erfarenheter son ung bonusförälder

Jag var ung (18 år) när jag blev bonusmamma åt en liten kille på 2,5 år. Vi skulle ha honom vv men det blev oftast mer då hans mamma var deprimerad. Vardagen fungerade bra, jag hämtade/lämnade för dagiset låg mer på vägen till min skola än till pappans jobb. Egentid hade vi efter halv åtta på kvällen då pojken sov och då han var hos sin mamma. Annars hade vi ju mycket familjetid allihop tillsammans. Jag tyckte det var viktigt att få en bra relation till mitt bonusbarn så att vi skulle kunna umgås avslappnat tillsammans. Om man går runt och "anstränger" sig som man gör när man umgås med främlingar så orkar man inte i längden. Så jag såg till att få en del egentid med pojken också så vi lärde känna varandra ordentligt och gick ut på lekplatsen eller hittade på nåt. Vi håller fortfarande kontakten fast han är 12 och jag har inte vart ihop med hans pappa på ett par år, men jag är ju numera mamma till hans syskon också.