Så TRÖTT och uttråkad av småbarnslivet.

jag tror kanske att det är själva rutinerna du är trött på..
o på att du fixar allt med barnen..
jag känner igen mycket av det du skriver..
jag, jag, jag... men tillslut tröttnade jag..
slog näven o bordet, eller, ja, sa ifrån ordentligt.. fick göra det några ggr, o till sist va det faktistk på vippen att jag lämnade han.. han märkte det..
så ändrade sig faktiskt lite ...
lite är bättre än inget.. o det går sakta åt rätt håll.. men man märker förändringarna..
när han kommer hem så går du helt enkelt hemirfån.. om han tar dig för given att han ska kunna komma o gå som han vill så måste du göra likadant.. det är svårt, o man har svårt att släppa.. jag vet..
men gör det.. även om du bara åker o sätter dig en stund o andas.. eller handlar utan barn.. småsaker.. men sånt gör att man kan orka lite till..

o säg till om hjälp!!! kräv..!
jag slutade tvätta hans kläder tex, o laga mat åt han,. han jiobbade konstiga tider, så åt inte med oss ändå..
o slutade laga så det fanns kvar..
när han va hemma på helgen, em nån gång så åkte jag, utan barn..
o utan o bestämma tid när jag kom tillbaka..
tillslut fattade han.. nu frågar han om det e ok, eller om jag har något planerat..
jag vägrade sex med.. inte för att jag va tjurig, utan för att jag inte ville ställa upp.. jag ville inte ha sex om jag inte kände för det..
jag va så less på han o ville inte att han skulle röra mig..

efter han ändrade sig o tar med ansvar o frågar o hjälper till lite mer så har det blivit bättre mellan oss.. inte bra än, men bättre iaf..
man e glad igen.. o ser fram emot småsaker..

det e tufft, jag vet.. men säg ifrån!! visa att du verkligen menar det med.. hjälper han inte till, ja då får han stå med skitiga kläder, inte den maten han gillar, utan du köper det du vill ha, tvättar ditt o barnens..
en liten pik, löjligt kanske men annars fattar de inte..
får de väl upp ögonen så måste man hålla benhårt i början på att han ska va noga med att hjälpa till..
annars går man tillbaka till det gamla..
men, det finns bättre dagar.. =))
jag vet precis hur du känner dig..!!
gick så långt att jag inte ens ville ha besök av någon.. det var inte kul.. va trött på allt o alla...
nu e jag i princip lika social som innan,..
så stå på dig!! kräv att du ska vara själv, eller åtminsstone att han ska va med o hjälpa till med småsaker.. det är de man uppskattar.. mer än en ful blomma som vissnar o stökar ner.. eller choklad som man ändå inte vill ha eg..
detaljer !!
kram på dig. =)

Det kallas "vardag", det är inget fel på dig!! Kan inte ge dig några råd mer än att familj har man bara en... & det som händer dig i din nuvarande relation kommer också att hända förr eller senare i en annan... därför kan det vara bra att jobba med sig själv (menar jag). Sen så tycker jag inte att man ska stanna i destruktiva förhållande heller! Men vi är nog många med dig....som tänker ...fan´om vardan!!!

Tack för era svar. Håller med båda. Min man är en jobbig en. Svartsjuk och aggressiv. Kollar allt, tar reda på lösen till facebook och kontrollerar i smyg, kollar säkert alla mina inlägg på internet om han lyckas komma in, förbjuder mig att gå på t.ex. gym där det finns män, säger alltid att han har folk som kollar mig, säger att han inte litar på mig (jag är så lojal att han borde skämmas)... om jag klagar så säger han att han är född sån bara att acceptera, om jag klagar på att jag är trött så tycker han att jag är gnällig och otacksam (jag har alltid jobbat mer än 100% tidigare), tackar ALDRIG för mat som jag lagar varje dag och visar ingen tacksamhet för att jag tar hans om barnen.... jag är såå trött på honom. Jag vill vara fri.

Anonym (ma30) skrev 2009-09-30 19:52:31 följande:

men ursäkta, men vilken gris..!!!
visa att du inte accepterar det här mer..!!
åk.. låt han bli arg, men åk på ett ställe där det är mycket folk.. tex ikea, ut i nån park, en större mataffär..
då kan han leta bäst han vill på att du ska träffa andra.. håller man sig ute bland mycket folk så kan han ha hur mycket folk han vill som kollar dig.. vilket jag inte tror på.. tror han bara säger så..
börja kräva att du ska läsa hans mail?
fråga varför han jobbar så mycket? att han inte får gå nånstans.. ?
så får han känna hur du har det..
ta han för given!!!
men det där låter inte som att jag heller skulle orka stå ut..
jag skulle försöka, givetvis.. o säkerligen flera ggr..
men man orkar inte försöka hur mycket som helst..

Han är samtidigt väldigt snäll. omtänksam, köper blommor, säger att han älskar mig, ger mig komplimanger, snickrar med hus o hem, vill resa, är rolig osv. detta varvat med kontrollen gör mig snurrig och TRÖTT på allt. Jag vill bara sparka bakut med all kraft och springa långt härifrån för att andas. Är så trött...på jobb, stress, gnällig trotsig 2,5 åring...stackars 6 åring som skriker efter uppmärksamhet...vill bara vila ut på en sandstrand tillsammans med barnen..

Kan bara hålla med dig. Småbarnslivet är fruktansvärt trist, vill också leva!! Får nästan panik av detta inrutade Svenssonliv. Fy faaan!

Ni behöver inte leva tråkigt svenssonliv bara för att ni har småbarn.

TS vad menar du med "bra jobb"? Jag har något som jag verkligen brinner för om dagarna. Jag är glad varje morgon jag vaknar, ser fram emot varje dag, för att jag har ett jobb som utvecklar mig.

Jo, och jag har valt att leva som ensamstående för jag avskyr verkligen sambosexlivet. Jag vill ha mitt eget liv, och har sedan jag skaffade det blivit sååå mycket starkare.

Ts;
du har förstås inte utmattningsdepression. (det är mycket värre).
Men du är nog lite deprimerad i alla fall, och framför allt trött.
Du bör förstås ta tag i situationen med din man.
Men först och främst tror jag att du behöver vila. Det är inte
bra att försöka lösa stora problem när man är dödstrött.

Att det blir rutiner när man har barn och jobb, måste du
faktiskt lära dig stå ut med; och till och med tycka om.

Men, som sagt, du behöver viiiila.
Kan du åka bort någonstans? Fixa något tillsammans med väninnan?
Något som inte gör din man ännu mer svartsjuk. Bara ett par dagar
så att du får sova ut.

Anonym (ma30) skrev 2009-09-30 19:52:31 följande:

Och här har du svaret på varför du mår dåligt. Svart på vitt.

Vad händer om du inte ställer upp på hans svartsjuka, utan säger att du inte har några tankar på att vara otrogen, så om han inte kan acceptera det och att du har ett normalt liv, och inte kan lita på dig, så varsågod - där är dörren?