Hittade (vår)min biologiska mamma på chilenska Eniro:)
Det är många känslor som man har inom sig. Det känns helt otroligt. Efter många års sökande så fann jag äntligen vår biologiska mamma. Hon kom hit och besökte mig och min tvillingsyster. Vi var/är så lika! Alla år som gått... vi försvann från henne på sjukhuset. Hon letade febrilt efter oss länge. Vi var 1 år och sju månader när vi försvann. Hon intalade sig själv att vi inte levde.. för att själv kunna överleva sin sorg. För fyra år sedan fick hon se ett tv-program , typ Spårlöst.. där de sökte efter sina försvunna barn.. även barn sökte sina föräldrar. Då började hennes tankar rulla.. hon tänkte att vi kanske blev bortadopterade. Så hon sökte själv till programmet och kom med. De sökte förgäves, vi hade ju en helt annan identitet.. med annat födelsedatum och andra namn. Sverige existerade inte i hennes värld. Hon hade med sig en cd-skiva som visade tv-programmet.
När hon kom hit kunde vi inte kommunicera med varann. Vi kan inte spanska och hon kunde inte engelska:( det var mycket frustrerande. Det var så mycket hon ville prata om.. känslor, händelser under allla dessa år som gått. Men bara känslan att se henne under två månaders tid var underbar. Vi har haft en otroligt bra uppväxt. Med underbara föräldrar som vi älskar över allt annat. De kommer alltid att vara mamma och pappa för oss. Det var ett känsligt möte för våra föräldrar att möta henne. Jag är glad att ha träffat henne. se att hon mår bra idag. Att hon har fått se att vi mår bra. Idag har vi en ny "familj" med syskon och syskonbarn. :)