Att kunna se sina egna brister.

Jag håller fullständigt med. Att kunna stå för sina val och vad man gör och varför är mycket viktigt i alla relationer. Inför mina barn händer det rätt ofta att jag ber om ursäkt och förlåtelse för hur jag betett mig just för att jag betett mig helt fel mot dem. Det samma mot vänner (som man kan ha blivit sur mot) eller andra. Ibland kan jag tycka att de flesta är väldigt snabba på att rättfärdiga sina egna handlingar utan att reflektera över dem. Tex alla som kan säga "förlåt, men det var ju du som...".

Jag tycker även att man bär ett ansvar gentemot andra föräldrar.

Om jag av någon anledning känner mig skamsen över något jag gjort i min föräldraroll, är det tyvärr lätt hänt att jag vill, inte bara ursäkta utan också motivera till varför det faktiskt... egentligen... rent utav... är bra!!
Det känns bättre för mig, för stunden. Men den som lyssnar kanske inte alltid genomskådar mitt dåliga samvete, och tar istället åt sig och värst av allt, tar efter mig... I något jag inte ens själv är stolt över.

Det tål att tänkas på.

jag kan inte annat än hålla med, det är mänskligt att fela liksom men det betyder inte att man måste rättfärdiga det man gör!

Det beror antagligen på en blandning av dåligt samvete och förnekelse.
Om vi tar "knäppa på fingrana" som ett exempel så är ju det ett effektivt och enkelt sett att få sitt barn att lyda. De föräldrar som då tar den lätta vägen på sina barns bekostnad får antagligen dåligt samvete, och för att slippa det försöker de intala sig själv och andra om att det "inte är så farligt". Sorgligt.

Jag tycker det är viktigt inför barnen också. Igår var jag skittrött efter att ha haft för mycket barnasvar på grund av att maken varit sjuk. Jag var sur mest hela dagen och på kvällen pratade jag med storkillen (2år) och sa att jag tycker att jag har varit en tråkig surmamma idag och att jag var jättetrött och hoppades att vi skulle sova gott så jag skulle bli piggare och bli en gladare och roligare mamma i morgon. Kändes mycket bättre efter att ha fått stå för sina tråkiga sidor istället för att bara låta det passera. Men så måste man ju vara snäll mot sig själv också och inse att man faktiskt gör så gott man kan utifrån de förhållanden som råder. För för det mesta är jag ju en superperfekt mamma ; )

Vad menar du att folk propagerar för som är skadligt för deras barn?
Håller med utöver det (och kanske i det också om jag förstod hur du menade), man måste kunna erkänna sina fel.

Ett konkret exempel för tydlighetens skull kan vara mammor som dricker alkohol under graviditeten, för att de inte kan stå emot.
Jag tror säkert att de innerst inne har dåligt samvete och vet att de gör fel, men det är svårt att hantera sina egna skuldkänslor. En lätt genväg är att rättfärdiga det man gör, för då känns det bättre -för stunden.
Dessutom tror jag att många mår bra av att se andra som är lika dåliga, tyvärr.

Det farliga jag ser i sådana situationer är inte bara alkoholkonsumtionen i sig, utan särskilt RÄTTFÄRDIGANDET av den. För rättfärdigandet kan leda till att fler tar efter, och då är skadan dubbel -minst.

Jag tycker trådstarten lät rätt vettig, men när du länkar till den i en tråd mot ersättning så känns det nästan skrämmande. Att tala gott om ersättning är inte likställt med att propagera för något som är skadligt för barnen.

Verkligen sorgligt. Och jag vill likna det med en epidemi som sprider sig. Den ene drar ner den andre. Om ingen säger ifrån. Vilket leder oss in på min andra tråd:
www.familjeliv.se/Forum-4-288/m47734516.html

I fallet med alkohol håller jag absolut med dig.
Däremot håller jag med AltroCious att det blev skrämmande när du länkade till denna i tråden om amning/ersättning.