Dotter livrädd för att bajsa
Vi har en fantastisk liten tjej på tre år. Hon har alltid varit tidig med allting, tal, fysik och även i hur hon resonerar och tänker. Kanske är det just det som gör att jag känner mig lite stressad och orolig när jag ser att hon "halkat efter" sina jämnåriga kompisar när det gäller att bli blöjfri!
Jag drar mig till minnes att hennes problem började för ett drygt år sedan. Hon började notera att hon bajsade, blev lite stressad över det, gick runt och var orolig, innan hon bajsade. Vi försökte att inte göra någon stor grej av det. Vi tyckte inte att avföringen var speciellt hård eller lös, utan normal. Med tiden började hon hålla sig. Vi märkte att hon behövde bajsa eftersom hon blev orolig, gick runt osv, men det kom ingenting. När det gick så långt att hon inte bajsade oftare än var femte-sjätte dag, och en hel dag innan hon bajsade "förstördes" av att hon var ledsen, kinkig, inte kunde koncentrera sig på något för att hon var så orolig, bara ville ligga och vila osv, sökte vi läkare.
Läkaren gissade att dottern var förstoppad och hade varit det under en tid, och vi fick utskrivet laktulos. Detta var i mars i år. Skillnaden nu är att hon i och för sig kan hålla sig i flera dagar utan att bajsa, men innan hon ska bajsa är hon inte orolig mer än någon timma. Tidigare skrek hon i panik när hon bajsade, men det är oxå bättre. Hon mer konstaterar att "nu bajsar jag". Hon vill alltid hålla någon i handen när hon bajsar, hon bajsar alltid i blöja. Dessvärre har ett nytt problem utveckat sig, nämligen att hon verkligen inte vill bli rentvättad när vi tar av henne blöjan. Ofta får hon panik och skriker när man försöker få henne ren. Hon spjärnar emot och håller ihop benen. Usch, det känns som ett övergrepp att tvätta henne mot hennes vilja.
För några månader sedan blev dottern "blöjfri" på dagen. Hon har alltid vägrat att sitta på pottan eller toan, men hon säger till när hon behöver kissa, och kissar i en blöja. Vi har kommit så långt att vi tar på blöjan, sätter henne på toalocket, hon kissar direkt, vi tar av blöjan och tar på trosor. När hon ska bajsa är det inte lika enkelt. Hon vill verkligen inte bajsa, så när det kommer tror jag inte att hon själv väljer det, utan det helt enkelt är att hon inte kan hålla emot. Därför brukar vi sätta på henne en blöja när vi tror att det närmar sig, så att hon ska slippa bajsa i trosan. Hon vill ofta inte ha blöja eftersom hon säger att "bajset får inte komma ut".
Vi tycker att det är så svårt att veta hur mycket man ska pressa på dotten när det gäller allt det här. Det blir så laddat! Vi vil inte pressa henne så att vi gör det värre, men samtidigt vill vi ju utmana henne så att hon ser att hon klarar mer än hon tror! Vid något tillfälle har vi inte satt på blöja när hon ville kissa, med den följden att hon höll sig i timmar, men vägrade gå på pottan eller toan. Det var föst när blöjan kom på som hon kissade. Det är mkt svårt att övertala eller avleda dottern, det känns som om hon är för smart för oss 
De säger likadant på förskolan, att hon är bestämd och envis och samtidigt osäker i flera situationer.
Hur hjälper vi bäst vår dotter när det gäller att inte vara rädd för att bajsa, att våga kissa och bajsa på toa eller potta (om hon bajsade på toa slapp vi problemet med att tvätta rent vid blöjbyte), hur ska man hantera att hon inte vill bli tvättad? Vi försöker att prata med henne och förklara, men det är svårt! Det gör så ont i mig när jag ser hennes rädsla och osäkerhet! Och värre blir det att inte veta hur jag ska agera på rätt sätt.