Vi Undersköterskor!

Åh här passar jag in Är utbildad USK sedan 2004, men har jobbat inom vården sedan 1999.
Jobbat som personlig assistent i enskilt boende men även som hemtjänst, vårdbiträde på boende för dementa och även palliativ vård.
Nu är jag mammaledig, men har en fast antällning på ett äldreboende (låst demensavdelning) som gruppledare/USK.

Jag har dock fått problem med axlar och rygg så ibland funderar jag på att byta jobb, men amtidigt trivs jag så bra att jobba med människor, men kroppen säger ifrån

Jag har varken orken eller lusten att läsa till SSK. Som gruppledare/USK har jag redan nog med papperabete. Prover kan man få ta som USKa beroende på var man jobbar. PÅ det äldreboende jag jobbar på brukar SSK fråga om man vill göra det åt dom

Många gånger så ser vi USKor mer än SSK gör eftersom vi hela tiden är i patientens närhet. Vi är deras ögon så att säga! Iallafall inom boende.... Vi ser ju om dom har ont och ringer på SSK förklarar läget och blir t ex tillsagd att ge Alvedon.

Jo men hämta den får jag ju göra eller låsa upp medecinskåpet på boendes rum för att ge men jag måste ju säga till SSK innan vilket jag absolut inte ser som ett problem. Behöver en boende lugnande t ex så ger vi direkt men säger till SSK så det dokumenteras osv. Vi har ju samarbete!

Jag skulle aldrig vilja vara SSK för deras lön är urusel och de har världens ansvar. Känns inte värt det liksom... Jag tjänar ungefär lika mycket som en SSK på vår boende och då är jag "bara" USKa (privat)