• revy

    snurrig i huvudet

    Har den senaste månaden mått väldigt dåligt.
    Det börja med att min kille flytta ifrån mig efter en underbar sommar tillsammans har aldrig vart så lycklig. Han var den jag letat efter.
    i samma veva flytta även min bästa tjejkompis som jag alltid har haft vid min sida.
    Dom första två veckorna gick bra men sen hände något.
    Jag blev fruktansvärt ledsen, hela dagarna.

    Efter ett par dagar kom tanken..är jag bi?

    Har tidigare haft en sådan har känsla i mitt liv. Då jag trodde jag var det, men hade då kille och vad jag minns så hade jag inga direkta kärlekskänslor
    för denna tjej. Bara tanken är jag bi kom upp och jag blev jätte rädd och började kallsvettass. Mådde under denna tid också väldigt dåligt. Var ensam ungefär precis som denna höst.

    Jag har alltid tyckt kvinnor är jätte fina, det finns mer snygga tjejer än killar. Det bara är så. Älskar manskroppen, tänder på killar har alltid gjort.

    Men nu har min hjärna hakat upp sig. Varje morgon börjar nästan likadant.
    ligger å gosar med min kille men sen kommer tankarna är jag bi...å så håller min hjärna på så fram p tillbaka tills jag till slut får panik å börjar gråta hysteriskt.

    Vad håller jag på med...älskar min kille överallt annat. har inga tankar på att lämna honom varken för en tjej lr kille.?

    kan säga till mje själv visst du är bi..men slutar inte grubbla ändå.

    Vill bara må som jag gjort förut å få ett slut på detta grubblande.!

    Nån som har nåt tips. hjälp.

  • Svar på tråden snurrig i huvudet
  • Anonym

    du skrev först att han flyttat ifrån dig.
    Sen att du vill inte lämna han.

    ???

  • revy

    oj missa en viktig detalj har har flyttat hem igen, vi gjorde aldrig slut han börja på universitet. men trivdes ej å flytta hem igen.

  • Evangeline72

    Visst kan det vara så att du är bi! Grattis i så fall, du har ju 100 % av marknaden=)

    Däremot kanske du ska tänka över vad du egentligen känner för din pojkvän, han som lämnade dig. Det viktigaste är ju inte om du är bi eller inte, utan vem du har starkast känslor för.

    Lycka till med kärleken!

    Kram

  • revy

    mm, det är väl lite det att jag inte vill vara bi heller. att jag har svårt att acceptera det, men jag vet inte. ibland tycker jag inte det är nåpnstor grej, ibland tycker jag det.

    Känner jätte starkt för han, å jag vet att han inte ville lämna mig.
    Känns bara lite konstigt att jag kan kolla på både tjejer å killar , har försökt att kolla å samma sätt å¨tjejer som på killar men det känns inte samma...

  • revy

    det är jobbbigt det här, ena stunden känner jag mig hetero, den ena bi och ibland tänker jag att om jag är lesbisk då kanske jag inte känner såhär.
    Det kanske är därför jag mår dåligt...ååå

    inget känns rätt just nu, ibland känner jag mig helt stabil, å i dom stunderna älskar jag nin pojkvän villkorslöst och undrar varför jag ens tänkte nån annan tanke.

    Sen ett par timmar senare kanjga få ett bryt igen..

  • multivitaminjuice

    Varför skulle det vara så hemskt om du var bi, du skrev ju att du inte ville lämna din kille och det behöver du ju inte heller göra för att du är bi.
    Bara att försätta att leva som vanligt helt enkelt, den enda skillnaden är väl att OM det skulle ta slut mellan er skulle du kanske kunna träffa en tjej i stället.

    vad spelar det egentligen för roll vilken läggning du har, så länge du älskar din pojkvän och han älskar dig är det väl inga problem?

  • FlamingRed

    Kan du istället tänka att du är den du är?

    Att tänka "bi" är ju ett sätt att försöka sätta en etikett på dig själv, en etikett som kanske, eller kanske inte, passar in på dig.

    Men varför ens försöka? Kan du istället försöka värdera varje individ du möter i livet just efter individen istället för att på förhand försöka klura ut om du tänder på män, kvinnor, rödhåriga, smala eller intelligenta?

  • revy

    Allt är helt rätt det ni säger...:)

    jag ska försöka vara glad för det liv jag lever å den pojkvän jag har.
    Älskar honom så, men denna lilla depression jag har/haft har blivit jobbig och jag har hakat upp mej lite.

    Jag vill och ska försöka uppskatta det jag har. För jag vet att det är jag som måste bli glad, att vara hetro, bi eller homo..spelar ingen roll. Trodde väl att det skulle lösa alla mina problem på något sätt som det gjort för många andra.

    Men antar att det inte är mitt problem just nu att hitta vilken läggning jag har.
    Utan att faktiskt försöka uppskatta livet. Och mig själv.

    tack för att ni svarat och brytt mig.

    Hade ett väldigt djupt och ingående samtal med min mamma nyss och det känns just nu mycket bättre.
    Och det ska hålla i sig annars jävlar..:)

  • revy

    Har också en rädsla för att en dag upptäcka att nä jag vill nog va med tjejer när vi skaffat barn å jag är 35 liksom. Som en del verkar ha gjort, när jag läst lite här.
    Är jätte rädd för det, å den rädslan förstör det vi har nu..jätte korkat..men men..

    oroar mig jämt för mycket för framtiden, förut va det va jag skullle jobba med nu detta.

    Önskar jga kunde leva mer i nuet, det är då man mår som bäst när man gör det.

Svar på tråden snurrig i huvudet