Ni med släkt långt bort. Hur gör ni vid högtider, kalast etc?

Vi har "bara" 17 mil till min släkt, men vi turas om. Vid större högtider som jul åker vi till dom, mest för att vi inte har plats i våran 3:a. Men vid saker som rör vår dotter tex dop, födelsedag osv får de komma till oss! Men så fort vi köpt hus kommer vi börja fira jularna hemma hos oss och då får de som vill fira med oss komma hem till vårat hus! Jag tycker ni ska göra som NI vill. Har ni en namn cermoni hos er lär dom väl komma antar jag...

Julen varvar vi så att vi firar julafton med en del av familjen på juldagen byter vi och firar med andra delen. Ibland har vi bara varit kvar hemma, men det känns som att förväntningarna är att vi skall resa. Födelsedagar firar vi hemma. Har ca 30 mil till barnens kusiner, farmor och farfar. Försöker vara med på så många födelsedagar som möjligt, men det går inte alltid. Kusinerna kommer oftast inte på barnens kalas.

Hade definitivt lagt namngivningen hemma, 25 mil är inte särskillt långt.

Jag har min släkt 30 mil bort i min mans släkt i samma stad. Jul firar vi vart annat år hos min släkt och var annat hos hans. När det gäller min sons födelsedagar så får de som vill fira honom snällt släpa sig hem till oss.

Vi har mina föräldrar ca 8 h bilresa bort och sambons 40 min bilresa bort.

Jul firar vi vartannat år hos hans föräldrar och vartannat hos mina föräldrar.

Vår dotter är 1,5 år och 1 årsdagen firade vi hemma hos oss.

I framtiden så tänker jag göra så som gubbenhilfe gör och fira hennes födelsedagar hemma och så är släkt och vänner välkomna

Jag har min familj 32 mil bort och sambons 5 mil bort. Vi firar jul vartannat år hos min och hans familj.

Vi hade dop för vår lilla tjej i november förra året och då valde vi faktiskt att ha det i min familjs hemstad, tyckte det var mysigt att få döpa henne i samma kyrka som jag är döpt. Sambons familj fick åka rätt många mil för hennes dop, men det tyckte jag var värt - min familj är så mycket större än hans och det hade blivit problem med sovplatser här för alla.

Vill ni ha namngivningen hemma hos Er så ska ni självklart ha det, bara ni som kan avgöra vad som känns bäst för just Er.

Åker man en längre sträcka är det mer naturligt att sova över och då är det avgörande om ni har plats för övernattande gäster eller ej.

När barnen blev så stora att de uppskattade julen började vi fira den hemma (då bodde vi 90 mil från släkten) och bjöd hem våra föräldrar etc istället. I området - vi bodde i lgh - fanns en övernattningslgh man kunde hyra billigt så de kunde sova över några nätter.

Att bjuda hem folk och sedan bara erbjuda en luftmadrass i köket känns som att bjuda med armbågen faktiskt. Om nu itne släkten har gott om pengar och gärna tar in på hotell, då är det en annan femma.

Annars tycker jag att släkten får inse att ni vill forma era egna traditioner nu när ni fått barn och om de vill dela dem med er får de faktiskt åka själva och inte bara förvänta sig att ni å ker till dem.

Vi har släkt 17 respektive 40 mil bort.

Julen har vi bestämt att vi firar var tredje år hos den ena, var trejde hos den andre och var tredje hemma, men vi insåg rätt snabbt att det innebär bara att vi först åker än hit och sen dit ändå. Även om vi firar själva julafton hemma så förväntar sig släkten att vi ska komma i mellandagarna så hur vi än gör får vi köra runt halva sverige i jul.

Å ena sidan kan jag tänka skit samma, man ska vara glad över att man har släkt att fira med som vill fira och skönt att slippa fixa julmat och sånt själv, å andra sidan är det rätt drygt att sitta och åka. Men men...man vet ju inte hur länge ens gamla föräldrar lever...

På de flesta födelsedagar och högtider har släkten ändå kommit till oss!

Vi har min sambos släkt i samma stad som vi bor i och min släkt utspridd över hela Sverige. Vid ceremonier som rör oss och vår familj (dop etc) så får alla komma till oss men jul har vi bestämt att vartannat år firar vi i hop med "min" släkt så våra barn får träffa alla kusinerna på min sida.

Då kan vi ena året vara i Göteborg och två år senare i Söderhamn etc etc. Men vi träffar släkten på min sida oftare än jul visserligen då också.

Oj, min sida av släkten bor verkligen utspridd, har 3 syskon som bor i prag, avesta och stockholm...föräldrar i skellefteå och vilhelmina...själv bor jag i nyköping...min sambos familj bor i samma stad. vi firar jul med hans släkt, känns skönast att vara på hemmaplan...något år har syskon eller föräldrar kommit hit och hälsat på över julen oxå!
födeslsedagar försöker vi väll åka påm ibland(men, vi firar bara barns födelsedagarm och jämna födelsedagar i vår familj) men det blir inte så ofta.
när våra barn fyller år, och dop osv, så bjuder vi hit...vill folk komma är dom väldigt välkommna, kommer dom inte så är det ju inte mer än så...självklar trist, men så äre ju!

Vi har 20 mil till min mans släkt.. Min släkt bor där vi bor. Vi åker nästan alltid till min mans släkt. Då någon av oss fyller år bjuder vi alla så får de som vill komma, likaså vid dop. Vid jul är vi alltid hos min släkt på julaftons kväll & så är vi antngen innan jul elle efter hos min mans släkt.. Vi är rätt ofta hos mannens föräldrar, men så gillar vi att redsa & byta miljö. Vi har 2 barn & vi är ganska så vana. =)

Menhir: Så om man har ont om pengar då kan man inte bjuda hem folk till sig över natt då?

Ni som har släkt så pass långt bort att man inte kan åka över dagen, kanske 30-40 mil eller mer bort, kommer de till era barns födelsedagar?

Vi har släkt 40 resp 70 mil bort. Och på västsidan av landet medans vi själva bor i Sthlm.
På jul åker vi en liten släktturné. Det är ändå roligast att fira jul med mycket folk. Så vi tar sambons familj först och sen åker vi till min familj där vi också stannar ett tag. (Där kan vi enkelt sova över, medans när vi är hos sambons familj så bor vi på hotell.)

Annars reser vi bara till släkten för större högtider, dop, konfirmation, giftemål, begravning och jämna födelsedagar. Inte för namnsdagar och vanliga födelsedagar. Och bara om vi kan. Vi krånglar inte med att ta ledigt från jobbet och sånt. Det blir kanske nån gång om året, det var mer förr.

När det gäller vår son, som inte har fyllt två än, så kom det mer familj än vi hade förväntat oss på hans namngivning! och han hade stort ettårskalas. (Vi gjorde dock så att vi hade ettårskalaset på EN dag och kunde man inte komma då så fick det faktiskt vara för vi orkar inte med att fira i flera helger på rad t ex.)

Vi kommer bjuda in till tvåårskalas förstås, men då tror jag inte det kommer så mycket folk från våra familjer.

Vi har mina föräldrar 70 mil härifrån och svärföräldrarna 1 km. Vi firar varje jul hos mina föräldrar. Jag och barnen flyger ner och är där i ca 1 vecka och sen kommer maken med bil. Då hinner jag också flänga runt till mina kompisar.
Svärföräldrarna firar alltid med min svågers frus föräldrar och syskon.

Övriga högtider håller vi alltid hemikring och vi åker inte ner på födelsedagar och andra högtider om det inte är nåt speciellt.
En ev namngivningsceremoni skulle vi 100% hålla hemma.

Jo, men knappast förvänta sig att mormor ska jubla över att sova på luftmadrass i köket tillsammans med 3 andra...

Har man inte utrymme för att ta hem folk är det lättare att åka till andra istället för att tränga ihop sig, eller hur? Och definitivt trevligare för gästerna (vi pratar om släkt här, inte yngre goda vänner som antagligen inte har stela ryggar eller prostatabesvär och därför har lättare att acceptera madrasser på golven).

En tältsäng kostar inte mycket pengar och en sådan brukar min sambos mormor drygt 85 sova på när vi är allihop ute vid sommarstugan.

Mina syskon och min mamma med sambo kom, resten kunde inte då vår son fyllde år på en onsdag och vi insisterade på att han skulle firas på sin födelsedag och ingen annan dag.

Varken min pappa med familj eller min syvfar med sambo kom, men det kanske var bäst så. En massa skilsmässor i min familj, jag är vän med alla, men alla är inte vänner med varandra. Hihihi, min som har faktiskt 1 morfar och mormor och 2 bonusmorfarar och bonusmormorar!

Vi kommer även i fortsättningen att fira vår som på hans födelsedag och de gånger han fyller på en helg så tror jag att fler kommer att dyka upp.

Vi har bestämt oss för att "vi" i första hand är vår familj, dvs jag och min man och våra 2 barn (2,5 år resp 3 månader). Vi ordnar våra högtider på det sätt vi själva vill ha dem. Mina föräldrar bor 10 mil bort, mina svärföräldrar 45 mil bort.

Mina svärföräldrar har inte kommit till någon av vår sons 2 födelsedagar hittills, men de har ändå träffat honom i nära anslutning till födelsedagen och passat på att fira honom då. Inget konstigt med det. Mina föräldrar har kommit till båda födelsedagarna. Till dopet, här i vår stad, kom både mina och makens föräldrar.

I princip har vi firat jul med mina föräldrar varannat år och med makens föräldrar varannat år, men vi har aldrig firat HOS makens föräldrar. I år har vi bjudit hit både mina och hans föräldrar (och ett par av våra syskon med respektive). Vi brukar inte ta upp frågan till diskussion - jo, vi gjorde det en gång, men då blev det bara en massa föräldrar och syskon och respektive som skulle tycka till, med en massa upprörda känslor inför en högtid som ju är tänkt att gå i fridens tecken... De gånger vi känt att vi velat fira jul här hemma har vi helt enkelt skickat ut en inbjudan till väl utvalda, och så har de fått komma om de velat/kunnat.

Svärföräldrarna bor aldrig hos oss när de är på besök. De bor hos sin andra son, dvs min makes bror, som bor i samma stad som oss och är ensamstående. Mina föräldrar åker hem på kvällen.

Vi åker typ aldrig till vare sig mina eller makens föräldrar när de fyller år, om det inte handlar om en jämn födelsedag. De brukar heller inte bjuda in till något firande.

Tycker det är jätteskönt att vi har slutat "springa efter andra", som du uttrycker det, ts. Visst kan det vara svårt att göra alla nöjda när "familjen" inte längre i första hand inkluderar ens egna föräldrar och syskon, men jag ser det inte heller som vår uppgift att göra alla nöjda. Gränsen för mig är att ingen som inte själv vill det ska behöva vara ensam på jul eller födelsedag - då får man försöka jämka ihop sig.

mina föräldrar bor 3 timmars bilväg bort, dom är ogta här över en helg och vi hos dom.
mina systar bor ännu längre bort (vi iVäxjö och dom Uppsala och Stockholm) och dom kommer oxå hit. det blir ganska trång när alla är här. vi bor bara i en trea (har två barn, 2½år och 2 månader).
vid jul firar vi vartannat år hos mina föräldrar och vartannat hos makens mamma (hans bror med fru och två barn bor i samma stad, 2 timmars bilväg från oss)