Vill bara få stöd efter abort.

Jag känner likadant men är bara runt 20. Klart man ångrar aborten, det kommer man nog aldrig sluta göra men man tog ju beslutet av en anledning. Kanske passade inte ett barn bra just då. Det är ingen idé att ångra, för man kan inte ta tillbaka det och hur mycket man än vill kunna spola tillbaka tiden så kommer det aldrig gå. Det är fyra veckor sedan jag gjorde min abort men det är något jag tänker och ångrar varje dag, och så kommer det nog att vara.

Man måste lära sig leva med sina beslut och veta att man tog det beslutet för allas bästa.

Många styrkekramar.

Jag lider med dig och mår också jag dåligt över ditt beslut.
Varför är det så många 30-åringar som tror att de är ungdomar, gör abort och tänker att det passar oss om två år istället?
Vad underbart det vore om alla livets viktiga skeden kunde bokas in i filofaxen.
Livet är inte sådant.
Jag hoppas innerligt att du får möjligheten att uppleva ditt eget lilla barn någon gång i framtiden men rådet jag vill ge till dig är att inte se så praktiskt på livet.
Se ett barn som en gåva!

Vad skönt att du inte ångrar dig innerst inne. Då var det ju rätt beslut för er. Då kommer du att ta dig igenom det här ska du se. Snart känns det alldeles säkert mycket bättre igen.
Jag är ledsen att jag inte kan ge dig det stödet du behöver. Det känns bara så ledsamt att barnet hade varit rätt om det kommit om ett par år istället. Ett par år är inte speciellt mycket i barna-alstrande sammanhang.

Jag trodde inte att det va meningen att jag skulle behöva försvara mig när jag ber om stöd. Men mycket kan hända på ett par år och jag hoppas att när jag då får veta att jag är gravid, ska ta det med ett skratt och inte med en klump i magen...

Jag förstår dina tankar precis. Jag är 30 år och gjorde en abort för ett par veckor sedan. Har stabil relation med min sambo och vi planerade barn om ett par år.

Aborten har väckt mina tankar på att skaffa barn och jag vill inte längre vänta ett par år. Känner dessutom att tiden börjar rinna iväg. Har läst att genomsnittstiden för att bli gravid är 7 månader. Det blir ju inte lättare att bli gravid med åren heller. Tänk om jag inte ens kan få barn sen när vi försöker? :(

Och varför tog vi det beslutet, när vi likså planerar barn om ett par år. Hade verkligen ett/två år spelat så stor roll?

Min sambo är fem år yngre än mig och vill fortfarande helst vänta ett par år med barn, men han kan tänka sig att börja försöka till sommaren. Men om jag blir gravid igen... kommer jag att kunna glömma aborten?

Det är nog vanligt att man blir ledsen och förvirrad efter en abort. Jag läste några siffror om abort för ett tag sedan och jag har för mig att det stod att 25 eller 50% (minns inte exakt) har gjort abort. Om alla de kvinnorna har klarat av det, så ska nog du och jag också göra det.

Kramar

Jag har gjort 3 aborter.

Vid den första var jag bara 17 år. Pappan hade gärna velat att jag behöll barnet, har var ca 10 år äldre, men jag såg det om självklart att jag skulle göra abort.

Den andra gången var jag ca 20 år. Då var jag i ett halvseriöst förhållande med en kille som bodde i ett annat land. Även då kändes det ganska självklart att göra abort.

Den tredje gången var jag 22. Jag hade precis blivit tillsammans med min kille då, idag har vi varit tillsammans i lite mer än 4 år. Vi kände inte varandra så bra och kom fort fram till att jag skulle göra abort. Den gången var den första gången jag faktiskt blev ledsen. Jag grät efteråt, det har jag aldrig gjort tidigare.

Det är lätt att ångra sig i efterhand, när man har alla fakta. Men när man är mitt i situationen så vet man inte hur det ska bli. Jag visste inte för fyra år sen att min kille skulle vara mitt livs kärlek och att vi fortfarande idag skulle vara tillsammans.

Nu pratar vi om att barn och jag har slutat äta mina p-piller. Jag hoppas att mina aborter inte kommer spöka för mycket under en eventuell graviditet.

Det är så svårt det här med känslorna kring en graviditet och en abort. När man blir gravid så är man inte riktigt sig själv, hormonerna ställer till det för en och man vet inte riktigt exakt vad man vill. Att genomgå en abort kan vara känslomässigt mycket traumatiskt, att genomgå en graviditet kan vara oehört skrämmande....så mycket känslor och tankar och frågor "gjorde jag rätt"

Kanske tog ni fel beslut...kanske inte...men nu har beslutet tagits och gjort är gjort. Det du kan göra nu är att ta hand om dig själv och framförallt tillåt dig själv att sörja och vara ledsen över barnet du förlorade. För även om man själv valt att abortera så kan man ändå vara ledsen!! Låt dig själv få gråta ut...det är mitt råd.

Vad jag blir arg när du måste försvara dig..
Gjorde abort i våras och det är stunder när jag fortfarande tycker det är jobbigt. Men jag vet att jag tog rätt beslut vilket det verkar som du och din pojkvän också gjorde. Vet att du går igenom en tuff period men lovar dig att det blir lättare. Tillåt dig själv att vara ledsen och gråt ut om du behöver det. Och se det positivt du vet att du och din pojkvän kan bli med barn och om ett par år när ni är redo kommer du gråta av lycka när du tittar på den där stickan.
Glöm vad andra tycker, du gjorde vad du kände var rätt då. Ingen kan klandra dig för ditt beslut.
Jag hoppas du får det stödet du behöver.

Jag håller på att skriva ett skolarbete om abort och slutresultatet som jag har kommit fram till är då att vi ska stödja kvinnans beslut eftersom det är inte vi som kan avgöra/ändra ditt beslut. 
Det finns en tydlig skillnad i åsikter mellan folk men det är bara ignorera dem.