Ditt barn, min angelägenhet.

Jag har fem barn och även vuxna barn så jag vet att världen, föräldraska och barn är för komplexa för att säga att det är uppfostran som är det enda som spelar någon roll. Idag så säger jag att om man gör sitt bästa så kan man bara hoppas att det ska gå bra. Barn kan få massor med grundtrygghet, men det kan ändå gå galet. Det finns också barn som inte har haft någon trygghet alls som det gått väldigt bra för.

Du har din tro idag och troligtvis så kommer den att hackas på lite i kanten som den gjort för mig, men att försöka ge sina barn så bra start som möjligt är aldrig fel

Tror att TS vill leva som man gjorde under Flower power-tiden,,,flera familjer under ett tak,,dela på allt.
Ta en hachpipa så seglar man på molen ,,,,,för det är ju så du vill leva TS.

JAG är BÄST skrev 2009-10-08 00:39:02 följande:

Du kan ge all kärlek och trygghet till ditt barn. Vad som händer sen inom skola, mobbning, utsatthet m.m. kan du inte styra över. Det är sånt som kan få in folk på "fel" väg!
DEssutom så är det ofta så att människor som börjar med droger kan lida av någon bokstavskombination/ångest/psykisk sjukdom som dom ite får rätt hjälp för.
det var en som var anonym som skrev att hennes bror blev kriminell och de har fått samma uppfostran. Tänk tillbaka på ditt svar där.. "hur vet du det?" Det finns så otroligt många faktorer till varför folk hamnar snett!
Men ser jag någon, barn som vuxen bli slaget/kränkt så griper jag naturligtvis in. Men inte för att hacka på någons uppfostran utan för mitt mående. För att mitt civilkurage säger det åt mig!

Visst har uppfostran en stor grund i hur vi utvecklas som människor, MEN ingen regel utan undantag. Det finns barn som växer upp under tragiska förhållanden med alkoliserade föräldrar vilket kan innebära svält, vanvård, eget ansvar för hygien, skola osv. men som växer upp och blir jävligt bra männsikor som för allt i världen vill ge sina barn en bättre barndom än vad dom hade. Sen finns det barn som växer upp och har allt, engagerade och kärleksfulla föräldrar som ändå väljer fel bana senare i livet.

Allt är inte svart eller vitt, det händer saker i ens liv hela tiden och vissa grejer kan man inte styra. Det är hur man väljer att handskas med dom sakerna som avgör hur man kommer att bli i fortsättningen. En kvinna kan mista sin livs kärlek eller sitt enda barn i en trafikolycka och märker att det där glas vinet varje fredagkväll dämpar ångesten. Varje fredag, blir varje fredag och lördag och till slut är det varje kväll. Hennes nära å kära märker inget förrän det redan finns ett tydligt alkoholproblem, för den närmsta familjen var själv mitt uppi sitt sorgarbete efter förlusten och hennes vänner fick ingen plats i hennes liv för att hjälpa till med sorgen. Det spelade ingen roll hur många gånger dom ringde på dörren, hon öppnade inte den låsta dörren, det spelade ingen roll att dom ringde för hon svarade inte i telefonen. Arbetskompisarna märkte inget, för hon luktade aldrig.

Om man som medmänniska inte kan visa empati eller hjälpa den människan med sina skattepengar till ett nyktert liv, då undrar jag hur man kan vara väldigt snäv i sin åsikt och tycka att uppfostran är allt i hur människor reagerar? För en bra uppfostran borde väl att man känner empati för utsatta människor i nöd?

"Mrs Elly : Om man som medmänniska inte kan visa empati eller hjälpa den människan med sina skattepengar till ett nyktert liv, då undrar jag hur man kan vara väldigt snäv i sin åsikt och tycka att uppfostran är allt i hur människor reagerar? För en bra uppfostran borde väl att man känner empati för utsatta människor i nöd?"
Jag ösnkar att människor hade lite mer empati och förståelse för alla! Och att man sammtidigt kan acceptera att alla är olika. Om man ser till hur folk uppfostrar sina barn så tycker jag att man ska vara lite... Tänka efter innan man lägger sig i. Missförstå inte, trött hjärna försöker reda ut tänket :p
Men om någon la sig i min uppfostring klumpigt, då skulle jag bara bli förbannad...
Alla är vi ju olika och alla sätt passar inte för alla barn...
alla är vi människor med hjärta och nerver...

ts skrev : Ett banalt exempel är de barn som mobbar, blir kriminella, missbrukar etc.
Deras destruktiva livstil går i allra högsta grad ut över mig (alla), antingen på det personliga planet eller i form av skattepengar. För att uttrycka mig ärligt.

Jag utgår från att destruktiva/självdestruktiva människor mår dåligt, detta till följd av brist på självkänsla och trygghet. Jag utgår också från att detta ansvar ligger hos föräldern. För att uttrycka mig ärligt.

Du kan utgå från att de som är destruktiva mår dåligt, men du kan ALDRIG veta varför och du kan inte i ALLA fall skylla på föräldrarna!

Om jag uppfattat dig rätt ts nu när jag bara skummat tråden så tror jag att du menar att det kanske inte är just klanka ner på föräldrarna ifrågan utan säga till på stan om man ser ex att barn och ungdomar inte beter sig eller missköter sig, att visa att "detta beteendet inte är ok!". Kan ju trots allt vara så att dessa barn är små änglar hemma men så växer horna ut under dagens lopp. Har själv sagt till tonåringar som inte skött sig och varit tykna mot gamla damer på spårvagnen, eller spottat papperstussar på McDonalds. Det offentliga rummet ska vara till för alla utan att några förstör. Har även sprungit fram till en kille på stan som sparka sin tjej. Det är inte ett acceptabelt beteende. Men känns idag som människor är för rädda att sätta ner foten när de ser något. Blir skygglapparna på och inte lägga sig i..

Det är väl också en form av empati? Att inte låta andra bli kränkta om man ser att det sker. Om nu inte barnen får de signalerna, oavsett varför, hemifrån så får ju vi andra hjälpa till?

Emmerzon: jag håller med dig.

Vi har alla våra egna värderingar och tillvägagångssätt, det är när man går över gränsen och tex. slår sitt barn jag personligen skulle ingripa. Man kan inte leka polis och lägga sig i hur andra väljer att uppfostra sitt barn, vi lever inte i någon diktatur utan i ett demokratiskt samhälle. Till största delen så tror jag verkligen att föräldrarna är bra föräldrar och ger sina barn en vettig uppfostran. Sen finns det alltid några svarta får som blir fråntagen sin rätt att uppfostra sina barn och sen finns det en liten skara som får fortsätta uppfostra sina barn men som kanske egentligen inte borde det.

I grund och botten anser jag att man som förälder ska få välja vilken uppfostran man ger till sina barn, utan att någon kommer och säger åt en för det är precis som du säger man skulle bli förbannad! Så länge man håller sig inom lagarna, att man inte slår eller vanvårdar sina barn, så har man faktiskt rätten att bestämma anser jag. Det är bara att se till mig, så håller inte jag med min syster alla gånger om hur hon uppfostar sina barn (med andra ord jag gör annorlunda) och hennes barn är varne mer eller mindre väluppfostrade än mitt barn fast vi har olika sätt. Värderingarna våra är nog dock väldigt lika.