Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 11

Hej! Jag hittade precis den här tråden. Min dotter fick sin första hjärtrusning när hon var två dagar gammal. Efter några dagar med mängder av rusningar kom läkarna fram till att det var SVT av sorten WPW-syndrom. Hon har sedan dess ätit medicin och ju äldre hon har blivit ju bättre har det blivit. Idag är hon 2år och idag var vi på läkarbesök och bestämdes det att vi ska fasa ut hennes medicin, så om 5månader ska hon vara medicinfri....känns overkligt. Operation har det alltid diskuterats om, men nu verkar det kanske som det har växt bort. Läkaren tyckte dessutom att vi skulle sluta lyssna så ofta på hennes hjärta, han bedömde att hon skulle berätta för oss om något är fel. Tänkte bara höra med er som är vuxna och har det hur det känns? Och när var erat första minne av det? Visste ni om att ni hade det när ni var små? Kram / Camilla

Hej!
Läkarna sa att det med 50% chans skulle växa bort under det första året, men det gjorde det inte. Fast nu verkar det ju lovande :) Förut pratade läkarna om att göra en ablation, men att de måste vänta tills hon är i skolåldern. Vi får se vad som händer när hon slutar helt med medicinen.

Har du några knep för att få det att gå över? När vi var inlagda provade de några gånger att lägga en kall handduk i pannan, men det hjälpte aldrig, men det kunde det visst göra på en del. Däremot märkte vi att dom gånger hon blev väldigt ledsen och skrek och nästan tappade andan så vände det ofta av sig själv. Hon var aldrig ledsen av själva rusningarna, hon kunde ligga helt oberörd och ha en puls på 290, det var alltid undersökningarna som gjorde henne ledsen.
Hoppas verkligen att du får en tid snart så du kan bli besvärsfri! Tack för ditt svar!