Inlägg från: Anonym (Hej då katt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hej då katt)

    Katt och Spädbarn

    Sambons katt rök när bebisen kom. Det känndes inte tryggt. Men jag gillar inte katter heller. Hade det varit ett husdjur jag gillat hade jag kämpat mer, men nu stog jag inte ut med kattlådan och allt äckelpäckligt där och att aldrig kunna lämna bebisen i vagnen utan att katten var där och la sig och gosade in sig. Allt hår över bebisen, att stänga överallt för annars gick katten dit och protestkissade... Nä, det var typ jag eller katten.

    Till sluuuut fick han ett nytt hem, på landet, hos en släkting. Jag kan ha lite dåligt samvete, men ändå, det hade aldrig gått.

  • Anonym (Hej då katt)
    Anonym skrev 2009-10-01 09:22:42 följande:
    Skrämmande att sådana befängda myter om att katter kväver barn lever vidare, och att vissa BVC och MVC understödjer dem.. ( Är väl iofs inte förvånad, det är ju inte begåvningsreserven som häckar på de ställena direkt)
    Myt och myt... Det kan hända. Våran katt lade sig på varma gosiga bebisen utan problem. Och bebisar kan som bekant inte vända på sig och värja sig. Särskilt inte i djupsömn.
  • Anonym (Hej då katt)

    Det är möjligt att det aldrig hänt, det säger jag inget om. Men att det är fysiskt möjligt det tror jag definitivt. När vi fick våran bebis så ville vi inte chansa.

  • Anonym (Hej då katt)
    Gurkan skrev 2009-10-02 22:08:46 följande:
    Men min egen personliga åsikt står fast, jag tycker det är dumt att varna för något som eventuellt kan hända men som aldrig har hänt.
    Man varnar för att fullt friska människor kan dö i svininfluensan fast det aldrig hänt! Alla fall har haft någon bakgrund av sjukdom. Ändå så säger man åt hela svenska folket att vaccinera sig..

    Alltså, ditt resonemang om att det är dumt att varna för något som inte hänt men fullt möjligt kan göra det är befängt! Det är som att jag skulle skita i att ha fönsterlås på mina fönster på 3 våningen för att ÄN SÅ LÄNGE HAR UNGEN INTE RAMLAT UT. Det har aldrig hääääänt. Så so what om det kan hända...
    Förstår du? Det är löjligt att hålla på och kalla det myt, det kan ske och då bör man planera för det. Har du barn själv? För mig är det självklar att mitt barn alltid går före.

    Sen att du tycker om katter är en sak, men man behöver inte bli löjlig i sina resonemang om deras ofarlighet.
  • Anonym (Hej då katt)
    ysondre skrev 2009-10-03 18:18:00 följande:
    Anonym (Hej då katt) skrev 2009-10-03 11:07:54 följande:
    Men saken är ju den att det har aldrig funnits ett enda dokumenterat fall någonsin att en katt skulle ha kvävt ett barn. Det få som finns dokumenterade misstänkta har vid obduktion visat sig vara plötslig spädbarnsdöd. Det ÄR en myt och oavsett om barnmorskor använder ordet kan eller har så späder de på myten eftersom oavsett vilket ord de använder får de det att låta som något man måste se upp med.Du kan knappast jämföra detta med fönsterlås eftersom det finns massor med dokumenterade fall där barn (och vuxna för den delen) fallit ut genom fönster och skadat sig.
    Och det finns massor av fall där katter har lagt sig och myst på barn (våran katt gjorde det på våran bebis innan han fick flytta, min mamma lämnade min syster som spädbarn på balkonen för att sova i vagnen när vi bodde på första våningen en gång och då hittade hon en katt liggandes i vagnen sen! osv), och kanske andledningen till att ingen dött ännu är att man varnat om detta? Andledningen till att få barn dör genom att trilla ut ur fönstrena idag är, just det, för att man varnat om detta! Sen ignorerade du bekvämt min jämförelse med svininfluensan, ska man inte varna för den heller?

    Det spelar ingen roll om ingen dött (vilket nog bara är tur!) då det faktiskt finns katter som lägger sig på barn. Så är det bara, och det är något man bör se upp med om man har katt.
    Gurkan skrev 2009-10-03 17:08:38 följande:
    Anonym (Hej då katt) skrev 2009-10-03 11:07:54 följande:
    Men är det barnmorskans uppdrag att säga åt dig att ha fönsterlås på dina fönster för att barnen kan trilla ut? och det har visst hänt, inte hemma hos dig men hos andra.Är det barnmorskans jobb att säga till dig att eftersom du bor i ett gammalt hus med gamla elledningar så kan det börja brinna?Är det barnmorskans jobb att tala om för dig hur just du ska barnsäkra ditt hus?Ska barnmorskan förvarna att din golden retriver kan få en knäpp och bita ditt barn för det har ju hänt!?Mycket kan hända och mycket har hänt men varför ska barnmorskor förvarna för något som eventuellt kan hända men som aldrig hänt när de inte förvarnar för saker som kan hända och som faktiskt har inträffat?Jag köper fortfarande inte argumentet att varna för något som kan hända men som aldrig någonsin har inträffat.
    Nej, det är BVC sköterskans jobb eftersom hon alltid går igenom säkerhetsrutiner med en när man fått barn. Man går igenom vanliga faror i hemmet, man pratar om fallolyckor på skötbord, att barnsäkra sladdor osv..

    Du ignorerade också mitt exempel om svininfluensan, som ingen frisk dött av men som alla friska ändå ska vaccinera sig emot!

    Du ser väll att ditt resonemang inte håller? Man måste kunna varna om saker fast man inte vet om det hänt, men det kan hända! Som jag skrev till föregående, att saker inte händer, är kanske för att man är medveten om att det kan hända och FÖREBYGGER.
  • Anonym (Hej då katt)
    Anonym (sagostund) skrev 2009-10-03 19:54:43 följande:
    Trollen kan ju k omma från skogen och ta bebisen också! Det har aldrig hänt, men det kan minsann hända!! För att inte tala om näcken, lömsk typ det där. Fast han är ju mera inriktad på fruntimmer, så akta er!!
    Jag vet inte hur många troll du sett i dina dar? Katter ser jag dock dagligen.
    Eleonoratösen skrev 2009-10-03 19:40:59 följande:
    Hej då katt: Ursäkta men varför alla ska tex vaccinera sig mot svininfluensa är ju för att de som är i riskgrupperna ska skyddas och att genom att vaccinera sig nu när viruset är tämligen ofarligt så får vi ett försprång om det muterar!Jag förstår att du har ett katthat, men det finns ju hundar som kan göra saker mot barn också. Jag skulle säga att den största risken med att låta en katt ligga i barns säng är att barnet kan bli rivet eller bitet. Ett litet barns nypor kan verkligen göra både en katt och hund arg. Man får helt enkelt lära sina katter och hundar att inte vara i barnens säng! Man behöver inte göra sig av med katten bara för att det finns en risk.
    Alla ska vaccinera sig också därför att det finns en risk för även helt friska att dom dör av vaccinet. Det har inte hänt än så länge, men det KAN hända.
    (Sen är det enligt forskare tvärtom, om vi aldrig utsätts för det lindriga viruset så ligger vi sämre till OM det muterar.)

    Jag har inget katthat, jag tycker inte dom är mitt favorithusdjur däremot. Och när vi fick våran bebis valde jag att flytta på katten. Jag vet inte hur mycket erfarenhet av katter du har, men katte är inte som hundar att man kan lära dom att inte vara i sängen. Katter är ögontjänare, möjligtvis låter dom bli att vara i sängen när du ser, men säker kan du aldrig vara. Jag har aldrig hört talas om någon som fått en katt att sluta med det den vill göra. Därför gillar jag inte heller katter riktigt som husdjur, jag vill ha lugn och ro hemma och veta att ingen kissar där den vill, eller lägger sig där den vill. (Tro mig, har erfarenhet av alla möjliga sätt att få katten att sluta klösa på soffan, eller sluta smyg lägga sig i sängen.. Inget fungerar. )
  • Anonym (Hej då katt)
    Eleonoratösen skrev 2009-10-03 20:48:57 följande:
    Hej då katt: Haft katt hela mitt liv. Och ja, jag kan lära mina katter att inte vara på köksbordet, eller i spjälsängen osv osv. Visst de testar gränser (tex försöker hoppa upp i säng när man inte är i samma rum, och då kan man tex lägga alu-folie så hör du att de hoppar i och ljudet är otäckt för dem) En vattensprayflaska fungerar också bra och att tydligt säga FY eller NEJ. De kommer alltid efter ett tag testa igen om det går att trotsa reglerna, men man får vara uppmärksam på sina husdjur. Sedan gillar katter inte vitpeppar (fungerar bra om man vill ha krukväxter ifred bland annat) Citron är inte heller något de gillar. Katter är inte hundar, men man kan hitta sätt att leva med dem ändå. Hm, det där med klösa på soffan är svårt, vi har varit MYCKET tydliga från första stund att det får man inte och hänvisat vid varje försök till klösning på otillåtet ställe till en klösmöbel eller en klösmatta som de får klösa på. Du får göra som du vill, och har uppenbarligen gjort ditt val, och jag hoppas katten trivs i sitt nya hem och du känner att du har lugn och ro. Jag har valt att ha kvar mina katter för att de är kära familjemedlemmar och för att vi har hittat ett sätt som fungerar. Nåväl, lycka till TS oavsett hur du tänker göra!
    Tro mig, vi var MYCKET tydliga, såsom dig, om vad katten inte fick och fick göra. Det sket den fullständigt i. Vi testade allting, allt du rabblade upp och lite till. Kan ha att göra med att hans pappa var vildkatt och att han då inte hade bara tamkatts gener i sig. Dina katter kanske är tamkatter i flera generationer och sociala på ett annat sätt, vad vet jag.
    Däremot så är du den första jag hört som lyckas lära sin katt att ge fan i vad den verkligen vill göra, alla andra kattägare jag pratat med är rörande överens om att katter inte går att bestämma över. Kika in på valfritt kattforum vettja, där sliter folk sitt hår över att katten fortsätter att kissa på ett särskilt utvalt ställe osv..
    Och vet du, det sjuka är nog det att det är just det folk gillar med katter! Att dom är omöjliga att bestämma över.. Men ja, du har tydligen andra erfarenheter.
  • Anonym (Hej då katt)
    Jag har också andra erfarenheter, min katt är född stallkatt, avlad av vildkatter och är nu en söt liten innekatt som älskar att stryka sig runt min son, bara gnäller om han drar henne i svansen och slutar göra det hon inte får om jag knäpper med fingrarna. Hon kan även apport, sitt, rulla och lite annat.
    Vad roligt för dig.
  • Anonym (Hej då katt)
    Anonym skrev 2009-10-04 19:36:57 följande:
    Jag har alltid levt med katter ^^ enda sedan första dagen, och jag har aldrig blivit allvarligt riven någonstans (om man bortser från förra veckan), har då inte blivit kvävd, och är inte allergisk (eller jo, just nu är jag lite, men det är pga graviditeten.)Det beror ju helt på hur ni känner att katterna är, och hur ni känner för katterna. Men om ni bestämmer er för att inte ha kvar dem, avliva dem inte.
    Det där är intressant, vi letade med ljus och lykta efter ett hem åt våran katt, inget napp alls. Efter 1 år flyttade han till en släkting, en nödlösning, dom hade redan katt och ville egentligen inte, men när det stog mellan dom och avlivning så testade dom och nu är han kvar där.. Än så länge! Han slåss med deras katt, så det kanske blir att han vandrar vidare sen, så att säga..
    Men alltså det där med inte avliva, vad ska folk göra då? Det är överfullt med katter och katter står inte så högt i kurs att lämna vidare.
  • Anonym (Hej då katt)
    Ja, man behöver inte automatisk göra sig av med katterna. Min katt fanns innan min son föddes, men allt har gått bra. De är bästa polare nu till och med
    Såklart, man väljer själv hur man vill göra. Men diskussionen har på sistonde mest handlat om det finns risker med att ha katt och barn, och såklart finns det det. Samma sätt med en hund och barn. Men det finns massa risker här i världen, man väljer ju själv. Våran katt flyttade av massa andledningar.
Svar på tråden Katt och Spädbarn