Dagis- plus och minus

Min pojke var 1 år och 9 månader när jag var tvungen att låta honom börja på dagis. Men efter ca en månad blev jag sjukskriven och då fick han sluta igen. Han trivdes inte där. Nu har det gått ett helt år sedan dess och vi satt och pratade om dagis. Han måste ha ett otroligt minne min pojke, för när jag sa, du kanske inte kommer ihåg att du gick på dagis? Så sa han. Mamma, jag ville åka hem, men du kom inte... Det får iallafall mig att känna att jag gör helt rätt när jag fortsätter ha honom hemma.

Fast barn behöver inte träffa massor av andra barn hela dagarna. Det är ju ni som föräldrar som gett ert barn det behovet. Det är inget hon behöver för framtiden, jag menar att hon hade inte skadadats alls av att få vara med sin mamma/pappa när hon var liten och träffa andra barn tillsammans med henne. Många barn är överaktiva idag och kan inte stimulera sig själva alls, jag ser inte det som positivt att en 18månaders kräver stimulans hela dagarna och superfull fart för att vara nöjd. Jag tycker det är skönt om de kan leka själva också, liksom med andra barn, om de får vara hemma och bara vara ibland också, eller att vara med mitt barn.

Jag tycker det låter oroväckande att det är ökande trend.. snacka backlash! För det är väl inte män som är hemmaföräldrar på heltid kan jag tänka mig?

DrKejs, vad jobbar du med igen och din sambo? Hur får ni plånboken att gå runt och reser ni utomlands ibland eller måste ni leva snålt? Det är ju inte roligt för hemmaföräldrar att prioritera bort julklappar föra tt man itne har råd så jag förstår att mågnga måste jobba och därmed förskola.

Jag med! Jag är liberal. Jag tror dock att de flesta hemmaföräldrar är kvinnor och att det finns risk att det blir en kvinnofälla om vi ska gå tillbaka till hemmet. Jag har som sagt varit hemma i 1,5 år - så det är inte direkt så att jag "fött fram barn och satt dem på institution"..

Är det du som är Tandläkare? :)

DrKejs, just det. Måste berätta för dig hur det är där jag bor i Stockholm. Här finns ett antal mammalediga som jag känner och som skulle vilja vara hemma länge med sitt barn MEN då normen här tyvärr är att sätta sitt lilla banr på förskola i unga år för att föräldrarna måste jobba finns inga barn i samma ålder hemma om dagarna att umgås med. Det sociala nätverket krymper då så då finns ingen "grupp" för dem små 1,5-åringarna att vara i och andra barn och vuxna att lära känna och det är ju långt ifrån bra. Räcker verkligen "bara" mamma vid unga år om dagarna?

Jag skulle inte påstå att det är en rabiat antidagis stämning här, snarare en rabiat stömning mot att välja dagis så tidigt per automatik för att det är "jämställt" och "rätt". Det finns föräldrar som väljer dagis när barnen blivit större (eftersom det finns så få deltidsförskolor kvar) eller dagmamma. Du får det att låta som att det är en grov jämställdhetsmiss om någon är hemma längre med barnet än 1 år. Men här finns föräldrar som lyssnar till sina barns behov och inte gör något bara för att de vill ha en duktighetsetikett som jämställda. Barnen blir myndiga när de är 18 år, de kanske pluggar vidare och bor hemma tills de är 24 år. Varför ska vi i det perspektivet ha så bråttom att kräva av våra små 1-åringar att de ska ut i den stora världen på egen hand och klara sig utan sina föräldrar i en stor barngrupp med en massa olika personal, i 8-10 timmar per dag? Det krävs mognad och livserfarenhet för att våga gå sin egen väg och inte göra det som alltid anses korrekt enligt tidsandan. Men vem vill låta sig styras av politiska ideal när man kan gå på sin magkänsla. Jag tror att din iver att raljera och hugga med argument som är gammal skåpmat ihop knåpad på nåt politiskt kansli, tyder på att du innerst inne vet att du känner något annat. Prova att ta av dig skygglapparna och skåda in i ditt barns ögon. Visst kan du hitta sätt att vara jämställd utan att använda henne som murbräcka?

DrKejs och Hemmaföräldern, har aldrig stött på så kloka föräldrar som ni!