Vadå egentid??

Har skummat igenom alla inlägg och då undrar jag om det är nu ni vill att jag ska be om ursäkt för att jag trivs med mitt liv? eller för mina värderingar? Det verkar som ni lägger stor vikt på hur min TS är upplagd och vad jag är för person? Alla kan ju inte vara LIKA duktiga på att skriva en TS så att alla förstår? Jag har inte gått en kurs i debatterande etc så då är det lätt att det finns nån som missförstår. Kan ju inte hjälpa om folk väljer att läsa mellan raderna, tro sig att det menas något fast det inte ens står skrivet eller läsa och förstå vad de vill. Tycker man sen att debatten är spretig ( eller kalla det vad ni vill) så kan man ju alltid kolla med mig om nåt är oklart eller strunta i att lägga sig i? Ångrar inte en sekund att jag skrev min TS. Varför skulle jag? Sen kan ni ju bli avundsjuka eller irriterade på att det finns såna mammor som mig. Det ger jag blanka *** i. Vill ni störa er på mitt handlande så varsågoda! Jag tar inte åt mig. Jag kommer heller inte att ändra mig. Jag går inte ens på batterier som behövs laddas men det är väl bara plus i kanten, vad vet jag? Till er som inte verkar tro att jag inte haft ett heltidsjobb eller som tror att min man alltid varit hemma halva veckan: Jag har jobbat mer än heltid, jag har ett jobb att gå till efter föräldraledigheten, min man kommer att jobba 60 timmar i veckan igen. Inte är jag självmordsbenägen för det ( som nån tog upp). jag vet hur det är att vara mitt inne i vardagsstress med långa arbetsdagar dessutom med en man som inte ens var hemma måndag-fredag. Självklart har jag egentid!! När jag går till affären och min man är hemma med barnen, eller när jag sitter vid datorn en stund. Som jag skrivit tidigare är ordet egentid ett stort begrepp som kan kallas för mycket. Innebörden av det ordet behöver ju inte vara samma för er som för mig. Men varsågoda att fortsätta att vrida och vända på varenda liten mening jag skriver!! Bra jobbat!! Kan inte annat än att skratta åt vissa av er!! Känns så moget på nåt sätt. Jag vet att det är många som känner med mig, men som kanske inte vågar skriva nåt pga alla ev påhopp. Ni är så trendiga alla mothuggande mammor ( pappor?)!! Jag har inte hakat på den trenden tyvärr och är kanske i era ögon väääldigt gammalmodig... who knows. Jag är jäkligt stolt över att jag inte har behovet av utomstående hjälp eller anledning till att fly från vardagen för att kunna lappa ihop mitt förhållande. Jag lyckas så bra med det ändå. Tro det eller ej.

Såg att nån kommenterat utbildning innan barnskaffandet. Vad är det som säger att jag inte har utbildning och fast jobb? Till er som är sååå undrande om varför jag startat tråden och inte kan förstå syftet med den: Det är upp till var och en att starta en tråd om vad som helst ( nästan). Vilket jobb ni måste ha att sitta i var och varannan tråd och ifrågasätta om varför den finns? Blir ni sååå irriterade? Bry er inte om min tråd, skriv inget och lägg energin på annat! Att ni bara orkar!! Ja jag har egentid när jag sitter vid datorn, vad är problemet? Som sagt pratar jag främst om behovet att lämna bort sina barn var och varannan helg för sitt egna behov av supande, festande och sådan egentid. Känn er inte så träffade om ni inte gör detta. Jag vet flera föräldrar som gör så och det stör mig.... so what??

Är man en sämre förälder om man har behov av barnvakt? Nej Är man en sämre förälder om man inte har behov av barnvakt? Nej Är man en bättre förälder om man har ett behov man får tillgodosett? Ja förmodligen. Och vart behovet ligger är olika för olika individer.... Är man en bättre/sämre förälder för att man haft ett behov en gång i tiden men inte längre känner att man behöver tillgodose det sedan man fick barn? Nej... Svaret på TS fråga är enkel. Vi har alla olika behov eftersom vi är olika människor som lever olika liv. Vi tillgodoser våra behov på olika sätt. En del finner lösningen inom familjen, andra måste söka sig utanför för att tillgodose dom. Inget är fel...