Jag vill men inte han
Jag lever i ett förhållande som på så många sätt är riktigt bra. Allt det jag värderar högt utom sexlivet är precis som jag vill ha det. Jag skulle aldrig byta bort mitt liv mot något annat.
Jag kanske kräver för mycket ur ett förhållande om jag räknar med att alla delar ska vara bra men jag kan inte släppa det här. För mig är det en ganska stor grej att få bli bekräftad som kvinna och känna mig attraktiv för den jag lever ihop med.
Jag har verkligen ansträngt mig och använt olika metoder för att väcka hans lust men utan resultat. Efter att för det mesta bli avvisad har jag nu slutat ta initiativ. Det tär för mycket på självkänslan. Han har när jag frågat sagt att han visst tänder på mig. Vet inte om jag ska tro på det. Om det nu är så att de känslorna inte finns hos honom kanske det inte finns något att göra.
Känner mig lite uppgiven emellanåt men egentligen vet jag att jag inte vill ha någon annan. Vill inte byta bort allt det som är så bra.
Jag skulle tacksamt ta emot tips på vad jag kan göra åt min situation. Att prata med honom hjälper inte.
Jag kan tillägga att vi försöker skaffa barn och då är det oftast han som tar initiativen när vi vet att jag har ägglossning. Men det är alltid pang på utan förspel. Jag får vara glad om han hinner ta på min kropp i en halvminut före. Jag kan inte precis slappna av då heller.
Om det är prestationsångest kanske jag kan hjälpa honom. Men hur?
Jag känner aldrig liksom att det är mig han vill ha. Jag vill att han ska njuta av min kropp som jag njuter av hans.