Min snart 3-åriga son stammar... rejält

Min systerdotter stammade periodvis hela barndomen, från att hon var 3 fram till att hon var ca 12. Stamningen hängde samman med utvecklingsperioder och kunde börja en dag från en annan, och sluta lika snabbt. Därimellan så stammade hon inte alls. Perioderna var lite olika långa, som jag minns det, från några veckor till några månader.
Min syster tog dottern till en logoped, mest för att få lite råd och stöd (kanske något för er också?), men logopeden menade att det skulle växa bort och det gjorde det.
Idag är systerdottern 16 år och stammar inte alls.

Min fyra åring har stammat sen han var runt 2,5-3 år, både vi o dagis reagerade. Det gick i perioder, ibland jättemycket ibland igenting.
När det började så slutade han nästan helt att prata under några dagar, då fick jag lite halvpanik o ringde en kompis som är logoped...enl henne så är det rätt vanligt att barn stammar. Vi avvakta då,men sedan efter några månader så ringde jag barnmottagningen där vi bor o fick en logoped tid. Men det är ju rätt lång väntan, så under tiden vi väntade så blev det bättre så vi bokade av tiden o skulle höra av oss igen om vi kände behov av det.
Nu stammar han inte så ofta. Han hakar sig på vissa ord.

Stammningen kan bero på att dom har "för mycket" som vill komma ut men hittar inte orden just då, min son hade/har också ett stor ordföråd.

Tack för era svar.
Jo, logoped har vi givetvis tänkt på, men om det är så vanligt som alla säger att det är så känns det lite onödigt att uppta deras tid, speciellt om det "ska" växa bort.

Jag tycker så synd om honom bara & vill absolut inte att han ska lida för det el. bli retad.
Vi försöker prata lugnande med honom, säga att vi finns här & att han ska ta sin tid på sig & att han inte behöver ha så bråttom. Vi tittar verkligen på honom, uppmärksammar honom när han vill säga ngt.
Avbryter inte, men fyller dock i vissa ord när vi märker att han hakar upp sig så där extremt mycket & blir arg.
Ska man göra det?
Vet ju att vuxna inte vill det, men det känns att han blir gladare när han förstår att vi förstår vad han vill få fram & säger.

Hur stammar han?
Kanske konstig fråga, men när min som hade en period med stammning så fick jag veta att det inte är någon fara om barnet hakar upp sig på de första stavelserna, alltså om han säger t.ex ma-ma-ma-mamma eller da-da-dagis. Det är värre om de stammar på första bokstaven m-m-m-m-mamma eller d-d-d-dagis.

Min sambo stammar, numera nästan obemärkligt, men med hans erfarenhet i bagaget vill jag rekommendera att inte vänta för länge med att gå till logopeden. I min sambos fall kom den hjälpen för sent, och han kommer aldrig att bli helt kvitt stammandet.

Tack för era tips.
Nu i dagarna har det kommit på varje ord, mer ma-ma-ma-mamma! Eller ha-ha-han ha-ha-har e-e-e-en bi-bi-bi-bil.
Till slut blir han ju såååå arg!
Vissa meningar är det dock bara på första ordet & så flyter de andra på.
Jag märker att jag oxå börjat stamma lite i den här vevan, mer som att jag säger samma orde två ggr efter varandra.

Augistblomman; hur gammal var han då -när han väl fick hjälp? & vilken ålder borde de då ha sökt?
Blir lite nojjig nu juh

Hej! Hur har det gått för er? Vi sitter i exakt samma sits med vår treåring här. Kom som en blixt från klarblå himmel. Nu känns det fruktansvärt tufft, främst för honom men också för oss. Tacksam för dina erfarenheter. 

Med vänlig hälsning, Carola