Vi som gått över tiden!!

Jaa visst e det tråkigt att gå över..
Idag e jag inne på åttonde dagen och är uttråkad till tusen...

Men jag har räknat med det, gick över 17 dagar med min förstfödde.
Då startade det av sig själv så jag hoppas på det denna gången också.
Han var beräknad att väga 3800 g men när han kom så vägde han 3425 g.
Huden bara hängde på honom, så de tror att han gått ner i vikt i magen.
Känns lite oroväckande om denna också ska behöva det...

Nu fördriver jag mest tiden med min son somjag inte orkar att lämna på dagis för att jag e så slut så han får snällt vara hemma med mamma varje dag o ha det lika trist som jag.

Vad gör du själv för att få tiden att gå??

Här är en till som går och väntar är +5 idag. Var iofs också beredd att gå över tiden, men några dagar bara ju. Hade känningar i helgen och väntade bara på att värkarna skulle börja ordentligt, men det hände ju inte. Igår och idag har det varit lugnare igen, lite molvärk bara. Har inte haft några problem innan så detta är väl ett sätt för naturen att verkligen förbereda mig på förlossningen
Jag fördriver tiden mest med att ta det lugnt och det finns alltid något att plocka med, känns som att allt ta längre tid som man gör nu med. Har en dotter också som jag försöker att vara med, blir mest pyssel. Nu är hon på dagis och jag hoppas att hon kan rasa av sig lite

Hej på er alla!!! Jag har gått över tiden 8 dagar och inte minsta känning att han skulle vara på väg ut alls. Vi har fått tid den 23 att sättas igång, om 10 dagar!!! Känns som en evighet. Har så ont i ryggen och sammandragningar som gör ont (läs: ej värkar!)

Har varit ledig 2 v innan BF men nu står tiden still, är bara arg, ledsen, gråter och är så rädd att behöva sättas igång. Dels för att jag har hört att det ska göra mer ont, ta längre tid samt att bebisen ska vara större. Får panik så fort jag äter någonting då jag tänker att jaha där rök 3500 g bebisen och hello 4500 kg bebis. Är jag konstig? Men har verkligen panikångest inför varje måltid - samtidigt är jag sååå hungrig.

Sover dåligt och vaknar varje morgon besviken över att "aha ingenting inatt heller", känner mig dum som typ är arg på min egen ofödda son för att han ej vill titta ut.

Sen spelar det nog roll att alla mina vänner utom 1 fick 2 - 1 v innan BF och "allt gick sååå bra", känns bara surt att vara den som har ondast av alla och som måste gå så mycket över tiden.

Förslag på vad att göra för att vända tankarna och må bättre någon?

/hej hopp

Jag känner verkligen igen mig i din berättelse jag bara gråter mig igenom vissa dagar mår skit av att gå över. Är livrädd för att föda förstort barn! Var på tillväxultrljud igår som jag fött bön och be för !! Och de uppskattade bebisens vikt runt 4 kg ska dit på fredag igen om jag inte fött. Läkaren va skit bra där inne och lyssnade verkligen på vad jag hade att säga! Antecknade och verkade såå förstående, jag jag känner mig lite lugnare nu men kan ändå inte slappna av!!! Äter med hela tiden är så sugen på mat typ som om kroppen vill ladda för förlossningen .. Orkar inte göra ett skit hemma sitter bara vid datan eller tv eller sover .! orkar inte ens ta mig ut på promenad tycker allt är tråkigt och jobbigt . Har jätte ont i ryggen och nerverna mellan ben för trycket är så stort där! Så på kvällarna kan jag knappt gå överhuvudtaget Just nu HATAR jag mitt liv om man får säga så ;) jag har två barn sen innan men en annan så denna veckan är dom hos sin pappa som tur är för jag orkar inte vara med dom de blir så rastlösa när jag måste vila hel tiden för att ryggen inte ska gå av typ så dom får se på tv och spela tv -spel hur mycket dom vill . så hoppas verkligen den kommer denna veckan nu . så jag kan bli MAMMA igen och människa .

Hurtbullarna: Att du har sammandragningar och värk är ju positivt, då jobbar magen och förbereder sig iaf. Så försöker jag tänka när jag får ont, fast vill ju att det ska göra ändå mer ont *S*

Jag gick också ifrån jobbet 2 veckor innan, det var ju bra att få den tiden. Men nu vill man ju ha tiden för att mysa med bebis också ju och inte nalla mer av föräldrapenningen till att vänta

Angående igångsättning så har jag hört både och, precis som med en förlossning som startar av sig själv. Å när du väl är på förlossningen så får du säkert den uppbackning du behöver för att få en sådan bra förlossning som möjligt.

Var kanske inte så mycket pepp ifrån mig, utan mer att visa att du är inte ensam iaf.

Gaztongirl: Jo det var visst pepp - tack=) Bara jobbigt när magen blir hård som sten så fort han rör på ena tån där inne känns det som. har haft svåra sammandragningar gela graviditeten men dem senaste 3 dagarna när jag har varit som mest ledsen har det nästan bara blivit värre...

Jezzza: Skönt att veta att man inte är ensam. Vår BM lyssnade inte när jag tog upp det med henne förra veckan utan hon bara log och sa att "ja men om ni skulle bli igångsatta så skulle du väl klara av att föda ett 4500 g barn också"... Jo jag tror ju inte att jag ska dö precis men smärtan lär ju bli intensivare och ta längre tid den kan ju vem som räkna på att + 1000g måste göra mer ont med värkar och huvud som ska ut...

Har verkligen tappat sugen jag också till allt. Kan inte heller ut och gå för att jag får så ont att jag ser strjärnor framför ögonen. Alvedon hjälper ju inte för 5 öre men jag vågar inte ta en Ipren heller för barnets skull...

Antar att man kanske bara får ställa in sig på att såhär är det för vissa (aka en själv) men kan ändå inte släppa min avund till "alla andra" som hade så bra förlsossningar med små bebisar...

Vi får väl kämpa på, ska kolla tråden imorgon också om det har hänt ngn update. Kämpa på alla som har gått över BF - upp med hakan!!!

Här är en till..hade BF den 4 oktober, så vad blir det.. 9dagar över just nu?

Var på tillväxtultraljud och där beräknade de att ungen kommer väga runt 4,4kilo. Känns ju som en stor bebis, men just nu är jag så less på att vara gravid så jag orkar inte oroa mig. Tror inte det är så stor skillnad bara huvet får plats liksom. På förlossningen sa de att större barn går snabbare ibland och att de mer sällan behöver sätta in värkstimulerande..jag hoppas det stämmer =)
Har haft foglossning sen vecka 18 eller nåt ditåt och nu är jag dödstrött på att bara vila och ta det lugnt.

Jag har ju fördelen att jag ser slutet på det här nu, ska ringa förlossningen på lördag om ungen inte kommit innan dess, så får vi se när de sätter igång mig. Men, samtidigt är jag rädd för att bli igångssatt, har ju också hört mycket om det hela, att det kan dra ut på det hela osv.

Vårt första föddes 10dagar efter BF, och han vägde 3,8kg. Följer den här ungen den rutinen så borde den komma ut imorrn då *S*

Jag har gått över +4 idag. Har haft högt blodtryck sedan v,34 och inte fått göra annat än att sitta och ligga still och igår på mvc hade jag 2 i urinen..vilket ju oftast är havandeskapsförgiftning. har tagit prover och träffat läkare och gjort tillväxtultraljud sedan jag fått högt blodtryck så de har koll på mig,men jag blir ledsen liksom när det blir "värre" hela tiden och vill inget hellre än att bli igångsatt. Om jag fortfarande hade en 2 i urinen på torsdag skulle det ev. bli igångsättning med förhoppningsvis senast på måndag. jag har även GBS och fått hemorojder nu också...längtar sååååå tills bebisen är ute. man känner sig så gnällig hela tiden..
gråter också ett par gånger om dagen..

När jag pratade med läkaren sa han att axlarna brukar var det som fassnar om det är ett förstort barn ... huvudet brukar inte fastna utan det är axlarna! jag är livrädd för att min barn ska fastna för jag gått över 10 dagar nu men han sa huvudet och axlar va inte ovanligt stora så han tror inte det blir några problem !!!Så jag hoppas verkligen han har rätt!!!

ja, man märker väl det först när man ligger där och krystar *S*.

Ingen bebis här idag heller, så jag börjar ta för givet att vi ska ringa till förlossningen på lördag. Nån sa att sjukan här inte sätter igång folk på helger, så isåfall får jag vänta till måndag. Säger de det på lördag, så kommer jag inte vara trevlig att umgås med den här helgen, med min förlossningsrädsla..

Vill inte veta långt i förväg när det händer.. det är så sjukt. Har räknat månader, veckor och dagar tills BF, tills ungen kan komma ut. Nu när jag vet att det inte är många dagar kvar tills den på ett eller annat sätt faktiskt kommer ut, så börjar jag få panik för det.. Vill bara få förlossningen överstökad nu.