förlorat barn

hej jag skriver det här för jag är ldsen arg
jag och min man bor tillsamans och vi har en underbar dotter som är fyra år,
efter lång längtan efer att skaffa en till barn så blev jag med barn
under tiden när jag väntede barn reste myck min man
den 13 september fick jag ett dött barn som är väldigt tragiskt för mig och för mina anhöriga, efersom min man var utomlads var jag tuvngen att berätta per telefon han var ldsen verkade väldigt sårad
men när han kom hem förväntade jag mig att han skulle stödja mig och jag han
men jag fick isttälet dumma kommentarer vlket jag inte förstår fortfarande, han ville verken se på barnet eller på bild, han sa jag vill inte bli sårad, jag känner inte barnet lika myck som du, desuttom så ville han inte vara med på begravning
kan du förstå mig hur ldsen jag är `
min fråga är ju är det här normalt att man inte vill sörja och inte begrava sitt eget barn?

Hej!
Jag förstår mycket väl att du är både ledsen och arg. Att förlora ett barn är en mycket traumatisk händelse. Det är en stor sorg som du och din man behöver dela och bearbeta tillsammans. Din mans reaktion kan tyda på att han egentligen är väldigt ledsen men att han håller känslorna ifrån sig. Konsekvensen av detta blir att du känner dig ensam och övergiven av honom när du som bäst skulle behöva hans stöd.
Ni behöver göra något åt situationen annars riskerar det att bli ett problem för er framöver. Om ni inte kan nå fram till varandra och börja prata och visa era känslor så tycker jag att ni skall söka hjälp av kurator eller familjerådgivare. Det är mycket viktigt att ni inte sopar sorgen under mattan.
Hälsningar
Gerd

förlorat barn

INNEHÅLL