mejram1919 skrev 2013-05-04 22:53:06 följande:
Sorgligt nog bryr dom sig nog inte, dom ser mest att det blir mer jobb för dom om du inte delar ut medicin. Visst okej, det är lätt att ge medicin, finns mycket som är lätt, men som man ändå kan känna sig osäker på.
Vad oroar dig mest? Jobbar du i hemtjänst eller på ett boende? Väldigt många har apodos. Enligt mig det absolut enklaste att ge. Så kanske du kan börja med att ge dom som har bara apodos?
Du kan ju ha en checklista, en liten lapp i fickan som du tar fram så du vet att du gör rätt.
Apodos, checklista (På varje apodospåse står medicinen, antal tabletter, tidpunkt, klockslag/år det ska ges, samt personens namn och personnummer.
Checklistan kan vara såhär ungefär:
1. Är det rätt person framför mig och namnet på påsen överenstämmer?
2, Är det ex den 2 Maj 2013 idag? Kolla datumet.
3. Kolla klockslaget stämmer
4. Räkna antal tabletter, så personen får i sig alla
5. Ta ett glas vatten, räck över tabletterna till personen (tar personen dom i handen, kolla lite snabbt så ingen tablett råkar vara kvar i handen, har hänt mig, om handen kanske är lite klibbig eller så :)
Signera!
Börja med apodospåsarna, eftersom dom är så enkla :) Eftersom det står så exakt info på dom.
Sedan om något skulle gå fel, personen vägrar ex. ta medicin, och du kanske är själv i hemtjänsten = ta upp luren och ring sjuksköterska, så är problemet hos henne! (Självklart försöker man ju själv, lirkar och har sig, men går det inte så går det inte.
Om något annat blir fel, vad som helst, vilka funderingar som helst = ring på sjuksköterskan. Det är egentligen det enda du behöver komma ihåg, ring sköterskan om det blir minsta fel, så får hon hjälpa till och reda ut det
Men jag tycker iaf att det är dumt att dom ska pressa dig och inte lyssnar på att du är nervös. Kan dom inte vara med dom första gångerna du ska ge medicin? finns den möjligheten?
Jag ska berätta en sak, den första gången jag skulle ge insulin, som jag var jättenervös inför eftersom jag var så grymt osäker på det. Men samma här så viftade den ordinarie personalen bort det, och tyckte att det fixar du lätt, du som är så duktig. Men jag tvingade en av dom iallafall och följa med mig. Sagt och gjort, var hos patienten som skulle ha det, gjort iordning insulinsprutan och allting, vid det tillfället jag skulle ge personen det, så höll hon jag hade med mig på och babbla för fullt med patienten, + bredde några mackor, jag vart hur nervös som helst, så när jag väl ska ge insuliner, så trycker jag in knappen på pennan MEN glömmer bort och sticka patienten i magen utan insulinet rinner ut för någon fjärdedelssekund, vadå pinsamt?
Jag jobbar på boende så det finns ju många i personalen man kan fråga. Det jag tycker känns mest svårt är inte apodospåsarna utan det där som är extra. Alla påsar för magarna, alla plåster för dom som inte kan svälja tabletter osv. Påsarna har jag bra koll på och vad man ska tänka på så dom stör mig inte, det är bara det där extra. Vissa ska ha halva påsar för magen vissa dagar och ibland hela, alla plåster ska bytas efter ett visst antal dagar och sättas på olika sidor osv. Det är sånt som gör mig nervös, att det är en del att hålla reda på och jag känner redan nu att det är en del att ha koll på när man inte är van.
Sköterskan som har den avdelning där jag har semestervik gör så att man får först göra prov, muntligt eller skriftligt och sen ska hon vara med en gång när man delar för att se att man gör rätt. Det känns tryggt men fortfarande nervöst.
Det känns bara som att det är mycket press kring det här att ge medicinen, förstår att det underlättar för alla men det skulle underlätta för mig om dom tog sig tiden att VISA mig. Hur ger man, vad ska man kolla osv. Jag kan ju inte lära mig annars. Så det är mest det som stör mig. Dom vill gärna att jag ska ta delegering men dom har ingen större lust att lära mig.
Hehe oj. Ja jag förstår verkligen nervositeten. När jag skulle ta blodsocker under min praktik så skakade jag alltid och fumlade med grejerna för att jag var så nervös haha. Blodprov vågade jag bara ta på en av uskorna som jobbade där
