nyss fått en "aha" upplevelse!
Började med p-piller när jag var 14 år och blev sexuellt aktiv, med min dåvarande pojkvän. Har sedan dess ätit p-piller, alltså i sju år!
Med den första pojkvännen var sex nått spännande och vi utforskade och hade mycket roligt. Vi var tillsammans i tre år.
Men i slutet så avtog sexlusten.. och med min nya partner har jag trott att jag är a-sexuell och att jag inte kan bli kåt.
Går i terapi (inte enbart för detta) men vi har pratat mycket om det där.
Min självkänsla, tidigare upplevlser (råkat ur för övergrepp när jag var liten..)
och jag fick till svar att det var detta som påverkade att jag inte hade någon lust till sex...
Men när jag slutade med p-piller för 6 veckor sedan så har sexlusten börjat komma!! det är underbart. jag blir riktigt upphetsad och våt (vilket har varit svårt föut...)

Nu hoppas jag även slippa svampinfektioner och dåligt ph-värde i underlivet. Klart det är p-pillerna. Jag mår mycket bättre utan och.. ska aldrig mer äta p-piller!
Jag tor inte att det är bra att tillsätta massa hormoner, udner för lång tid..

Härligt! :) Skönt att känna igen sig i det ni skriver!!

LÄS!

Hejsan hörni! jag är 17 år och har förstått nu att jag lidit av dessa förjävliga biverkningar i 2 år. Det hela började när jag och min kille (som otroligt nog fortfarande hänger ihop med mig) bestämde oss för att skippa gummit och prova p-piller. Jag tillgavs neovletta som alla får nu för tiden i början och blev snustorr! och väldigt väldigt skör. Det gick liksom inte ens att ha sex. Jag bytte till Cilest och besväret minskade lite men var fortfarande torr. o Blev deprimerad så bytte upp till yasmin som sägs ska göra att man blir gladare, men fick.... vad ska man kalla det som..,. "attacker". Jag blev yr och kände mig så sjukt tom i magen, kändes som om jag skulle spy och skita på mig på samma gång, fick hjärtklappning, skakade och svettades. Vi har varit på akuten många gånger, sett läkare och fått som svar att jag har fått vätskebrist eller ätit för dåligt under dagen. Och jag intalade mig själv att jag mådde bra. Att det inte var något fel på mig. Men jag har alltid känt, eller undrat någon gång om vad det är som är fel, det kanske är en oupptäckt sjukdom.,, eller att det kanske är såhär man ska må?
 jag var säkert deprimerad fast än jag italade mig själv att allt var bra. Det kändes som om allting var fejk nu, mina skratt, alla stunder jag trodde var roliga. när jag tänker efter på hur jag var innan jag började med p-piller. Jag var så otroligt glad, förmodligen den gladaste i hela universum. Min kille älskade mig så oerhört mkt och jag fick alltid gulliga sms och han visade alltid att jag var den bästa tjejen som fanns.

Nu har attackerna pågått för lång tid. Den här sommarn har vi varit på akuten flera gånger igen. Nu efter att ha haft vissa aningar om att det kunde vara p-pillerna så sökte vi på internet och läste om fler som hade jobbiga biverkningar. Jag träffade en otroligt bra läkare som sa att vi skulle sluta med pillerna. Jag har nu varit utan pillerna i 4 veckor och det har blivit värre? jag har fåt sjukskriva mig ifrån skolan för att jag har det så kämpigt på mornarna. Jag får tvinga i mig mat eftersom att jag har nada matlust, känns som om jag ska spy, är illamående, skakar och det kryper i kroppen. under huden liksom, kallsvettas i händer och fötter. jag vaknar varje morgon av min ångest, jag sväljer och sväljer, min tröja är fuktig i svett och jag försöker somna om men det går inte. Då är klockan 6 ungefär. Jag tränar också, eller jag dansar. Det är bland det roligaste som finns i livet! och nu börjar dansen i morgon sön (22 aug). och jag kan inte vara med. Jag vill sååå gärna vara bra igen. jag vill kunna känna lukter och frihet igen, ingen klump i halsen, kunna skratta åt ingenting och kunna tycka om mig själv. jag tycker att jag är så äcklig. Jag brukade ha babyhud och har fått flera finnar av p-pillren också tror jag. jag orkar inte bry mig om hur jag ser ut längre. jag blir anfådd av ingenting. känns som om jag får alla dumma biverkningar. verkar som om alla kan stå ut med dom iaf? jag kan inte ens vara med kompisar, inte ens gå till skolan. har inte träffat min kille på flera veckor. jag är rädd att han börjar lessna ur. Det tar på oss båda. Någon som kan säga på ett ung hur lång tid det tog innan man kände sig bra igen?, jag vet att det är individuellt men jag blir desperat snart. Någon som kan säga på att ung hur det kändes när det gick ur, om det är i steg för steg eller om man vaknar upp en dag och man är en ny människa?

Ja, jag kan ju säga att jag ångrar bittert den tiden jag åt p-piller. Blev djupt deprimerad och förstod först många år efteråt att det faktiskt bara berodde på p-pillren.Fick också ont i ryggen.
Och förstås 0 sexlust. Svampinfektioner. Blä.
Har privat olika hormonfria varianter. Men nu är jag nöjd när jag hittat ett helt nytt sorts pessar man sätter längst in  slidan. Hade lite svårt att ta ut den, men nu har jag ett band jag satt i handtaget. Ingen av oss känner av det och eftersom man kan ha det inne så länge är det inga problem heller. Pessargelen är superbra och är jag lite irriterad eller känner av lite svampvarning, kör jag med extra gel, den innehåller mjölksyra) och blir bra direkt.
Önskar att nån tipsat mig för länge sen om cervixpessar. Det heter FemCap. 

Hm... Den här tråden är har varit inaktiv ett tag... Jag har precis blivit medlem dock och tycker att jag känner igen mig i mycket som sägs... Jag upplevde även att min gynekolog inte ville erkänna att mina svampinfektioner kunde ha att göra med p-piller. Det kanske inte är direkt kopplat eller så, men att bara avfärda mina tankar och känsla för kroppens signaler tyckte jag kändes fånigt. Det viktigaste är ju trots allt att hitta det som fungerar för varje individ, och för mig (jag slutade med p-piller för 1,5 år sedan nu) tycker jag att min sexlust inte är tillbaka fullt ut ännu... Har någon upplevt att ni blivit kvar i olust-träsket även efter avslutade hormonbehandling?
Jag är iaf fri från de flesta obehag vilket är skönt.
/M (numera hormonfri och gladare! )   

Jag hitta denna sidan och tråden av en slump förut idag. Jag fick en chock och grät i en timma! Jag kan inte fatta att jag mått såhär dåligt i 12 år av mina p-piller. Det jobbiga är att jag minns inte ens hur jag var innan jag åt dem eftersom jag började när jag var 14 år. Varför pratas det inte mer? Jag hade inte en aning om att det var så illa, jag har alltid trott att det är "bara sån jag är". Allt ni skriver stämmer så bra på mig att det skulle kunna varit jag som skrev det.

Jag vill bara säga tack till er alla, framförallt du som starta just denna tråden. Tack vare era erfarenheter förstår jag vad det är som är fel. Jag slutade äta mina p-piller idag, jag och min sambo är helt överens om att jag aldrig ska äta dem igen. Jag hoppas verkligen att jag blir bättre nu.

Tusen tack, ni är guld värda, tack för att ni pratade om det :D

Till Mallis! Vad härligt att du hittade hit just nu! 
Det var ju bättre att du upptäckte det nu än senare! Jag fattar inte heller varför det inte talas mer om det. När jag slutade fick jag säga till min kille att jag kommer strunta i gynekologens råd och lyssna på kroppen, vilket ju också är en chansning. Hela västvärlden är ju uppbyggd så att vi lyssnar mkt på läkare och "proffs"... Det är inte många jag känner som fungerar helt bra på hormoner, och då är det inte bara folk som känner varann och kan prata ihop sig utan jag menar vänner från olika håll! Det är något skit med det! Om jag skulle få en dotter så är jag tveksam att jag skulle råda p-piller som preventivmedel...  
Och du... NEJ det är inte "sån du är"- det trodde jag länge också... En torrboll utan lust med trist humör och lite småbesvär mest hela tiden! 
Välkommen till vi som vågar vägra hormoner! =) 
lycka till
 

Jag är verkligen sååå glad att jag hittade denna tråden. Jag har nu läst allt vad alla har skrivit i denna tråden, och jag känner verkligen igen mig. Alla biverkningar som alla har haft/har som jag bara trodde jag hade.
Jag har aldrig riktigt tänkt att det kan vara mina p-piller som har orsakat mitt dåliga humör, att pH-värdet i underlivet rubbats så fort jag har haft mens eller haft sex, inte haft någon sexlust alls eftersom jag känner att det inte är riktigt värt det eftersom då ändras mina flytningar igen och jag måste börja använda vivag kapslarna. Och även det att det har gjort ont.
Jag började ta p-piller när jag var 14år och nu är jag 18. Och så många gånger jag har sökt på internet efter svar på varför min kropp reagerar som den gör efter sex och efter mens. Men har aldrig fått något svar.
Och som ni skriver, alla dessa "råd" från barnmorskan att inte använda string eller tvätta sig med tvål osv osv. det har inte heller hjälpt. Men från och med idag ska jag sluta ta mina p-piller för att se om det blir bättre. Om jag får tillbaka min sexlust, blir piggare och gladare, och att det inte sker någon mer obalans i underlivet, åtminstånde inte 2-3 gånger i månaden. 
hoppas hoppas!!!
Och TACK verkligen. Tack för att någon tar upp detta och berättar om det så andra får läsa och ta till sig. Och kanske få hjälp med detta.

Hej på er! Efter 10 års användande av p piller så har jag nu slutat. För drygt en vecka sedan. Jag bestämde mig för att jag skulle sluta för flera månader sen, men samtidigt va jag rädd för hur min kropp skulle fungera utan dom och om mina cystor, foliklar, skulle komma tillbaka. Jag hoppas inte att de kommer tillbaka. Jag har börjat med femcap. Är så otroligt glad att jag hittade den. Till en början va det svårt att sätta in den och ta ut den, men med lite träning. Som sagt, hoppas att foliklarna inte kommer tillbaka så att jag är tvungen att äta p piller igen. Kram på er!

Efter att ha fått cellförändringar kände jag att jag ville sluta stoppa i mig hormoner, sökte på p-piller och biverkningar och hittade den här tråden. OJ va jag kände mig träffad, jag har ätit p-piller i 10 år, sedan jag var 14, och haft återkommande svampinfektioner, bakteriell vaginos flera ggr, skavsår, varit nedstämd. Och först nu ser jag en koppling till p-piller. Jag har fått samma svar hos barnmorskan på ungdomsmottagningen, "använd bara bomullstrosor, tvätta med olja, tvätta inte för ofta, sluta med kolhydrater". Men det känns som att de alltid bara förespråkat de där jäkla pillren. Men nu aldrig mer!

Åååh vad glad jag blev när jag sökte på "biverkningar p-piller" och den här tråden dök upp!!!!
Jag åt p-piller i 6 års tid då jag under 4 av dessa år var i ett förhållande. Först åt jag cilest som inte fungerade alls då jag fick otroligt med finnar samt att det helt plötsligt började flimmra framför ögonen. Därefter började jag med Yasmin.......
Jag hade under dessa år ständigt problem med svampinfektioner och minskad sexlust. Jag fattade verkligen inte alls varför......
Sen när förhållandet tog slut bestämde jag mig för att sluta och efter det har jag inte haft varken svamp och sexlusten kom tillbaka.
För 1 år sen träffade jag min nuvarande kille och då började jag istället med Zoely som skulle vara ett nytt bra p-piller. 
Till att börja med fungerade det bra men sen kom torrheten smygandes. Dock inga svampinfektioner  på det sättet som med Yasmin men det känns inte bra. Att vara upphetsad och vilja ha sex men aldrig bli våt är fan inte kul. Jag har också märkt att jag inte har samma lust som innan....
Dessutom har jag gått upp flera kilo i vikt och trots att jag rör på mig precis lika mycket som innan och verkligen tänker på vad jag stoppar i mig så går jag inte ner i vikt..... :(
När jag läser det ni har skrivit så inser jag när jag tänker tillbaka att jag dessutom har varit så ledsen, nedstämd och lättirriterad den senaste tiden/halvåret...
Efter att ha läst det här inser jag att p-piller inte är min grej heller. Dessutom drar jag min för att gå till barnmorskan då det inte känns som att dom förstår.......
Nu ska jag ta ett snack med min sambo. Jag tar hellre att vi använder kondom och har sex än att äta p-piller och inte ha sex..... 
 

jag började med p-piller för typ ett halvår sedan(är 15) tog det i två månader typ utan problem, fuskade dock med mensen lite. när jag väl slutade ta dom hade jag mens i tre veckor. Med en överkåt pojkvän blev detta ett problem..
Aldrig mer P-piller! 

Känner igen mig i dessa biverkningar jag med. Depression (livet känns så mörkt så att jag inte vet vad jag ska ta mig till), torrhet och sköra slemhinnor, dålig sexlust (vilket ju även kommer av rädsla för att det ändå bara ska göra ont när man har sex eller efteråt eftersom det skaver och ibland börjar blöda) och ja, svårt att känna igen mig själv helt enkelt. 

Ångrar mig också att jag har ödslat en massa tid av mitt liv och framför allt mitt förhållande på att må så skit och min sambo har definitivt lidit han också på olika sätt. USCH. Aldrig mer!

Den tonåriga dottern började med p-piller för lite över en vecka sedan. Har fått ont i magen  och sänts på olika prov. År det månne p-pillerbesvär?

Det kan det absolut men det är svårt att säga säkert. Men man ska absolut komma ihåg att nämna att man äter p-piller till läkare man träffar för det kan påverka mer än man tror. Det kan dessutom vara något som går över om hon har börjat så pass nyligen, man får ofta diverse biverkningar som är värre i början.

Personligen skulle jag inte rekommendera p-piller eller andra hormoner till NÅGON, med tanke på en mängd anledningar (allt från fördubblad risk att få bröstcancer till att det skadar miljön mycket…).

Kommer inte ihåg när jag började med p-piller, men vissa händelser får mig att ifrågasätta hur hälsosamma de är. Bodde i Australien och började använda ett annat p-piller än vad jag var van vid. Plötsligt en dag fick jag jätteont i brösten, de spände och ömmade, tyckte även att de plötsligt verkade större. När min väninna samtidigt kommenterade över att mina bröst såg jättestora ut insåg jag att jag inte inbillade mig. Detta hände under loppet av max 15 minuter och jag är säker på att det har med pillren och göra, det skrämmer mig att ett piller kan göra en sån snabb förändring i min kropp.

Tog en paus från p-piller under ett par år, främst för att jag gick upp 4 kg pga dem. Under den här tiden var jag så glad och hade alltid så roligt. Sen träffade jag min nuvarande pojkvän och började med p-piller igen. Jag tror aldrig jag har haft svampinfektioner och jag har inte haft såna våldsamma bieffekter som de flesta skriver här, men har de senaste veckorna börjat fundera lite över:

"När blev jag såhär tråkig?"

Jag känner mig inte lika rolig som jag var förr. Känns som jag mest låtsas-skrattar. Livet känns tråkigt och jag känner mig ofta irriterad. Ont i ryggen, kan få hemska migränanfall. Får ibland skavsår vid sex och flytningar i samband med det. Aldrig intresserad av sex förrän dagen innan menstruation. Värst av allt jag har fått väldiga sömnproblem, kan ligga vaken hela natten då och då, blir helt slut. Jag har ingen aning om detta har med p-pillren att göra, men dessa problem har uppstått sedan 3-4 år sedan, då jag började med p-piller. Eller är jag bara deprimerad och bitter, jag vet inte? 

Man kan nog undra hur mycket p-piller ställer till. Min enda "erfarenhet" är via min exflickvän. Vi hade inte sex, så hon använde inget preventivmedel  när vi var tillsammans. När det tog slut mellan oss träffade hon en ny man och började då äta p-piller. Vi träffades efter några månader och då märkte jag att hon var fylligare och verkade trött på något vis, inte lika glad och spontan som tidigare. När jag frågade så hon att hon kopplade det till p-pillren, men att hon inte såg något alternativ just då eftersom mannen inte ville ha kondom, att det var något hon fick stå ut med för relationens och sexets skull. Nu är hon 25 och får stå för sina val, men man kan också tänka på alla tonårsflickor som mer eller mindre känner sig tvungna att äta p-piller.

Så underbart å hitta denna tråden :) har ätit p-piller i ca 5 år nu å får hemska migränanfall som varar i 3 dygn. Ingen sexlust som förr. Migränen började när jag började med p-pillren...

Jag är 17 år och har bara använt mig av p-piller (cilest) i två månader och jag har aldrig mått såhär dåligt i hela mitt liv. Jag har ångest runt allt , känner i princip ingen anna känsla än sorg och har svårt att äta. Jag har börjat tvivla på mina känslor för min pojkvän på grund av detta ,jag gråter också så fort jag tänker på min Mamma och lillebror som jag bara träffar varannan vecka. Vad är detta?!jag mår sköt och har nu slutat,någon som vet hur långt tid det på ett ungefär tar att bli normal igen

/en fördetta glad tjej