Jag klarar inte av att jobba
Vet precis hur du känner det, jag har haft det likadant när jag var nyfärdig. Jag gick ner 7kg för att jag hann aldrig äta lunch, eller fika med mina kollegor. Jag mådde fysiskt och psykiskt dåligt över min situation. Jag grät varje dag. När jag slutade 21.45 fick min man komma och hämta mig med bil(jag bodde 5 minuter gångväg från sjukhuset) sen körde vi runt en timme medan jag grät för att få ut all ångest och frustration innan vi kunde köra hem. Efter ett halvår fick jag möjlighet att vikariera på en annan avd under sommaren och det var som natt och dag! Vilken skillnad! Både kollegialt och arbetsmässigt. Jag hann äta lunch, jag kunde gå hem och vara glad.
Första året var värst, sen blev det markant bättre. Alla säger samma sak, men så dåligt som jag mådde, så trodde jag aldrig att det kunde bli bra igen.
Det låter jättebra att du har en plan! Du kan inte tänka dig en fortsättning där, det första steget för att må bättre. Det är nu som du ska sätta dig ner och fundera på vad som intresserar dig. Mottagningsarbete? Plugga vidare? Eller kanske söka jobb på ett privat företag, vårdcentral etc? Det finns massor av möjligheter! Gå dit och visa upp dig och fråga om det finns arbete. Ha ett bra CV och ett personligt brev med dig och be att få prata med chefen.
Eller fundera på om du kanske ska gå ner i arbetstid och prata med din chef om du kan få lägga likadana turer några dagar i sträck så att du får lite rutin. Ibland är inte chefer omöjliga... 
Önskar dig verkligen lycka till! Jag vet vad du går igenom och det äter upp en fullständigt. Gör något åt din situation och du ska se att det blir bättre!
Kram!
