Hur ska jag bete mig mot ett mysko ex??

Oj vad rörigt. Alltså jag menar inte din text utan hela situationen.

Jag kände igen mig lite först, för jag skrev ett nytt inlägg tidigare idag (som jag inte fått svar på än) och berättade om mitt ex som träffar andra, men får frispel om jag så mkt som visar intresse för nån annan kille.
Det verkar vara ett rätt vanligt beteende ändå? Att de går vidare utan oss genom att träffa andra..men ändå inte kan klara av att VI träffar nån?

Jag har nog inget bra svar egentligen, eftersom jag själv är i liknande situation och behöver hjälp att tolka vad mitt ex vill egentligen. Men det som är likt är att vi åxå har umgåtts jättemkt även efter att vi flyttade isär...vi har ätit middag ihop, hittat på saker med vårt barn osv..nästan som ett par, fast vi officiellt är singlar liksom.

Det är mkt blandade signaler man får och det är svårt att förstå vad man ska göra eller hur man ska bete sig.
Men min spontana tanke kring din situation är i alla fall att han inte riktigt klarat av att släppa dig helt, även om han själv hade ihop det med den där prästen.
Men även om det är så, så gör han ju fel i att agera som han gör. Du har ju inte gjort något fel här, bara träffat en ny?

Det är synd om barnen ska blandas in i det hela, speciellt då det funkade så bra med barnen innan. Hur är han som person när det gäller att prata? Kan du bestämma en tid då bara ni två sätter er ner och pratar igenom allt? Vad han vill och varför han beter sig som han gör osv?

Hoppas det löser sig!!!! Mitt ex vägrar att prata, och träffar andra själv. Men blir en jävel mot mig om jag pratar med nån (jag har inte ens träffat nån än). Så lite känner jag igen mig här.

*styrkekram*

Tack för ditt svar, men jag blir lite nervös när jag ser att andra killar beter sig på samma sätt. Hade väl hoppats att detta var unikt för exet.

Men ja, det är superrörigt *suck*

Jag hade kunnat förstå det lite mer om det var JAG som hade haft ett förhållande med en annan man under tiden vi var tillsammans och att han nu reagerade på att jag fortsatte med den. Men nu var det han som var otrogen, och han som fortsätter ha kontakt med henne, fast han sagt att han inte ska det.

Alltså jag vet inte vad jag ska ta mig till, det går ju ut över barnen nu :(

fattar inte, är ni ihop eller ska försöka igen?
annars får ju du skita i om han träffar prästen och han sluta hålla koll på dig, punkt.

nej vi är inte ihop.. vi ska inte försöka igen..

Jag har träffat en ny och han förföljer mig med sms, och kollar vart jag är..

Plus att han skäller ut mig inför barnen och alla människor när jag ifrågasätter varför han sätter upp krav på mig som han bryter dagen efter.

Jag vet faktiskt inte vad man kan göra egentligen? Annat än att fortsätta vara dig själv och göra det du känner är rätt. Du gör ju inget fel...han var otrogen, det tog slut och nu har du träffat en ny. Inget fel med det?

Försök sitta ner och prata ut med honom om det går? Det är ju det bästa egentligen, för man vill ju kunna vara vänner för barnens skull.

Jag försöker ge råd utefter vad jag själv försökt med. Men måste erkänna att jag inte heller riktigt vet just nu vad jag ska göra faktiskt.
Jag försöker att bara hålla mig så lugn som möjligt, och när exet skickar spydiga sms om vem jag träffar eller vad jag gör, så påminner jag honom om att han är den som inte vill bli ihop igen, han är den som vill att vi bara ska vara vänner och han har själv redan träffat andra, så vad gör jag för fel? Bara ren logik liksom.

Han skiter visserligen i vad jag säger, och kör sitt beteende ändå, men jag vill ändå tro att han nånstans innerst inne vet att han gör fel, annars måste det ju bara något seriöst fel på honom?

Och jag tycker samma gäller för ditt ex.
Försök att hålla dig lugn så att det inte blir mer tjaffs än det redan är, och tala bara om/påminn om att du inte gör något fel? Fråga gärna: Vad gör jag för fel?
Och se vad han svarar?

Jag hoppas verkligen att det löser sig. Lider med dig eftersom jag är i liknande situation. Fast jag har inte ens träffat nån än!! Han blir så mot mig bara det finns misstanke om att jag kan ha nåt intresse för nån...sms:ar om jag är på fest till exempel och vill veta vem jag är med osv.... Detta trots att vi gjorde slut för 2 år sen, och HAN är den som inte vill försöka på nytt. Plus att han själv träffat andra.

Så himla sjukt egentligen?

De vill äta kakan och ha kakan kvar ?

Du jag kom på en sak?

Jag fick detta svar av en kille i min tråd:
"Ah, det mest klassiska genom tiderna: att både ha kakan och äta den.

Han vill inte att du ska träffa nån annan - han har kontroll på dig och njuter av det, samtidigt som han kan svira runt i värsta ungkarlslivet och vet att du sitter hemma, tar hand om hans barn och snällt väntar på honom. Vilken kille vill byta bort en sån guldsits?

Kära du - skaffa lite ryggrad och gå vidare med livet. Han har bevisat under två års tid vilken typ av egoistiskt människa han är, och du har hela tiden valt att blunda. Suck, vad är det för fel på tjejer som väljer att leva som dörrmattor...?

Det sorgligaste är nog dock att i samma veva som du börjar stå på egna ben och utesluter honom ur ditt personliga liv så kommer ni att få problem med att samarbeta runt barnet. Då har han förlorat sin kontroll över dig och då kommer det att uppstå tjafs i samarbetet runt barnet istället då det är den enda hållhaken han har kvar på dig. Sorgligt, men sant."

Nu passar ju inte allt in exakt på din situation, men just den sista biten där?
Kanske är det därför han reagerar så där med era barn nu??
Han vet nog med sig att du inte gjort nåt fel, men kan inte hantera att du träffat en ny. Han vet inte längre vart han har dig nu, och hans enda hållhake blir då barnen? Han skapar problem kring det då...kommer och gapar och skriker och ska få dem att fälja med honom istället för dig osv...
Det känns rätt logiskt?
Bara en tanke?

Sköt om dig!
kram

Det är nu tyvärr inte bara killar som håller på så här. Jag är i högsta grad kvinna och känner igen mig otroligt mycket. Jag kände att jag ville skilja mig för känslorna var totalt slut. Efter ett år av gräl och familjeterapi fick jag äntligen min vilja igenom. Redan innan det var ett faktum hade jag haft några korta flingar och flera ons. När jag var i min lägenhet äntligen så glömde jag snart att han var ledsen för det var krogen nätdejting tjejresor för hela slanten. Han hörde av sig ofta och gav kärleksförklaringar och led, det brydde jag mig inte om utan hade en relation med en kille i sex månader, seriöst. Efter ett år där jag levt loppan hörde jag att han var it på dejt och jag blev sårad och förvånad, var inte våra år mera värda. Efter ytterligare en tid så blev han tillsammans med en tjej och det gjorde ont. Jag ville för allt i världen inte ha honom men det passade mig att han så att säga landade efter vår separation. När han förlovade så fulade jag mig och fick honom att vara otrogen mot henne och lova mig att hon inte betydde ett skit egentligen. Först då kunde jag ligga med honom, jag skulle inte ha pallat om han var singel för jag tänder verkligen inte på honom längre. Utan det var spännande först när han var upptagen. Nu har jag fått bekräftelse i ett år på att han vill ha mig helst och hon är en nödlösning så nu skiter jag i det. Äntligen kan jag låta dem vara.

tack för era svar.

Det är så svårt bara att inte tappa humöret när det går ut över barnen :(

Du kan anmäla prästen till domkapitlet. Detta är nämligen inte okej. Hon kan få varning; hon kan också bli av med ämbetet.

Ta några steg tillbaka från situationen. Den är för svår för dig att handskas med.

Men de är ju inte tillsammans längre,alltså ts och mannen..får inte en präst ragga?

Hur menar du att jag ska ta steg från situationen? Jag gör vad fan som helst för att slippa ha nått med dem att göra...

fast de hade ett förhållande under ett års tid medans jag och exet bodde tillsammans.. Minsta dotter var bara strax över 6 månder när de inledde det.

nu bryr jag mig föga om det, så länge han inte blandar in barnen.

Hur anmäler man en präst till domkapitlet då?

Alltså: hade de ett förhållande innan ni separerade, har prästen brutit mot sina vigningslöften.
Du kan, om du vill, göra så här: Internet. Adress till stiftskansliet i det län du bor.
Skriv ett brev adresserat till Domkapitlet. Beskriv enkelt det som har hänt.

En präst får inte bryta sig in i ett äktenskap.
Det är inte hämnd. Det är enkel moral.

Jag tycker du ska kontakta Domkapitlet. Nästan för att hjälpa prästen, hon kan ju inte vara rätt för yrket eller må bra!

En präst får inte gå in i ett äktenskap för att bryta det. Har han eller hon gjort det, föreställ er följande:
En kvinna vars make varit otrogen söker upp prästen för att få själavård.
Vad tror ni händer?

Jag tycker den här prästen behöver bli anmäld för att få hjälp.

Det verkar som om ni bor på liten ort? Hur klarar du Ts allt det här? Med tanke på att alla vet allt?

Förök att inte läsa sms, inte svara i mobilen---och be någon om hjälp. Så här kan du inte ha det. Så menade jag.

Ja vi bor på en liten ort.. Hur jag klarar av det.. Ja det är väl det jag inte gör. Jag kan inte visa mig nånstans utan att nån känner vet vem jag är,eller vet vad som har hänt mig.

Inte nog med att hålan är liten, exet är en person som jag tror att alla i hålan vet vem det är, är med i tidningen titt som tätt och syns och hörs överallt.

Jag klarar det inte alls särskilt bra, vill inte bo kvar här alls, vantrivs så in i skogen. Men jag kan inte flytta heller, för då får jag väl lämna barnen hos honom :(

[citat]
Ja vi bor på en liten ort.. Hur jag klarar av det.. Ja det är väl det jag inte gör. Jag kan inte visa mig nånstans utan att nån känner vet vem jag är,eller vet vad som har hänt mig.Inte nog med att hålan är liten, exet är en person som jag tror att alla i hålan vet vem det är, är med i tidningen titt som tätt och syns och hörs överallt.Jag klarar det inte alls särskilt bra, vill inte bo kvar här alls, vantrivs så in i skogen. Men jag kan inte flytta heller, för då får jag väl lämna barnen hos honom :(
[/citat

Detta är ditt enda liv. Om du vantrivs med det, måste det också finnas en utväg.
Flytta och lämna barnen är knappast ett alternativ vilket jag förstår. Men flytta och få med barnen och reglera umgänget i tingsrätt kanske?
Det är inte per automatik man måste lämna barnen.

Och om så vore: att du blev umgängesförälder - vore det ändå inte bättre? Som du beskriver din tillvaro nu är den ju inte mänsklig.

Alltså äldsta barnet följer med mig vart jag än åker, för henne har jag ensam vårdnad om och exet är inte biologisk pappa. Men han är lik förbannat pappa till henne och har henne varannan vecka precis som med sina småsystrar.

sen vet jag inte hur jag skulle klara av att bo utan barnen, men de älskar sin pappa över allt annat och jag vet inte om jag skulle klara av att ta det ifrån dem... svårt som fan är det :(