Blir GALEN och kan inte sluta gråta av detta!

Händer det hemma - ignorera henne.
Händer det i en affär tex - lämna dina saker o bär ut barnet.

så skulle jag göra iaf.

Har du testat att lägga dej ner på golvet och skrika och slå i golvet? Det kan funka beroende på hur gammal hon är.

La Lola skrev 2009-10-24 10:53:59 följande:

Jag testar ignorere, när hon börjar skrika bär jag ut henne i köket sen får hon komma tillbaka när hon är lugn. Så får man göra kanske 50 ggr om dagen :( Och sambon blir irriterad för han tkr att jag inte gör något åt hennes skrik.Nej jag har faktiskt inte testat det. Men killen har, och det funkade inte så bra, hon blev mest rädd :/

Om din sambo blir irriterad så får väl han hjälpa till?!

Beror det på att hon är bortskämd då?

Vid 18 månader börjar de kunna visa sin egen vilja, vilket de gör på många sätt. Ännu mer frustrerande kan det bli om vi inte förstår vad de vill, eftersom de ännu inte lärt sig kommunicera fram det.

Lilla trotsåldern brukar den kallas och ger en liten försmak om 2-årstrotset som kan bli 7 resor värre, om man har otur

Men snälla nån, det är HELT NORMALT beteende och har inte det minsta med brotskämdhet att göra!

Jag föreslår att du lånar en bok om barns utveckling och på så sätt även får tips om hur du ska tackla problemet.

Att ignorera och lyfta bort är -tycker jag- är det absolut bästa.

"fem gånger mer kärlek" kan du läsa.

TACK för tipsen söta ni!

Det är som ngn skrev helt normalt. Hon får bli arg, det ändrar inte beslutet eller nejet men bär inte bort henne eller bli arg på henne. Min ena son har behövt lite tid för sig själv när han blir arg då bekräftar jag hans känsla genom att säga, jag ser att du är arg och jag finns här när du vill och min yngsta son lyfter jag upp och säger ungerfär samma. Om ni blir arga blir hon ännu arare. Lycka till!

Ändra din inställning till ditt barn. Se henne som en utvecklande människa som gör framsteg när hon vill ta egna beslut. Se INTE ditt barn som dum, den inställningen löser inte konflikter. Önskar du mer lästips så tycker jag att Jesper Juul har en sund inställning till barn och deras kompetens.
Fundera också på hur ni själva löser era konflikter hemma, det är genom era sätt att lösa konflikter som barnet får förslag på sätt att lösa sina egna framöver.
Att lägga sig på golvet och skrika låter ju inte som den optimala förebilden precis...
Att bära iväg henne kan ju inte bedömmas som ett bra sätt heller 50 gånger om dagen utan effekt borde väl säga sitt.
Det måste ju finnas någon anledning till att hon blir arg. Jag skulle säga till henne: jag ser att du blir arg och det är ok att bli arg, men tyvärr kan du inte få ...... eller liknande.
Sen är ju frågan vad det är som hon inte får när hon blir arg, det är ju dumt att ha onödigt många förbud -bättre med mycket tillåtet och bara förbud där det verkligen behövs. Man får ju välja sina strider... Lycka till!

Jag tycker hennes beteende låter helt normalt. Däremot anser jag att det finns en risk för att hon kommer att utveckla ett abnormalt och destruktivt beteende om vuxna inte behandlar henne på ett respektfullt sätt.

Jag tror att mycket av det vi föräldrar kallar problem är helt vanliga utvecklingsfaser som vi måste lära oss att hantera och respektera. Allt som inte är utvecklande och som upplevs som jobbigt, har vi med största sannolikhet själva ställt till med.

Jag tror inte barn är jobbiga, jag tror de är logiska. Men jag tror att Vi kan skapa jobbiga barn, det får vi akta oss för.

Ett boktips "Ditt kompetenta barn" - Jesper Juul.

Om du läser den och tar den till dig, så tror jag aldrig du kommer undra något igen ;) ... och jag tror ni kommer få husfrid på köpet.

Du har en mycket normal dotter

Jag har 3barn. Och när min son blev 1½år och även när min dotter blev 1½år (minsta är inte där än, men jag vet att det kommer när han når den magiska åldern) så blev dom som förbytta.
Himmel vilka utbrott! Tokskriker för ingenting typ!

Men som sagt, det är normalt. Det är den lilla försmaken av trotts. Så jag tror inte det handlar om att hon är bortskämd. Vissa barn märks mer än andra i denna ålder.

När våran fem-åring var sån lät vi honom hållas med sina utbrott, så länge han inte hade sönder nåt eller slogs. När han var klar så var det bara att pröva på nytt igen (ta på byxor, plocka upp saker, inget mer godis eller vad det nu var). Det kunde vara mellan två och femtioelva utbrott för samma sak men vi var stenhårda på att han inte skulle "slippa undan" för att han blev arg. För oss var det ett par korta intensiva trots-perioder men tack vare att vi inte gav oss har vi idag en mycket snäll pojke som sällan får utbrott och som ber snällt när han vill ha nåt.

Låt dem skrika men visa att det inte hjälper. Ingrip och bär bort (tillrättavisa) dem om de börjar slåss eller liknande, för ett sånt beteende är helt oacceptabelt. Och viktigast av allt, ta de tunga striderna HEMMA.

Det går över. Vår dotter kunde också få sina utbrott, men nu är hon 21 månader och kan prata ganska bra och nu flyter livet på mycket bättre. Jag tror att det kan handla mycket om frustration över att inte kunna göra sig förstådd.
Vi gjorde som några andra skrev: ignorera, avleda och framförallt aldrig ge med sig när hon väl fick ett utbrott(såatt hon inte lär sig att det är en framgångsrik metod).

En ettochetthalvtåring är inte bortskämd. Hon förväntar sig med självklarhet att få allt som hon vill när hon vill och gud nåde den som säger emot. Annars vore det ju gräsligt! Tänk om hon efter 18 månader hade lärt sig att hennes föräldrar inte uppfyllde hennes behov, att hon inte kunde få det hon ville eller behövde - för det första året så ska ju barn få sina behov (mat, sömn, tröst, närhet) uppfyllda prompt.

Nu kommer en annan fas i hennes utveckling, nu behöver hon lära sig att hon är en egen individ och att andra människor har egna behov. Hon behöver lära sig hur man lever tillsammans med andra, hur man väntar på sin tur och hur man förhandlar om det man vill ha. Räkna med att hon behöver några år på sig för att bli åtminstone rimligt bra på det.

För oss fungerade det alltid att för det första inte ha dumma oflexibla regler utan bara säga nej till sådant som vi verkligen inte ville. För det andra hjälpte vi till med ord och förklarade att jo, vi förstod att vår son ville ha glass och ja, jag ser att du blir jättearg när du inte får det men du får ingen glass just nu - ok att vara arg för det. Lär henne ord, lär henne att berätta vad hon vill, visa att du förstår henne och förklara väldigt kort varför hon inte får som hon vill. Avled, visa, locka och förhandla och kom ihåg att det är jäkligt jobbigt att vara liten och utlämnad till vuxna som inte vill samma saker.