Flytt med tonåring :/ (långt)

1. Hon bor hemma
2. Du försörjer henne
3. Hon är inte myndig

Slutsumma: DU bestämmer vart ni ska bo och vad som är bäst för familjen. Jättetråkigt att höra att hon inte vill flytta, men hennes argument är så apdåliga så de håller inte någonstans...

Din man har ett jobb och det ska man vara glad för om man får behålla i dagsläget, så det är inte rimligt någonstans att han ska behöva flytta - och du ska definitivt inte pausa hela ditt liv genom att fortsätta vara särbo tills det passar henne.

Hon kommer säkert bli arg, sur, förbannad eller vad som, men det går över. Herregud, hon är 14... Låt inte henne styra ditt liv!! Även om det hade varit 100 gånger roligare om hon hade varit med på det hela.

FLYTTA till din kärlek och er gemensamma framtid!

LYCKA TILL!

Tack för ditt underbara svar, har säkert läst det tio ggr och det e ju så sant det du skriver det har tyvärr blivit så att man inte ser skogen för alla träd som står i vägenoch jag behövde nån utomståendes perspektiv på det hela och det gav du mig.
Min blivande sambo blev oxå glad när han läste det och vi känner oss mer hoppfulla nu än vad vi har gjort på länge.

Tack än en gång =)

Skönt att höra att ni känner som ni gör!

Hoppas verkligen att det löser sig till det bästa för er!!

Lycka till än en gång!

I din dotterns värld är säkert argumenten jätte bra och i hennes värld förstör du säkert hela hennes liv om ni flyttar. Men allteftersom tiden går och hon växer upp kommer hennes värld att förändras. Den förändras hela tiden. Det kommer kanske att bli massor med bråk och ni kommer kanskeatt få det tufft och kanske kommer det tom bli värre ifall morfar dör för då är nog chansen rätt stor att hon kommer bli ännu argare på dig men allt det kommer att lägga sig. Tänk tillbaka på när du var 14 år. Hur upplevde du världen och dina föräldrar då? Hur mycket fick du bestämma över hur familjens framtid skulle se ut? I den ålder tänker man bara mest på sig själv och i den åldern kan man inte heller avgöra över familjens framtid.

Gör det som gör dig lycklig. Gör det som du tror kommer vara positivt för din familj. Ta du de avgörande besluten och låt din dotter anpassa sig. Om några år kommer hon ändå att flytta hemifrån och då är det ju bra om du har ditt liv där du vill vara

Hej!
Vår familj flyttade nyligen från Stockholm till Göteborg...med en 13-årig son som undrade " hur vi kunde göra så mot honom när hans liv var så perfekt".
Efter 2 månader på nya skolan så tycker han att det är mycket bättre nu på alla sätt. (Alla är mer naturliga osv osv)

Så ont i magen som jag hade ett halvår innan vi flyttade.....helt i onödan...
Barn tycker inte om förändringar...men de kan inte bestämma vad som är bäst för familjen.

Vi har det hur bra som helst nu!

Hej hej

Hejsan, och tack för era underbara svar.

Jag och min kille satte oss ner förra söndagen med min dotter och förklarade för henne att efter nyår så blir det flytt och ny skola osv. vi förklarade varför jag och hon ska flytta upp till honom och inte tvärt om men det gick inte som väntat.

Detta är vad som har hänt sen dess:
Hon skrek rakt ut att vi kan dra åt helvete båda två och att hon inte tänker flytta .
Hon störtade in på sitt rum och stortjöt och skrek.
Efter en stund så gick jag inte till henne och pratade lugnt och sansat med henne men hon ville inte lyssna.

Dagen efter så ringde hon sin pappa och där var hon i helgen som gick.

Alla runt omkring mig anklagar mig för att vara egoistisk och bara tänka på mig själv och inte alls på mitt barn som jag förstör livet för genom att lämna henne när hon är i en så känslig ålder.

Vad ska jag göra nu...?? Jag och min kille mår så dåligt och jag bara gråter. Jag vill inte förlora vare sig min dotter eller min kärlek.
Så nu har jag hela min släkt och vänner emot mig om jag flyttar, eftersom dom tycker att jag ska vänta med flytt tills min dotter har flyttat hemifrån (hon är 14½) och det vill jag ju inte utan jag vill bo med min kille och bilda familj med honom men nu verkar allt bara så fruktansvärt hopplöst.

Är jag verkligen världens sämsta mamma om min dotter får flytta till sin pappa istället?
Ska jag behöva ge upp min kärlek för min dotters trygghet?

Usch, detta tar verkligen på en.

Hoppas någon har lite fler tankar och svar till mig för mina är slut./ Mvh Yvonne

Hur länge har hon vetat om att du funderat på att ni ska flytta?
Hon måste få tid att vänja sig vid tanken. Vara med och planera och vara delaktig.

Jag tillhör faktiskt skaran som anser att barnen är det viktigaste och dom har inte valt att bli skilsmässobarn och sen måsta bilda nya familjer.
Jag har därför valt att inte flytta ihop med den man jag älskar. Vår tid kommer men tiden med mitt barn är inte så länge till.

Hej,
jag är så att säga i en tvärtomsituation, där min äldsta dotter i dagarna flyttat till pappa och bytt skola (hon är snart 16 år). Jag har kämpat emot eftersom jag inte anser att det är det bästa för henne, men hon är stor och det finns inte mycket att sätta emot när hon väl har bestämt sig. Dessutom blev våra gräl väldigt slitsamma inte bara för oss, utan även för övriga medlemmar i vår familj.

Jag kan i hög grad relatera till hur kluven du känner dig - gud vet att de verkligen kan få en att känna sig som världens sämsta förälder. Man agerar utifrån vad man tror är bäst för alla inblandade, men en tonåring har inte den breda synen! De tänker enkom utifrån vad de själva vill och det är helt naturligt för deras ålder.

Men faktum är att du är hennes mamma och hon är inte myndig. Du bestämmer. Vill du flytta så ska du göra det! Får du henne med dig är det toppen, om hon hellre vill vända sig till pappa för att få stanna kvar så är det också en tänkbar lösning (förutsatt att det faktiskt ÄR en lösning, jag vet ju inget om varför de träffats så lite som du beskriver). Detta förutätter förstås att barnets pappa kan/vill ha barnet hos sig, om han inte vill ha henne så är ju valmöjligheterna för din dotter begränsade...

För att använda mig av min dotters vokabulär: det suger att inte ha sitt barn hos sig, men hon är så pass stor att det är svårt att helt ignorera hennes åsikt. Men du ska å andra sidan inte sätta ditt liv på paus utifrån vad din tonåriga (hormonstinna) dotter tycker, det blir inte heller bra.

Ge henne lite tid, prata så mycket det går och försök att omgånde höra hur hennes pappa ser på saken. Vill han inte ha henne hos sig på heltid så vet ni åtminstonne det.

Lycka till, det finns ju goda förutsättningar att det blir bra hur ni än väljer att göra.