ordet: "för alltid"

Nej jag säger "Jag ska göra mitt bästa för att komma hem klockan 5."
Och nej jag håller inte med om att något är "underförstått". Vidare vet man heller inte hur man reagerar när något så hemskt som en otrohet inträffar.

Jag förstår inte vitsen med att lova sånt man inte är säker att man kan hålla. Sånt föder bara besvikelse.

Ja, ni har den inställningen NU. Men vad händer den dagen då saker kanske förändras? Jag anser heller inte att jag som inte har SAGT till min sambo att jag för alltid vill vara med honom har någon bakdörr. Jag har också bestämt mig att jag vill vara med honom och något annat finns inte för mig nu, men framtiden kan jag inte uttala mig om. Just nu älskar jag honom otroligt mycket och någon annan finns inte för mig. Men vet jag med all säkerhet att det kommer att vara så om 20 år? Nej det gör jag inte.

Det är en stark kärleksförklaring....Just nu känns det som det ska vara för alltid, men det kan förstås hända saker som gör att man omvärderar.

Jag har aldrig sagt det till någon - "för alltid"... det är så definitivt att det blir absurt att ens säga, även om jag kan hålla med om att det är romantiskt. Det är en naiv, romantisk tanke men tror inte den funkar i verkligheten.
Jag kan däremot säga att jag kommer att älska mina barn för alltid

För mig har t ex "jag älskar dig för alltid" ingen mening om min sambo säger det. När min mamma säger det så vet jag att det ligger nåt bakom, men min sambo har inte samma tyngd och det är för naivt för att jag ska ta det på allvar.

Jag är romantiker och känslosam, men jag tycker att poängen med romantik är just att inte låta sig luras av nonsensbegrepp utan att se varför det som faktiskt finns är så underbart. Solnedgången är romantisk - den kan ingen säga emot - men "evig kärlek" är bara ord.

Det var också min första tanke Håller med. Och speciellt när det handlar om känslor så kan man aldrig veta, eller bestämma, hur man kommer att känna i framtiden. Man kan tro och hoppas att det kommer att vara så.

Man kan möjligen bestämma att man alltid ska vara ihop - oavsett hur mycket man kommer att hata varandra - men det är ju inte heller något värt på det sättet.

När man ger sådana löften så talar man utifrån dagens förutsättningar, men man vet ingenting om framtiden, plötsligt gäller andra förutsättningar och då är dom gamla löftena mycket lite värda. Därför är det meningslöst att säga och lova något sådant...

Man ser här i trådarna vilka reaktioner det blir på t.ex "otrohet" och "svek". Den kärlek som var så stark, som var "för alltid", är snabbt försvunnen så fort någon gör något som den andra inte kan förstå, acceptera eller förlåta. Långt ifrån kravlös och villkorslös kärlek...

Så något närmare sanningen kanske man kommer om man säger att man älskar någon så länge han/hon ger mig det jag vill ha, när jag inte får det längre kommer jag sluta älska honom/henne, bli arg, och lämna honom/henne.

I väldigt många relationer borde man helt sluta säga "jag älskar dig", det borde bytas ut med "jag älskar vad du ger mig", "jag älskar att vara älskad av dig".

En relation där det råder ett ömsesidigt utnyttjande, båda får det dom vill ha av den andre, kan bara fortsätta så länge byteshandeln hålls, när någon sida känner att han inte få sin andel så blir det snabbt ändrade känslor :)

Jag har aldrig tyckt om att höra det i tidigare förhållanden. När något ex sagt det har tanken varit typ "Jaha eller hur *suck* " Men när min nuvarande kille säger det så smälter jag och skulle det vara vi för alltid så är jag den lyckligaste i världen, tänker jag. Så jag tror man uppskattar ordet om man känner att man vill vara med den personen för alltid. Det gäller nog alla relationer. Fast alla är ju olika så klart.

Fast det är en väldigt stor skillnad på att älska någon och vilja/klara av att leva med någon.

Jag älskar min sambo och kommer inte sluta göra det huxflux om han skulle vara otrogen. Däremot så skulle jag inte vilja leva med honom om han var otrogen hur ont det än skulle göra att lämna honom.

Bara om man har problem med människors fria vilja och egna val...
Har man bristande kärlek till sig själv kan man göra om andra människors handlingar för sig själva till knivar som slår in i ens eget bröst.

"Jag älskar dig så länge du inte gör något jag inte vill att du gör" känns bara som en kombination ord som inte kan sägas tillsammans. Det ligger något orimligt och ologiskt över dom. Som att säga "jag är en gift ungkarl"...

Jag sade precis motsatsen.

Men som du säger, det beror ju på hur man är som person. Om man vill agera dörrmatta som tar all skit den andra beslutar sig för att slänga på en eller om man inser att man kommer få ett bättre liv utan den andra oavsett hur mycket kärlek det finns i förhållandet.

Sedan finns det självklart de som kommer överens om att man kan vara med vem man vill sexuellt eller känslomässigt utan att det påverkar deras förhållande till varandra men det är en helt annan situation än när man vill leva monogamt.

Jag ser mig inte som dörrmatta för att människor är fria att komma och gå som dom vill, fria att vara som dom är, fria att göra vad dom vill...

En bra vän blir inte svartsjuk för att du har andra vänner. Att du uppskattar och upplever närhet med andra betyder att du mår bra.

En bra vän tycker inte att det är konstigt eller fel att du umgås på olika sätt med olika vänner. Att ha olika sorters vänner gör att omväxlingen blir större och att vänskap kan vara längre.

En bra vän förstår att relationen kan förändras med tiden: växa sig starkare, bli mer distanserad eller byta inriktning.

En bra vän slutar inte vara din vän för att den inte är din bästa vän. Alla människor är olika. Alltså går det inte att ranka eller mäta vem som står närmast.

En bra vän glädjer sig åt att du upplever intressanta saker med andra vänner.

Det är helt enkelt en fråga om att vara en bra vän :)

Vissa vill ha vänner, andra en partner. Vad de olika begreppen innehåller är helt beroende på vem ska tolka dem.

Vill man leva ett helt fritt liv så får man hitta andra som delar ens syn, inte tvinga någon annan till att leva efter de reglerna utan att vara överens innan. Många av dina inlägg säger att den som blir sårad har endast sig själv att skylla eftersom man kan välja att inte bli sårad. Man kan aldrig välja hur någon annan ska agera men har man kommit överens om att hålla sig ifrån vissa beteenden så är det inte konstigt om man väljer att gå vidare om ens partner visar sig vilja leva helt annorlunda än mot en själv.

Jag försöker att inte göra någon skillnad, man brukar säga att en bra kärleksrelation i grunden är en bra vänskap och det köper jag. Så en bra partner är därför i grunden en bra vän. Men alla vill inte vara en bra vän, eller en bra partner utan man är mer intresserad av vad man själv vill ha och behöver ha för att må bra och känna lycka. Det finns ingen kravlöshet för allt man ger kommer med en prislapp om vad som ska åter. Lägger också betydligt mer energi på att se till att man får det än att arbeta med sig själv och det man i slutändan har förmåga att kunna ge och vara för den andra. Där i ligger det i att man mer försöker få partner att låta bli att göra saker man inte vill att denne ska göra än att man försöker arbeta inåt så man utvecklar en öppenhet och kan låta den andre göra det denne själv har lust till utan att man reagerar känslomässigt negativt på det. En svartsjuk man arbetar mer på att flickvän ska klä sig mindre sexigt än att arbeta med sin svartsjuka så hon kan gå klädd precis som hon själv vill. Det är dock oftast som sagt ett ömsesidigt utnyttjande och därför en god ordning om man vill ha det så...

Sen ligger det i en sådan relation att den kommer med vissa svaga fogar, som jag skrev, ett ömsesidigt utnyttjande kan bara fortsätta så länge båda sidor känner att dom får det dom vill ha, så snart det inte är så förändras läget ordentligt med mycket negativa känslor. En sådan relation bygger i grunden mer på rädsla än kärlek, varför det är så kräver ett ganska långt inlägg vilket det här redan är, men jag utvecklar det om du vill, just nu lämnar jag dock det med konstaterandet att det är så. Därför kommer också rädslan upp när relationen inte utvecklas som man vill. Rädd för att inte längre få det man vill ha, rädd för att inte längre vara älskad, rädd för att inte få vara lycklig, rädd för att bli övergiven, rädd för att bli ensam, rädd för att inte duga, rädd för sin rädsla, rädd för sina andra känslor som kommer ur rädslan, rädd inför sin maktlöshet, rädd för själva livet, rädd för vad andra kommer tycka, tänka, säga, göra osv...

Mycket rädsla tar sig uttryck i ilska eller sorg. Gräver man lite finner man att ilskan och sorgen står för den rädslan som ligger där bakom. Man är arg och sorgsen över att bli lämnad, därför att man inte vill bli lämnad, därför att man är rädd för att bli ensam eller rädd för att leva utan det man vill ha, det man en gång fick ur relationen. Det intressanta är nästa varför, också där lösningen ligger :) Om man nu vill göra sig fri från sin egen rädsla...

Mycket i den här typen av relationer liknar den barn har till sina föräldrar, bara att här är det två "barn" som utsett varandra till vuxna.
Man har varandra för att få sina behov tillfredsställda, en liten ändring och samma sak skulle uppnås men med kärleksfullhet istället för egoism. Man erkänner varandras behov, oavsett vilka det är, erkänner varandra mänsklighet och rätt till sig själva. Tillfredsställer varandras behov, men man ser också att det viktiga är inte att just jag tillfredsställer den andres behov, utan det kan vem som helst göra.

Det är ironiskt att allt det man tidigare ville ha,ta,få ges till en utan strid. Bonus är att relationen blir närmre, ärligare, intimare och öppnare
dessutom fri från mycket av det destruktiva jag skrivit om här...

Sen kanske människor inte förstår att det finns ett val inblandat, även ett val om man ska såras eller inte. Det är inte ett val man gör i ögonblicket när något händer. Det är omöjligt att bli sårad och samtidigt "försöka" att inte bli det. Valet ligger som sagt i att utvecklas så man inte såras, därmed valt bort det. Den svartsjuke mannen kan välja att arbeta på sin svartsjuka, därmed göra ett val som resulterar i att han inte blir svartsjuk över sin flickväns korta kjolar. Han har valt att inte bli svartsjuk...

Samma sak är det med valet att kunna leva i andra former av relationer. Det kräver att man vill, att man gör sitt val, att man övar upp sin förmåga. Det är alltså först en fråga om att vilja, en fråga om frihet...

Alla är naturligtvis fria att göra som dom vill, det är det jag lyfter fram i varje inlägg jag skriver, att jag sitter här och diskuterar saken är för att det är grunden till utveckling, grunden för vidgandet av egna perspektiv sker genom samspel med andra. Där ger jag mina tankar om kärlek och relationer, vad människor gör med dom är upp till var och en. Om människor känner sig träffade och stötta av det jag skriver så kan man fundera på varför det är så, kanske känner man att det ligger något i det jag säger. Jag har vart och gjort som alla andra så jag är inte på något sätt oförstående inför det någon säger. Vet mycket väl hur det fungerar...

Ett helt annat inlägg skulle därför kunna handla om att man ska acceptera sin ovillkorligen otillräckliga förmåga :)

Tråden har tydligen utvecklats till mer än korta meningar. Kul!

Håller med Bjidi i allt han skriver.
Men man vill självklart känna sig som den speciella, den utvalda, och det är nog därför så många har så hårt dragna regler och linjer som definierar vad tex otrohet är. Många (de flesta?) skulle lämna så fort otrohet sätter sin fula fot i deras liv. Det är villkorlig kärlek som är förstålig om man iom det ser sig själv som mindre speciell i den andras liv.

Jag har det, som tur är, inte så. Trots att min man har sex med andra, både ensam och tillsammans med mig, känner jag mig som den utvalda i hans liv. Jag VET att jag överglänser alla eftersom han älskar mig. Han kan sätta på en hel flock tjejer och ändå känner jag att jag är mer speciell för honom än vad de är. Det beror givetvis väldigt mycket på honom och hur han är mot mig, men det beror även på hur jag själv ser på det hela. Jag har gjort ett aktivt val när jag beslutade mig för att motarbeta min svartsjuka, jag har tänkt igenom allt och visst, kalla mig dörrmatta men det är fel uttryck. Jag är ingen dörrmatta för jag tar ingen skit. Han hade heller inte gjort detta om inte jag varit ok med det och det är något jag är säker på till 100procent.
Måste väl bara tillägga att jag givetvis också får ha sex med andra, men jag har just nu valt att inte ha det av personliga skäl. Det ska däremot inte hindra honom att ha det om han vill det.

Är övertygad om att med mer öppenhet, avslappnad inställning, mindre krav på sig själv och andra och mer förståelse skulle alla realtioner vara bättre. Visst finns det svin som försöker utnyttja en, men de är något man märker väldigt tidigt och de får helt enkelt vara snälla och avlägsna sig

Yep...

Lätt att säga vad man vill ha av någon annan, han ska vara så, kunna det, vilja det, tänka så. Dom egenskaperna tycker jag om, dom vill jag att han ska tillföra mitt liv. Mig, mitt, ha...ego ego ego...

Men hur mycket arbete lägger man själv ner på att bli en bra vän eller en god partner? Hur mycket energi hamnar i utvecklandet av sin egen öppenhet, sin egna avslappnade inställning, sin egna kravlöshet, sin egen förståelse.

Ens egna svartsjuka kan man alltid rättfärdiga, han har sagt eller gjort något han inte skulle, andras är man totalt oförstående inför, man har varken sagt eller gjort något man inte borde. Intressant det där...

Varför? Är en underbar fråga om den används riktad mot en själv och inte mot andra. Fråga inte din kille varför han ljuger för dig, eller smyger med något, fråga dig själv varför han inte känner att han kan vara ärlig med dig, varför han inte kan vara öppen inför dig med det han gör...

Själv ljuger man för att andra inte kan hantera sanningen så man väljer att slippa deras reaktioner och oförståelse, när andra ljuger för en är dom falska, lögnaktiga idioter som inte står för det ena eller det andra. Intressant det där...

ja till att börja med så är det ju inte ett ord, och för det andra som tycker jag att det är väldigt dumt och naivt att till exempel stå och lova att man ska älska någon för alltid, och liknande, då man enligt mig inte ska lova saker man inte vet om man kan hålla.

jag ser det som att man egentligen säger "just nu känner jag att jag kommer älska dig för alltid"
jag ger inga sådana löften