Inlägg från: Anonym (systeryster) |Visa alla inlägg
  • Anonym (systeryster)

    Jag klarar inte av att jobba

    Efter tre års högskolestudier började jag jobba som för ett halvår sen.
    Alla avdelningar där jag jobbar har treskift, vilket innebär att man jobbar dag, kväll och natt huller om buller (alltså inte dag en vecka, natt en vecka o.s.v. utan schemat kan se ut såhär; ons-tors natt, fre dag, lör kväll, sön dag).
    Jag orkar inte mer. Jag har ingen fritid, när jag är ledig ligger jag bara helt utslagen. Jag gråter nästan varje dag bara för att jag är så trött. Min sambo är helt förtvivlad för min skull och jag mår ännu sämre när jag får honom att må dåligt. Mitt vikariat går ut om en månad och då tänker jag tacka nej om jag får förlängning. Jag fattar inte hur man orkar jobba såhär!
    Vet inte vad jag ska ta mig till sen heller... lär ju inte få ngt annat jobb som inte är likadant och för att spec. utbilda sig behöver man ha jobbat ett år.
    Känner mig väldigt misslyckad och ledsen just nu, men vet inte vad jag ska ta mig till... Idag när jag gick upp så funderade jag på att skada mig själv för att slippa gå till jobbet. Jag har samma tankar nästan varje dag, önskar att jag ska bli sjuk eller råka ut för en olycka så jag ska slippa gå till jobbet. Jag vet att det inte är så lång tid kvar och det är väl bara att stå ut men jag mår så himla dåligt av det...

  • Svar på tråden Jag klarar inte av att jobba
  • Anonym (systeryster)
    Sessie82 skrev 2009-10-24 15:30:26 följande:
    Awwww de e sånt här ja e LIVRÄDD för att få när ja få jobb....min största mardröm e att få natt eller helg eller kvällsjobb...då kommer man aldrig få träffa sambon mer ju :(
    Vad för yrke är det du söker jobb inom då?
  • Anonym (systeryster)

    Champange - Jag jobbar på en avdelning som är väldigt lugn, det är inte lika stressigt som på många andra avdelningar och vi hinner alltid äta. Det är mest arbetstiderna som ställer till det för mig, min kropp hänger inte med på att vara vaken ena natten och sova nästa, jobba till 22 ena dagen och nästa gå upp 5.00.
    Mitt schema är redan så anpassat som det går, jag pratade om det här efter att jag jobbat ett par månader och fick ändrat schemat. Men de har som regel (vilket jag vet att de flesta avdelningar har) att den som jobbat på kvällen ska jobba på morgonen efter för patienternas skull.
    Gå ner i arbetstid tror jag inte är ngn möjlighet. Chefen har på flera avdelningsmöten sagt att det är för många som jobbar deltid så det är svårt att få ihop bemanningen. Dessutom ska de skära ner på vikarierna nu.
    Jag vill gärna läsa vidare och ha ett mottagningsjobb men man måste ha ett års yrkeserfarenhet för att läsa vidare.

    Anonym - Ja jag är sjuksköterska. Vill helst inte skriva vart jag bor då jag har kolleger som är medlemmar här.

  • Anonym (systeryster)
    Anonym skrev 2009-10-24 15:54:03 följande:
    Anonym (systeryster) skrev 2009-10-24 15:50:31 följande: Ok, det förstår jag. Tänkte ifall det var Sthlm för jag vet ett bra ställe de söker ssk till där.
    Okej Nej, det är inte sthlm.
  • Anonym (systeryster)
    Champagne skrev 2009-10-24 17:56:43 följande:
    Det verkar som att du försökt göra de förändringar som är bra. Synd att inte arbetsgivarna tar till vara din kompetens bättre, eftersom din enda utväg är att söka dig därifrån. Men eftersom du mår fysiskt och psykiskt dåligt av att arbeta oregelbundet så kan du kanske få nåt läkarintyg? Och den där regeln att man ska jobba Ctur och sen Atur för "patientkontinuiteten"... det är egentligen inte bra för kroppen  Det är därför EU bestämde att man måste ha vissa timmar som dygnsvila mellan sina arbetspass
    Jo, fast vilken sjukhusavdelning har rättat sig efter det? På varenda avdelning jag haft praktik och även nu när jag jobbar så har de ju flyttat på brytpunkten på dygnet så att de kommer runt den regeln.
  • Anonym (systeryster)
    Champagne skrev 2009-10-24 20:45:26 följande:
    Fast enligt vår avdelning så kunde man inte tvinga någon, det var helt frivilligt att lägga Atur efter Ctur.
    Okej, så är det inte hos oss, här lägger vi inte schemat själv heller, vi får bara komma med önskemål.
  • Anonym (systeryster)

    Champange - Vi har ingen facklig representant, men såhär är det ju på de allra flesta avdelningar såvitt jag vet.

    Anonym - De allra flesta på min avdelning (och inom vården öht så vitt jag vet) jobbar deltid pga att de inte orkar med heltidsjobb och jag vet att jag inte är den enda som mår såhär dåligt av att jobba heltid. En del klarar helt enkelt inte av så skiftande arbetstider. Varför skulle det vara så konstigt?

  • Anonym (systeryster)

    Ja, jag hoppas också jag hittar ngt annat. Min sambo stöttar mig och vi kommer klara oss på hans lön även om jag går arbetslös ett litet tag. Jag kom också på att det finns en bemanningsenhet på sjukhuset, ska höra av mig till dem tänkte jag.

  • Anonym (systeryster)
    Anonym skrev 2009-10-25 18:42:29 följande:
    Anonym (systeryster) skrev 2009-10-24 22:46:44 följande: Jag har själv arbetat inom vården på ett större sjukhus och känner fortfarande många som fortfarande jobbar inom vården. Alla jobbar heltid eller mer, treskift, rullande scheman, jourer - det är det normala på avdelning. Är det något speciellt på din arbetsplats som gör att personalen orkar så lite? Dålig organisation, dåligt defninierade arbetsuppgifter, dålig stämning? Det låter väldigt konstigt att friska yngre människor inte skall orka jobba heltid.
    Nej, det är inget särskilt på min avdelning, som sagt är det en "lätt" avdelning. Det var heller inget särskilt på de avdelningar jag och mina klasskamrater hade praktik på då vi ofta diskuterade att så få arbetade heltid, eller på den avdelning jag jobbade extra på där de flesta också jobbade deltid. Jag arbetade som uska i 4 år innan jag blev ssk och jag jobbade extra under tiden jag läste, jag hade också praktik på flera olika avdelningar, så ditt uttalande om att "det är normalt på avdelning" känns både nedlåtande och oriktigt enl. min egna erfarenhet.
    Som du kanske vet så har sskor och uskor mindre arbetsvecka är normalt även vid heltid (det är 38 timmar för sskor, inte 60-70 som du skriver), just eftersom arbetet är såpass slitigt att man inte orkar med heltid. Kroppen är inte gjord för att arbeta så oregelbundna tider. Och eftersom du nu insisterar på att jag måste ha en funktionsnedsättning; efter att jag hade arbetat ett par månader gick jag till VC för att kolla upp mig eftersom jag var så trött, och jag frisk som en nötkärna. Min kropp hänger helt enkelt inte med på skiftarbete.
  • Anonym (systeryster)
    Anonym skrev 2009-10-25 20:01:11 följande:
    Anonym (systeryster) skrev 2009-10-25 19:49:41 följande: Bra att du kollat upp att du är frisk. Att du talade om önskan att skada dig själv gjorde ju att jag tänker på sänkt stämningsläge. Men om du vet att det inte är så, så är det ju bra. Jag tycker fortfarande att det är märkligt att reagera så starkt på skiftarbete. Det är rätt extremt att föredra arbetslöshet framför 38h/v skiftarbete under bara något års tid. Och konstigt också att du inte märkte något av din känslighet för dygnsvariation när du jobbade som uska och när du jobbade extra under studietiden? Hursomhelst så får du väl söka dig ett annat jobb, tex mottagning. Det finns ju många möjligheter! Ang arbetstimmar, nej jag vet att ssk inte jobbar så många timmar, jag är inte ssk, har en annan grundutbildning och ett annat yrke som gör att man kan jobba 60-70 h/v om man är motiverad därtill.
    Som uska jobbade jag inte nätter, och visst var det slitigt att jobba tvåksift med inte alls lika illa som treskift, dessutom jobbade jag inte heltid. Samma sak som student, det var 30 timmar/vecka och inga nätter.
    Ang. att skada mig själv, det är "bara" i samma stil som att önska att jag skulle bli sjuk eller vara med om en olycka, och jag ser det mer som ett tecken på hur dåligt jag mår av jobbet än som psykisk ohälsa.
  • Anonym (systeryster)
    Mylla skrev 2009-10-25 20:08:16 följande:
    Hej systeryster! Du är nyutbildad va? Tror du tröttheten kan ha något med att göra att all din energi går åt psykiskt till allt nytt att tänka på? Nu går jag helt efter hur det var för mig i början. Nu är jag rätt rutinerad, mycket piggare. jag är inte psykiskt ansträngd längre när jag jobbar.
    Ja jag är nyutbildad, men har jobbat ett halvår och känner mig inte alls lika stressad längre som jag gjorde i början. Sen kan det väl visst bli bättre med tiden, men jag står verkligen inte ut längre, jag orkar inte må såhär dåligt varje dag i ett halvår till...
  • Anonym (systeryster)
    Mylla skrev 2009-10-26 19:07:59 följande:
    Annars kan du anmäla dig som timvikarie och bara jobba dagtid. Jag har varit timmis just för att kunna välja och vraka arbetstid som passar våran familj. Sen fick jag ett jobb på ett slags bemanningsenhet med ett schema precis som jag ville ha det, inte alls som andra vill ha det. Men då jobbade jag på några olika avdelningar. Sjuksköterska är iallafall ett jobb med många möjligheter, det behöver inte vara skift sådär.
    Jag kan tänka mig både kommunen och mottagning, men det är ont om såna jobb och när de söker vill de helst ha vub eller personal med mer erafarenhet. Ska höra av mig till bemanningsenheten på sjukhuset för att se om det finns möjlighet till timanställning.
Svar på tråden Jag klarar inte av att jobba