Trygghet i egen säng

Hej.

Jag är styvmamma till en 8:årig pojke som har problem att sova i sin egen säng. När jag kom in i hans liv, som 6 åring sov han alltid i vår säng. Även hemma hos mamma sov han i deras säng. Då blev han t.o.m buren från sin säng till deras, på bägge ställena, vet inte varför. Jag tycker det är rätt onödigt att bära han till deras säng direkt han vaknar och ropar på mamma resp pappa. Iaf nu har det gått 2 år och han är inte säker än i sin säng. Vi började när han fyllde 7 att gå tillbaka med han till hans egen säng. Varje natt. Och det har som inte blivit bättre med tiden, i 1 år har vi alltid gått tillbaka med han varje natt, han kommer och ropar flera gånger per natt. Antagligen direkt han vaknar ropar han på pappa.

Vi har på sagoband för han, och han har en säng lampa, och en lampa vid dörren. Och en läslampa som han också vägrar släcka. Den är rätt ljus.
Han har även 5 nallar i sängen. Han har inga problem att somna själv. Men det är som att varje gång han vaknar tänker han inte ens, han bara ropar, eller går till oss direkt.

Jag har fått reda på nu att det är bara vi som gör detta. Alltså går tillbaka med han. Vi bestämde att vi båda skulle jag göra det, alltså mammas hem och pappas hem. Men det är bara min sambo som gjort det. Och då tänker jag så klart att det är pga av det som han inte lär sig. Eftersom det är olika hos mamma och pappa. Jag tror det hela handlar om att mamman får dåligt samvete av att gå tillbaka med han, dels för hans lillasyster sover med dem i deras säng.

Hur ska vi få pojken med trygg själv? Vi vill ju att det ska funka för oss alla. Natten till idag vaknade pojken vid 1-2 på natten och kom till oss och sa att han inte kan somna. Och så gick ju min sambo tillbaka med han till hans säng, som han gör varje natt, och var med han ett tag. Sen kom han tillbaka, och vi hinner sova i 10 min så kommer pojken igen, och så pågick det nästan hela natten. Ingen av oss får ju sova.
Och man ligger med dålig samvete för att han ska ligga i sin säng, som jag egentligen tycker är en självklarhet.

Jag har försöker få min sambo att prata med hans ex om att de också ska försöka få han att lära sig sova i sin egen säng. Hon vill ju att han ska vara trygg och därför får han sova med dem, men jag tycker det blir tvärt om. Han lär sig aldrig att bli trygg om han alltid får sova i mammas säng. (hon har en ny man sen flera år sen) De har snackat lite om att de skulle köpa en större säng så att de inte blir så trångt för dem när de sover 4 i samma säng. Och det tycker jag bara är att knuffa problem till framtiden. Nån gång måste han ju lära sig, och varför inte nu?!

De har delad vårdnad på pojken sen han var liten . Och han bor 50% hos vardera.

Hjälp!

Barnpsykologen

Äldre 16 Oct 19:04

#1

Hej, förstår att det blir krångligt. För det första så undrar jag om du och din sambo är riktigt överens om att det bästa är om han sover i sin säng och varför han ska sova där. Är det för pojkens skull eller för att du vill eller för att båda vill sova själva? Att pojken skulle bli otrygg för att han kommer in till er på natten och sover behöver ni inte oroa er för. Däremot kan han känna otryggehet om han inte förstår varför han inte får komma till er och om han känner sig avvisad.
Att barn kommer på natten handlar i de flesta fall inte om otrygghet. Barn söker närheten till föräldrarna och ibland kan det vara ett sätt att kompensera för närhet barnet av olika anledningar inte hunnit få under dagen eller veckan. Man kan säga att det tankar närhet under natten.
Det viktigaste är att du och din sambo är överens och att ni kan förmedla detta på ett begripligt sätt till pojken.

Hoppas ni fått lite klarhet

Sandra09

Äldre 17 Oct 13:39

#2

Barnpsykologen skrev 2009-10-16 19:04:48 följande:

Hej, förstår att det blir krångligt. För det första så undrar jag om du och din sambo är riktigt överens om att det bästa är om han sover i sin säng och varför han ska sova där. Är det för pojkens skull eller för att du vill eller för att båda vill sova själva? Att pojken skulle bli otrygg för att han kommer in till er på natten och sover behöver ni inte oroa er för. Däremot kan han känna otryggehet om han inte förstår varför han inte får komma till er och om han känner sig avvisad. Att barn kommer på natten handlar i de flesta fall inte om otrygghet. Barn söker närheten till föräldrarna och ibland kan det vara ett sätt att kompensera för närhet barnet av olika anledningar inte hunnit få under dagen eller veckan. Man kan säga att det tankar närhet under natten. Det viktigaste är att du och din sambo är överens och att ni kan förmedla detta på ett begripligt sätt till pojken. Hoppas ni fått lite klarhet

Hej och Tack för ditt svar.

Vi vill att han ska sova i sin säng för vi tycker det är dags, och det är ohållbart att han sover med oss då han väcker oss hela tiden.
Han sparkas och drar av och täcket och lägger armarna i ansiktet, ja allt möjligt och det funkar inte. Och så tycker jag att en 8:a åring borde väl kunna sova själv?Är det vanligt att barn sover så länge i sina föräldrar säng? Han har förklarat för han varför han ska sova i hans säng. Det var ju 1 år efter jag kom in i bilden som vi började försöka att få han att sova själv. Vi har alltid sagt att om han har mardrömmar så får han kommer till oss. Men då sa han ju det varje dag, och det var ju inte så, han sa det ju bara för att få sova med oss.

Närhet, hur menar du att han ska få det på dagarna under veckan?
Genom kramar osv? Efter skolan är han ute och leker eller leker hemma, och sen är det middag, läxa och möjligtvis lek om läxan gick något så när snabbt. Han är inte direkt en pojke som söker närhet, menar att han aldrig nånsin kramat mig om inte pappan bett han, typ om jag ska resa bort ett längre tag. Och han får en puss och en kram, och hans pappa säger att han älskar han varje dag efter pappan läst för han som han också gör varje dag. Men annars är det väl inte mycket närhet. Det känns inte på något vis kallt hemma, utan bara normalt på den fronten.

Eftersom det inte funkar för oss att han sover med oss, är det nåt man ska strunta i och låta han sova med oss ändå? Eller ska man försöka få han att sova själv? Det blir ju som en ond cirkel om han sover med oss, för då blir ju både jag och min sambo mer sura och tålamodet blir inte alls särskilt långt. Jag har grymt tålamod men det har inte min sambo. Så han behöver verkligen sin sömn som han som det är nu nästan aldrig får. Jag vill bara att detta ska funka så bra som möjligt för alla.

Tacksam för svar.

Barnpsykologen

Äldre 21 Oct 22:05

#3

Hej, ni ska absolut inte strunta i det och låta honom sova hos er om ni är överens om att han ska sova i sin säng. Det ni då behöver göra är att tala om för er pojke vad som gäller och stå fast vid det. Att ha en bra nattningsrutin som innebär att någon läser, kanske ligger en stund bredvid och stryker ryggen ellr något annat som passar er. Att stå ut utan att bli arga eller låta er dras med i ängslan om det blir gråt eller andra känslouttryck. Var beredda på att det kan ta tid.
På din fråga om det är vanligt att barn sover hos sina föräldrar vid den här åldern, så skulle jag svara att det inte är ovanligt, men att det brukar mattas av och vid tio år så är det vanligare att barnet sover i sin egen säng. Ibland kan barn i perioder eller enstaka nätter vilja komma till sina föräldrar även vid den åldern.
Hälsningar Anneli

Trygghet i egen säng

INNEHÅLL