lady zz skrev 2009-11-21 22:22:00 följande:
Hej alla hjärtebarns föräldrar. Har funderingar angående hjärtebarn o denna ständiga mat stress. Milo åt väldigt bra från 0 mån till han va ca 7 veckor.
För våran Max var det exakt likadant.
Han åt bra till han var 7 veckor. Sen blev det ett ständigt stök med maten. Vi fick en tid till hjärtläkaren och det var mycket riktigt så att hjärtat hade börjat bli lite ansträngt. Han sa att det var ganska vanligt att de små hjärtisarna blev aningen sämre runt 2 månader. (Max hade ASD, VSD o PDA varav VSD var det stora problemet).
Han fick vätskedrivande, Impugan, vilken ökades i dos allteftersom Max växte. Efter ett tag fick han även Spironolakton.
Sen började han svettas betydligt mer, ofta fick vi byta både sängkläder och pyamas åtminstone en - två gånger per natt, sen blev han tröttare me, allt eftersom.
Från början var det sagt att han skulle opereras när han var runt året.
När de såg att han blev dålig så mycket snabbare än förväntat sa de att de måste opereras innan han var 6 månader.
Dock fick vi två inställda op-tider innan den väl blev av och då hade han hunnit bli 7 månader. Och mycket dålig.
Och för att återkomma till det här med vikten... Vi fick väga Max minst en gång / vecka och rapporterade till dietisten. Max orkade till slut inte äta något själv, utan fick sond. Vi skulle sonda honom var 4'e timme, dygnet runt. Han gick förstås inte upp i vikt ändå. Hjärtat tog all energi och i slutet orkade kroppen inte heller behålla någon mat utan att han kaskad-spydde upp allt direkt, trots att vi sondade allt långsammare och långsammare.
Hm, det här var ingen munter läsning precis...
Kan dock säga att idag har vi en kille som mår gott och är ett litet matvrak. Han äter verkligen allt, och han äter med glädje! (vilket är tur, eftersom han fick en multiallergi-diagnos i slutet av sommaren vilket medfört en hel del inskränkningar på kosten...)
Hua, det blev en lååång historia det här... Sorry!