ingen respekt, inget anseende?

Nu läser jag aldrig jobbannonser men får väl tro dig om att det står prestiglös ofta. Men du lägger felt fel värdering av ordet.
Som prestiglös chef så har jag massor av egenvärde, stolthet, heder&integritet och respekterar både mig själv och andra. Däremot är jag helt prestiglös och kan både koka kaffe själv, kopiera mina egna handlingar och ta ett tag med skurtrasan om det behövs även om inget av det är mina arbetsuppgifter. Om jag känt mig osäker i min roll eller som person, hade jag kanske känt större behov av att hävda min titel och min prestige och hålla på min rätt som chef att inte behöva göra okvalificerat jobb som vi faktiskt har anställda som ska utföra

Jag tror inte att de söker personal som saknar "egenvärde, stolthet, heder & integritet". De människor som inte är prestigelösa är i min mening sådana som sitter och bevakar sitt eget revir och är rädda för att tappa ansiktet, just för att det är så viktigt att behålla sitt anseende. Med flera sådana människor i en grupp tycker i alla fall jag att det kan bli dålig stämning, deras attityd smittar av sig och man törs till slut inte säga något av rädsla för att framstå som dum. Prestigelöshet är en av de egenskaper jag uppskattar mest på en arbetsplats, och jag har mer respekt för en människa som inte lägger all sin energi på att bevara sin stolthet och sitt anseende till varje pris.

Bolaget & majbebis08: jag håller till stor del med om det ni skriver & ur era synvinklar är inte ordet prestigelös nedlåtande. problemet för mig är att det ligger så mycket MAKT i vem som kan ta sig rätten att själv vara prestigelös kontra att tvinga andra att vara det.

jag läser alla möjliga slags annonser där man söker nya medarbetare & jag har än så länge aldrig sett en annons där man söker välutbildade & ber dem vara prestigelösa. detta sker enbart i annonser där man söker sk okvalificerade.

att som chef vara prestigelös är alla gånger positivt & önskvärt. men att be ex lokalvårdare eller receptionister att vara det, personal som oftast redan har lite att säga till om i förhållande till många av sina kollegor, är i mina ögon negativt. jag tror inte att en normalt funtad nyanställd klampar in långt ner på statusskalan & gormar efter respekt hit & dit. har företaget det problemet kanske man bör skärpa gallringen på intervjuplanet, inte förutsätta att sökande som läser deras annonser är narcissistiska idioter.

för mig är ödmjukhet en av de finaste egenskapen en människa kan besitta. men jag anser inte presitgelöshet vara jämförbart.

Ok, nu förstår jag dig lite bättre : ) Jag tror faktiskt att arbetsgivarna ibland efterfrågar egenskaper utan någon närmare eftertanke. Det kan t.o.m. vara så att det går "mode" i att fråga efter vissa egenskaper. Jag har en kompis som retade sig på något liknande, en arbetsgivare som efterfrågade något som var helt irrelevant för tjänsten. Mitt tips till dig är att försök att inte reta dig på detta när du söker jobb. Om du kommer till intervju så kan du ju fråga varför denna egenskap är viktig för tjänsten (om du känner att det är läge).

Det står så mycket i annonserna som inte stämmer när man kommer till arbetsintervjun jag sökte ett jobb där det stod att man skulle ha högskolekompetens som krav, sökte ändå tjänsten fast jag inte har det och nu är det bara jag kvar i rekryteringen. Så sök det som känns bra för er.

Prestigelös vårt nya "obemärkt"?

tack för alla bra svar!
jag ska försöka att inte bli så ilsket svettig nästa gång ;)

menade kanske inte att just ordet prestigelös i sig gör mig så upprörd, men att så många väljer att använda sig av det i dessa sammanhang. jag är väl medveten om mängden av modeord & floskler i (alla slags) annonser men tycker mig se ett mönster bakom vilka ord det går inflation i. språket blir en termometer på vårt samhälle, eller något, & det gör att vissa ord faktiskt gör mig illa till mods.