Flytt med tonåring :/ (långt)

Jag har en tonårsdotter som är 14½. Hon är väldigt osocial och tillbringar mesta delen av tiden med att chatta med kompisar och sms:a.

Nu vill jag och min särbo flytta ihop och bli en familj tillsammans, funderar på att skaffa barn osv.
Min dotter och han kommer väldigt bra överens.

Nu till mitt problem.
Hon vill helt plötsligt absolut inte flytta de här 30 milen bort, hon var inte såhär emot det innan och provade till och med att gå i skolan en vecka där uppe. Hennes pappa har hon bara varit hos 4-5 helger i år så den kontakten är ganska kylig.

Hon trivs inte i sin skola och hon vill byta till en annan skola men då ska den vara här i trakten säger hon.

Hennes argument till att inte flytta är att, 1. det finns ingen annan vuxen och prata med där uppe om hon skulle vilja det (jag, min kille och våra vänner och hans släktingar räknas inte) '2. morfar e gammal och skulle han dö och hon inte var här så skulle det vara mitt fel. 3. skulle det inte hålla mellan er så har hon inte kvar sina kompisar här när hon flyttar tillbaka. Finns säkert fler men jag kommer inte på dom för tillfället.

Jag blev arbetslös nu i somras och min kille har ett jobb som han trivs jättebra med så därför är det mest logiska att jag och min dotter flyttar upp till honom istället för att han ska lämna sitt jobb och flytta ner.

Jag har försökt att prata med min dotter och berättat varför jag vill flytta men hon säger bara att hon inte vill och när jag frågar varför så säger hon bara att hon inte vet.

Är det någon här som har varit med om en liknande situation och i så fall hur löste ni det? Hon har sagt att om jag flyttar utan henne vilket jag absolut inte vill eller har tänkt mig så kommer hon aldrig att vilja prata mer med mig eller träffa mig.

Usch, allt känns bara såå jobbigt , vill bara att hon ska flytta med så vi kan ha det bra tillsammans och det är ju en nystart för oss alla och hon vill ju ändå byta skola så då borde det gå lika bra att göra det till en där istället för att byta till en annan här.

Ja, lite rörigt och invecklat inlägg men det är så det känns i mitt hjärta och huvud nu oxå.

Tacksam för svar/ Yvonne