Anonym (stolt) skrev 2009-10-23 10:29:48 följande:
tack för era svar...sonen är jätteledsen över vinteruppehållet men efter ett samtal med klubbens ansvariga så får han spela med sexåringarna i vinter om han vill det, jag frågade och han hoppade av glädje, han brinner verkligen för det här. Som sagt jag spelar inte med honom särskilt ofta, men min man gör det ibland, men han jobbar mycket så mestadels spelar han själv eller med sin 7 åriga bror. På hans dagis jobbar en kille som är med i ett div 2 lag som gärna spelar med honom och hans dagiskompisar.Andledningen att jag startade tråden var mer vilket förhållningsätt som är lämpligast eftersom jag tycker det är svårt att veta vart gränsen går mellan peppa och stressa, själv vill jag ta det lungt och låta tiden visa vad som ska ske, men hans pappa ser redan framför sig en liten zlatan och visar sonen matcher på tv och säger - där kommer du spela när du blir stor! och eftersom folk i vår omgivning sagt till oss att han har en ovanlig talang när de ser hans "moves" så känns det som att jag är den enda som "stretar emot" . Det är också svårt när hans 7 årige bror som också spelar fotboll och är duktig (men ändå inom det vanliga) hör det här, jag blir orolig att han ska känna att 5 åringen favoriseras.
Alla smakillar tror att de ska bli den nasta Zlatan, inklusive min, sa oroa dig inte for mycket over att pappan sager det.
Jag skulle mer oroa mig over om han satter for mycket press nar han val spelar, det ar ganska latt hant for foraldrar med ovanligt talangfulla barn. Jag tanker framst pa en kille i min sons skola. Vid sju ars alder hade han plockats upp av tva storklubbar, tranade med samma klubb som min son fast ett ar aldre och kordes runt till extratraningar med de har tva andra klubbarna plus matcher pa helgerna.
Min son och killen spelade en turnering med skollaget och vann allt overlagset, mamman uppmuntrar och ropar bara positiva kommentarer och haller sig annars tyst. Pappan daremot sa inte ett enda positivt ord. Killen var sa overlagsen alla att han inte gjorde mycket fel, ETT skott fick han feltraff pa. DA ropar pappan- "That was a bad kick D". Grabben slutade att ha roligt da... Det ar det ni bor passa er for.
Jag tycker att du ska prata med pappan om att behandla dem lika och inte pressa bort det roliga. Det ska ju vara roligt att spela fotboll nar man ar 5 och 7 ar gamla.
Om han vill halla talangen och spontaniteten vid liv sa maste han lata killen ha kul och utvecklas i sin egen takt. Tank om det ar den aldre killen som blir stjarnan? Det ar oftast de med aldre broder som blir bra tidiga, men det betyder inte att det ar de som ar bast nar de ar 10-12 ar, den aldre har inte samma forutsattningar med en aldre brorsa som alltid ar villig att trana fran tidig alder.
Glom inte att det kan bli lite tuffare for honom i 7-9 ars aldern om han ar en teknisk spelare och kanske inte sa tuff. Det ar da en del borjar bli valdigt taliga och lar sig timing med tacklingarna. I ett par ar kan det da kannas lite jobbigare for honom aven om han ar bra pa att dribbla, men har han kul genom denna period, da manga borjar komma ikapp och inte forvantar sig att vara bast jamt sa gar det not bra.
Lat honom leka fotboll, du verkar gora allt ratt. Vanta med att byta till en storre klubb till han ber om det eller borjar prata om det sjalv. Det ar ratt kul att fa vara bast ett tag!
Nar det galler gransen ar det individuellt, ga pa magkanslan och ta det lugnt i nagra ar. Nar han val kommer till en alder da det borjar galla lite mer sa blir allt annorlunda i alla fall.
