5års mobbing, vad gör vi för fel?

Jag känner igen mig i vad din dotter säger.

Själv så blev jag mobbad i mellanstadiet. Jag var ensam och hela klassen var emot mig. Jag vet inte riktigt vad jag hade gjort för fel. Jag försökte ju bara lära känna de. det började precis när skolan började för årk 5 och jag var ny i klassen. Jag började på en skola med majoritet utländska barn, vilket kändes som att det var därför jag hamnade utanför. De höll liksom ihop och jag blev kallad diverse olika saker.

Mina föräldrar med var separerade så det blev problem. Min far som jag bodde hos gjorde ingenting. Jag skolkade ofta och var hemma för jag ville inte heller gå till skolan.

Min mor gick på skola inte så långt ifrån så jag gick gråtandes från skolan ner till henne där jag fick tröst.

Allt detta började med ord, sedan övergick det i grövre ord och sedan misshandel. Blev mycket slag, sparkar osv. En gång skulle de slå mig i huvudet med en magnetlinjan som finns på whiteboardtavlan. Lyckades skydda mig med min cykelhjälm.

Detta slutade inte trots prat med kurator samt psykolog. Vi satt jag och de värsta mobbande tjejerna inne hos kuratorn och pratade men det hjälpte inte.
Alla ansåg att det var mig som det var fel på, även psykologen. Hon kom och tvingade mig ut från klassrummet för att prata inför alla de mobbarna jag hade, vilket inte gjorde saken bättre utan tvärtom.
Det som hjälpte för mig var att börja på ny skola där de kände till det som redan hade hänt tidigare.

Jag hoppas verkligen inte att du blir vettskrämd av detta, men jag vill uppmärksamma dig på att det kan bli värre än vad det redan är. Så prata med din dotter, fråga vad som händer, om det är värre än vad det redan är. Jag vågade inte riktigt berätta vad de gjorde mot mig.

Och jättebra att du har tagit kontakt med kurator och skolans rektor! Hoppas de är mycket bättre än vad mina var. Begär gärna att de ska ha uppföljande möten ofta med dig som förälder och att de verkligen tar tag i detta problemet!
Jag håller tummarna för att det löser sig. Din dotter ska inte behöva gå igenom samma som jag.
Det gör att man har svårare att lära känna folk senare i livet och har svårt att lita på människor.