Gurkan

Äldre 30 Sep 21:17

82 svar

Katt och Spädbarn

Vi har tre katter här hemma, alla (snart) kastrerade honkatter. En som är elva år, en på ett och en på tre månader. I april-maj är det dags (om allt går som det ska) för vårt första barn och jag är inte det minsta orolig för katterna!
Den äldsta kommer fnysa och undra vad tusan det är vi släpat hem och demonstrativt gå och lägga sig i ett annat rum. I smyg kommer hon att rusa fram vid minsta lilla ljud men bara om ingen ser henne för då kommer hon låtsas vara på väg någon helt annanstans.
Mellankatten kommer bli lite nervös och håller sig nog mest ur vägen.
Minstingen kommer vara nästan året gammal då men hur hon kommer vara är svårt att säga då hon fortfarande är så mycket kattunge i sitt beteende.
Men oroliga? Inte det minsta!

Gurkan

Äldre 1 Oct 08:31

#29

Finns det någon som kan påvisa ett fall där en katt kvävt ett spädbarn?
Jag har aldrig hört talas om det och jag har heller aldrig hört om barnmorskor som varnar för det. Min bror och hans fru fick barn i somras de har två katter men inte ett knyst om det från barnmorskan. Likadant en väninna som fick barn nyligen, hon har två katter och inte ett ljud från barnmorskan om att katter kan kväva spädbarn.

Gurkan

Äldre 1 Oct 16:44

#40

Anonym (Kattägare) skrev 2009-10-01 15:51:51 följande:

Nu vill jag inte skrämmas men mitt råd är att ha lite koll på katterna i början. Hade mest hört att katter låg under soffan och tryckte i chock för den nya skrikiga familjemedlemmen. Vi har två katter och vår huskatt sket fullständigt i vår dottern när vi kom hem med henne. Blev det för livligt så gick hon. Vår norska skogkatt som då var en blyg och lite smårädd katt visade tydligt att hon avskydde bebisens skrik. Och.... ja en dag när dottern var 5 veckor och låg i babysittern och skrek ordentligt efter mat och jag stod bredvid och gjorde ersättning så ser jag till min förvåning (i ögonvrån) att katten sitter kvar i rummet. Hon har vikt öronen som om hon tyckte att det lät för mycket men jag hann inte reagera förrän hon anföll min dotter. Hon rev henne rejält i ansiktet och tack gode gud för att katten inte rev henne i ögonen. Jag kan ärligt säga att det var hemskt, för blodet sprutade och samtidigt var jag tvungen att visa katten att det här INTE var okej. Vi fick åka till infektion för att dottern skulle få stelkrampspruta (eftersom hon ännu inte fått sin första spruta) och idag syns två ärr i ansiktet. Ni kanske tror att katten inte lever idag, men den bor kvar. BVC i det närmaste krävde avlivning, men katten är en mycket trevligt katt som helt enkelt inte tycker om barn. Vi har sökt länge efter ett nytt hem till katten men inte lyckats. Hon är numera utekatt till stor del och det har lugnat henne och vi har fått ha koll på katten helt enkelt. När dottern började krypa slog hon flera gånger med tassen om dottern kom nära men nu får dottern klappa en liten stund, men vi försöker helt enkelt få vår dotter att hellre umgås med den andra katten som uppskattar uppmärksamheten helt annorlunda. Sedan TS: Ha spjälsäng och sådant framme och se till att lära katterna genom vattenspruta att de inte får vara där. Tror inte att katten kan kväva bebisar men skulle katten ligga bredvid kan bebisen dra i pälsen och katten försvara sig. Jag tycker oavsett inte att katterna ska vara i spjälsäng, vagn och liknande. Sedan har vi matskål, och kattlåda i tvättstugan och satt en barngrind för jag skulle inte heller uppskatta att ha barnet i sandlådan. Urk! Lycka till!

Det är ju så alla djur gillar inte barn vare sig det är hund eller katt. Jag tycke det var modigt att nbi stod emot BVC och lyssnade på er själva istället!
Jag tycker personligen det är hemskt med människor som avlivar katten så fort en bebis är på väg trots att det inte är något fel på katten utan bara för att det är smutsigt med katthår och liknande. Har man tagit på sig ansvar för en katt så försök åtminstone att hitta ett nytt hem till dem.

Gurkan

Äldre 1 Oct 22:03

#46

Anonym (Kanske?) skrev 2009-10-01 20:29:23 följande:

Kattlucka med lås som släpper in mha kattens halsband kanske hade varit något ?

Det finns jättebra kattluckor som visserligen kostar en slant men som bara låter dina katter gå in (oftast ett litet hänge i halsbandet). Det finns de som man kan ställa in tider på så att vid en viss tid på dygnet låser man kattluckan för katterna att gå ut och då kommer de bara in. Om du förstår vad jag menar!

Gurkan

Äldre 2 Oct 08:58

#48

Anonym (Lilla jag) skrev 2009-10-01 23:21:05 följande:

Vi har frågat rätt många och samtliga har nämnt att det KAN ske kvävningsolyckor.

De säger att det kan men har det någonsin hänt?
Finns det någon som kan styrka att det har hänt ett enda fall av en katt som kvävt ett spädbarn?
Om inte så spär ju barnmorskorna på en myt.

Gurkan

Äldre 2 Oct 18:44

#51

Anonym (Lilla jag) skrev 2009-10-02 18:01:12 följande:

Barnmorskorna har aldrig sagt att det HAR hänt och då är det heller inte en myt. De har endast sagt att de KAN hända. Lär dig se skillnaden.

Fast för mig är det en myt. Det har aldrig hänt. Det finns inte ett enda dokumenterat fall om att det har hänt så varför då ens varna för det?
Det är ju som att varna för att det kan bryta ut ett tredje världskrig imorgon.

Gurkan

Äldre 2 Oct 18:48

#52

Gurkan skrev 2009-10-02 18:44:03 följande:

Anonym (Lilla jag) skrev 2009-10-02 18:01:12 följande: Fast för mig är det en myt. Det har aldrig hänt. Det finns inte ett enda dokumenterat fall om att det har hänt så varför då ens varna för det? Det är ju som att varna för att det kan bryta ut ett tredje världskrig imorgon.

Det jag menar är att om barnmorskor skulle varna om allt som kan hända i din bostad och din näromgivning som kan vara farligt för barnet skulle de inte hinna med något annat under de träffar man har med dem.

Gurkan

Äldre 2 Oct 22:08

#54

Anonym (Lilla jag) skrev 2009-10-02 21:02:54 följande:

Inte riktigt samma sak kan jag tycka då men alla gör på sitt sätt. Samtidigt kan ju tycka att du bör lära dig respektera andras åsikter och inte klanka ner på andra bara för att de gjort annorlunda än vad du själv gjort. Så omoget...

Vad är det som är så omoget?
Att jag anser att en åsikt som inte har någon som helst grund är en myt och dumt att sprida vidare bara för att det eventuellt kan hända?
Jag trodde att man i ett diskussionsforum skulle kunna ifrågasätta olika åsikter och kunna ha en diskussion om ett ämne utifrån olika personliga åsikter och fakta för att kunna få ut det mesta ur ämnet.
Du tycker det är bra att de varnar för något som eventuellt kan hända men som aldrig har hänt och jag menar på att det är som att ropa varg. Vi tycker olika men samtidigt är det ju bra för någon som inte har en fast åsikt om ämnet att läsa båda sidors och kanske därifrån bilda sig en egen uppfattning?
Nu är ju ämnet ganska litet och berör nog inte så många men det är fortfarande grunden i en diskussion.
Som tillägg vill jag bara säga att genom att döma mitt inlägg som omoget har du ju själv valt att inte respektera mina åsikter kring ämnet och dessutom dragit ner diskussionen på en nivå som jag inte vill ha och därför lämnar jag diskussionen med dig.
Men min egen personliga åsikt står fast, jag tycker det är dumt att varna för något som eventuellt kan hända men som aldrig har hänt.

Gurkan

Äldre 3 Oct 17:08

#57

Anonym (Hej då katt) skrev 2009-10-03 11:07:54 följande:

Man varnar för att fullt friska människor kan dö i svininfluensan fast det aldrig hänt! Alla fall har haft någon bakgrund av sjukdom. Ändå så säger man åt hela svenska folket att vaccinera sig.. Alltså, ditt resonemang om att det är dumt att varna för något som inte hänt men fullt möjligt kan göra det är befängt! Det är som att jag skulle skita i att ha fönsterlås på mina fönster på 3 våningen för att ÄN SÅ LÄNGE HAR UNGEN INTE RAMLAT UT. Det har aldrig hääääänt. Så so what om det kan hända... Förstår du? Det är löjligt att hålla på och kalla det myt, det kan ske och då bör man planera för det. Har du barn själv? För mig är det självklar att mitt barn alltid går före. Sen att du tycker om katter är en sak, men man behöver inte bli löjlig i sina resonemang om deras ofarlighet.

Men är det barnmorskans uppdrag att säga åt dig att ha fönsterlås på dina fönster för att barnen kan trilla ut? och det har visst hänt, inte hemma hos dig men hos andra.
Är det barnmorskans jobb att säga till dig att eftersom du bor i ett gammalt hus med gamla elledningar så kan det börja brinna?
Är det barnmorskans jobb att tala om för dig hur just du ska barnsäkra ditt hus?
Ska barnmorskan förvarna att din golden retriver kan få en knäpp och bita ditt barn för det har ju hänt!?
Mycket kan hända och mycket har hänt men varför ska barnmorskor förvarna för något som eventuellt kan hända men som aldrig hänt när de inte förvarnar för saker som kan hända och som faktiskt har inträffat?

Jag köper fortfarande inte argumentet att varna för något som kan hända men som aldrig någonsin har inträffat.

Gurkan

Äldre 3 Oct 19:41

#62

Jag tror helt enkelt vi får enas om att vi inte är överens.
Jag och fler med mig tycker det är att spä på myter när man förvarnar om saker som eventuellt kan hända men som aldrig har hänt medan ni andra tycker att det är viktigt.
Ibland blir det så att man helt enkelt inte kan enas.

Gurkan

Äldre 3 Oct 20:27

#64

Anonym (sagostund) skrev 2009-10-03 19:54:43 följande:

Trollen kan ju k omma från skogen och ta bebisen också! Det har aldrig hänt, men det kan minsann hända!! För att inte tala om näcken, lömsk typ det där. Fast han är ju mera inriktad på fruntimmer, så akta er!!

Skogsrået tar era män med ;P

Gurkan

Äldre 3 Oct 20:49

#67

Anonym (Hej då katt) skrev 2009-10-03 20:41:17 följande:

(Tro mig, har erfarenhet av alla möjliga sätt att få katten att sluta klösa på soffan, eller sluta smyg lägga sig i sängen.. Inget fungerar. )

Fast jag tycker nog att du är en aningen fördomsfull. Katter går visst att uppfostra, fem katter har jag lyckats med att få att inte klösa på möbler eller mattor eller väggar, inte busa med matte och husse med klorna ute, inte vara på köksbänkar eller bord.
En hund kan dessutom vara precis lika mycket ögontjänare som en katt, allt handlar om individen för djur är precis som människor olika individer och har alla olika personligheter. Hur de olika personligheterna uppfostras är ju för mig som ägare att finna ut.

Gurkan

Äldre 4 Oct 21:30

#80

BlommyNess12 skrev 2009-10-04 19:31:06 följande:

Anonym (Hej då katt) skrev 2009-10-04 19:28:54 följande: Jag har också andra erfarenheter, min katt är född stallkatt, avlad av vildkatter och är nu en söt liten innekatt som älskar att stryka sig runt min son, bara gnäller om han drar henne i svansen och slutar göra det hon inte får om jag knäpper med fingrarna. Hon kan även apport, sitt, rulla och lite annat.

Vår ena katt kom till oss ett halvår gammal, gravt traumatiserad av sin barndom. Aggressiv, bet och rev och klöste alla som kom i närheten av henne riktigt hårt och alltid på fullaste allvar. Visste inte hur man jamade, hoppade, åt eller gosade. Hon visste inte hur man betedde sig som en katt helt enkelt. Men mycket jobb och mycket kärlek så var hon en underbar katt och hade hon levt idag skulle hon blivit en perfekt vaktkisse åt vårt blivande barn.

Katt och Spädbarn

INNEHÅLL