Jag spyr snart på denna AP-hysteri!
Att det finns olika uppfostrings/anknytningsmetoder förstår jag, och det tycker jag är jättebra, och jag anser INTE att AP-metoden (livstilen eller vad man nu vill kalla det) är någonting negativt, men jag kräks på denna hysteri och alla dessa pekpinnar.
Nu är det på tapeten med AP, då ska ALLA följa det, gör man inte det eller är man skeptiskt mot någonting så är man en hemsk mamma, en korkad person och en självisk människa. Man kan absolut ingenting om barn, och man bryr sig ju uppenbarligen inte om sitt barn, hur h*n mår och man skiter ju fullständigt i om barnet är lyckligt, tryggt m.m.
Så länge man inte tillför skada eller trycker ner sitt barn, så anser jag att man får göra på vilket sätt man vill, för de allra flesta har förutsättningarna att bli bra föräldrar, oavsett om de väljer att läsa sönder sidorna i böcker av Jesper Juul, leva efter AP eller bara ta en dag i taget och gå på magkänsla.
Men det är bara hos AP-inspirerade föräldrar man stöter på denna hets.
. Tycker att det bara är positivt om AP diskuteras av fler - oavsett om man gillar det eller inte. Pedagogiska frågor diskuteras alldeles för lite.....absolut även i vårt hem. Man har liksom mycket med bara vardagen att man kör på....som man "alltid" gjort och som en föräldrar gjort etc. etc. 
. Jag har fått samma upplevelse av vissa AW-anhängare. Jag kväver mina barn, låter dem inte utvecklas eftersom jag knyter fast de stackars plågade liven i ett tygstycke så att de knappt kan andas eller röra sig, berövar pappan all samvaro med sitt barn, för att inte tala om vilken barnaplågare jag är som samsover = riskerar deras liv och i bästa fall enbart ger dem sömnstörningar för livet. I grövre ordalag.