• mamita

    ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

    Hej
    Min son fick sin adhd diagnos idag, han är 7 år gammal, får jag var med här?

    Jag har lite frågor:
    Hur har ni resonerat när det gäller att berätta/inte berätta för klasskompisar och deras föräldrar? Eftersom min son är omtyckt i klassen och har många vänner, som gärna kommer och hälsar på, tar med honom hem, bjuder på kalas etc så vill jag inte riskera att "förstöra" det genom att okunniga föräldrar säger eller agerar på ett sätt som är ofördelaktigt för min son, därför tycker inte jag att jag behöver berätta något alls, men klassföretsåndaren tycker det vore bra om hon fick infomera om detta, så jag blir lite kluven, hur har ni gjort???

  • mamita

    Hej tacl för ditt svar men min son beter sig bra hemma hos kompisar osv så jag tycker inte det behövs, mitt telefonnummer får de alltid ändå om det skulle vara något, det är i klassrummet han är stökig.

  • mamita

    Min 7 årige son vet inte själv att han har adhd, vi har inte berättat det och tänker inte göra det heller, jag tror inte man behöver sätta namn på det som är problematiskt, därför tror jag inte heller att kompisarna och föräldrarna behöver veta att det är adhd utan det räcker väl med att förklara att han har problem med att kontrollera sina impulser så de förstår att han inte gör tokigheter med flit.

    Resonerar jag sunt nu eller beror detta kanske på att jag inte riktigt smält det här själv ännu?

  • mamita

    Godmorgon och tack för alla era svar, ni har nog rätt jag måste nog acceptera det här själv först, jag tycker det hela är jättetråkigt och är såå oroad för min sons framtid... men det kommer att bli bra intalar jag mig själv.

  • mamita

    elegi tack för häftet!

    till er andra; tack för era fina svar, det värmer i hjärtat och samtidigt ger det mig en tankeställare, jag tänker nog lite i fel spår och ludenben har nog rätt i att jag kanske ska prata med någon på BUP om mina egna känslor och min egen oro innan jag tar det hela med min son.

    Idag när jag skulle hämta sonen i skolan så bråkade han med en kille och sprang efter för att kasta vatten på honom, jag lyckades styra upp det hela och det slutade med att de tog i hand i bestämde att träffas och leka i helgen... det kändes jättebra för både mig och sonen.

    Hoppas ni alla får en trevlig helg!

  • mamita

    Beasessan:

    Bebis: mer krävande i jämförelse med sina syskon, sov i kortare intervaller, gillade inte att sitta i vagnen, stod hellre upp redan som ettåring, gick vid 9 månader, klättrade extremt mycket överallt hela tiden och var en liten busunge som skrattade och sprang ifrån mig redan kring 1 år, svår att få att somna.

    Dagisbarn:lite extra krävande både hemma och på dagis, hamnade lätt i konflikter med andra barn som lätt urartade i slagsmål, klättrade på farliga ställen tex upp på dagistaket, rymde från dagis mm
    vredesutbrott och impulsiva handlingar var vanligt. Nyfiken på att hälla ut saker alltifrån tvättmedel till matolja. Sen i talutvecklingen.

    Skolålder: måste tjata på honom om att klä på sig, tappar bort koftor och vantar dagligen, svårt att sitta still, svårt att fokusera på arbetsuppgifter, kamratkonflikter, lyssnar inte alltid på fröken, mycket spring och rörigt överhuvudtaget. Hemma är det svårt med "att göra som mamma säger" och koncentrera sig när läxor ska göras, 5 årige lillebror åker ibland på en spark.

  • mamita
    norgesessan skrev 2009-12-12 19:05:03 följande:
    Det hade gått jättebra på kalaset, vad glad jag blev Det var nog nyttigt för dom att träffas utanför skolan också, så dom blev bättre kända med varandra.
    härligt!
  • mamita
    Karina09 skrev 2009-12-20 13:28:36 följande:
    Det var fint. Jag blir låte tårögd när jag läser det där.
    Jag med, jättefint!

    Jag läser hur ni alla har det och känner att jag verkligen gillar den här tråden eftersom ni alla uttrycker er med värme, det är stor skillnad mot att sitta och prata med mammor till "normala" barn. En stor kram till er alla!

    God jul!
  • mamita

    Oj låter jobbigt men jag kan trösta dig med att du inte är ensam om detta fenomen, jag undrar vad våra grannar tycker ibland, jag är också ensam på dagtid hela jullovet med barnen, det blir en utmaning

    På sommarlovet gick jag ut direkt efter frukosten varje morgon så mina båda grabbar fick springa av sig/bada/gå till skogen etc men nu blir det svårare dels pga vädret men också för att jag har en liten bebis.

  • mamita
    Tazocina skrev 2009-12-30 13:40:50 följande:
    Tack för era berättelser. det verkar som om era barn skiljt sig rätt mycket från varandra i sätt då de varit små..pcalma: skrev 2009-12-29 18:28:23 följande:
    Min tjej har också varit väldigt svår vid matsituationen, både vid amningen, flaskan och smakportionerna. Hon hade även kolik som liten. Kanske inte behöver betyda något!?Tror ni andra att man kan uppptäcka ADHD så här tidigt?
    i jämförelse med de andra två som inte har adhd var min son som har adhd svår att få att somna och mycket svår med maten.

    Men det är många bebisar som är aktiva/svåra med maten etc och det behöver inte vara adhd, jag tycker du ska ta det hela med en nypa salt och låta detta vara till dottern blir lite äldre.
  • mamita

    Gott nytt år allihopa! hoppas ni får en underbar kväll/natt imorgon!

    Jag har inte skrivit så mycket eftersom jag känner att jag har så lite att tillföra, jag måste verkligen läsa på om adhd och måste boka ett möte med teamet som gav min son dignosen och sedan lämnade mig med alla frågor.
    Jag läser runt vad ni skrivit och lär mig så mycket jag kan även här.

Svar på tråden ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig