Du måste logga in för att svara i en tråd.

  • Anonym (hjälp!!)

    damp/adhd

    finns det ngn trevlig själ som har svar på alla mina frågor? Det är nämligen så att dagiset min son går på tror tt min son har damp/adhd ell liknande.
    Det har varit en specialpedagog där flera ggr och träffat min son som säger att det är nåt som inte är bra.
    Men min son är 3 år. Kan man ställa såna diagnoser vid så tidig ålder?
    Hur går isf en utredning till?
    Vad gör dom åt det ifall diagnos ställs?
    Ni föräldrar som har barn med någon sådan diagnos (och andra såklart!) får gärna berätta hur det gick till.. vf sökte ni hjälp från början, hur erat barn beter sig och vad det har blivit av det etc.
    Vore jättesnällt om nån iallafall kunde ge mej svar på nåt!

  • Svar på tråden damp/adhd
  • Anonym (hjälp!!)

    nån måste väl veta lite?
    *puffar*

  • Anonym (en mamma)

    jag vet inte hur pass tidigt man kan märka eller diagnosera damp/adhd
    har dom på dagis sagt vad dom grundar sina misstankar på?
    tycker du själv att du upplever dessa problem hemma ?

    jag har en son som blir 6 jag har sökt hjälp för honom själv, min sons pappa har adhd , så jag har bett bup om en utredning på detta , men jag fick tidigare veta att dom vill vänta till skolåldern med att göra utredning på adhd, kanske olika beroende var man bor...

    hoppas det ordnar sig för er
    att du får några bra svar
    mvh T

  • Anonym (mamma med 3)

    hej!!
    ta kontakt med bup så gör dom en utredning.ring redan idag(om du inte redan ha rgjort det)för det är en vänte tid innan ni får komma dit tyvär.
    vi har en dotter som har adhd,utredningen går till så att man gör ett läkarbesök där dom kollar lite motorik mm och sen kallas man upp till bup utan barnet(så här gick det för oss)sen blev det ett möte då dottern var med,men vi kände på oss att hon inte var som ándra barn´om man säger så.utan läste mycket på nätet och fick fram diagnosen innan vi varit på bup.sen är det upp till er föräldrar om ni vill medisinera eller inte om det blirså.
    jag rekomenderar att ni börjar ge Eye Q, finns som både tuggisar och även flytande i hälsokost affärer vi märker stor skillnad både hemma & i skolan.
    står inte skrivet varför dom mistänker att han kan ha en bokstavs kombination.
    och begreppet damp används inte i dagsläget ;)
    lycka till!!!
    följer tråden

  • Anonym (hjälp!!)

    Tack för lite svar!
    Vad är Eye-q för nåt?
    Från dagis håll har dom väl "misstänkt" eller vad man ska säga att nåt inte stämmer i ett år ungefär. Han är bara 3 år, men, vareviga dag har det vart nåt på dagis som inte e bra. Han kan inte ta kontakt med barn utan att slåss. De e liksom hans sätt å säga hej typ. Genom att slåss eller puttas. Det har gått så långt på dagis nu att inga andra barn vill längre leka med honom. Inte ens dom större barnen. Dom e rädda för honom pga av att han bara slåss. Sen är han så otroligt stark för sin ålder. Jag får själv ont när han slår mej. Han går på en resursavdelning vissa dagar i veckan med endast 3 barn. Det funkar int heller. Han är lika elak där, även mot fröknar.
    Hemma är han hopplös, förstår egentligen inte hur ja har orkat med honom( man ska int behöva känna att man inte orkar med sitt barn)
    Antingen är han på sitt rum å leker, vilket han då gör jättebra, men man får inte störa honom. Då får han fruktansvärda vredesutbrott. Vilket ja själv int tycker e normalt för hans ålder å bete sej så. Han kan skrika i timmar0(vråla, slåss, kasta sönder saker, förstöra, bitas allt möjligt)
    Han kan inte kontrollera sig själv när han får domhär utbrotten, e precis som allt blir svart för honom.
    Sen älskar han när andra slår sej. Visst i den åldern förstår man int riktigt, men han blir alltså lycklig när andra får ont. Om nån slår sej rätt ordenligt å blöder tex så har han sån skadeglädje alltså. Även om han ser mej gråta, så tycker han de e kul att jag e ledsen fast ja försöker förklara. Han äter inget längre. Han har int tiden att sitta still för å ätam han går bara ner i vikt. Sova, va e de?? De tar flera timmar varje kväll för å somna, å de e riktiga helvetestimmar. Grannarna tror säkert att ja slår halvt ihjäl honom varje kväll.
    Så fortsätter de.
    Ja känner att ja kan inte se nåt positivt längre. Ja orkar int me de. Finns de nåt värre än å höra allt detta negativt från dagis, å att ingen längre vill leka med honom.
    Men har iaf fått en telefontid i morn på bup, får hoppas att de ger nåt.

  • aprilsill

    Nej det är riktigt svårt att ställa en damp/adhad diagnos! Du har rätt att vägra att ställa en diagnos, det är ändå förskolans skyldighet att ge din son sörskild hjälp om han är i behov av det. Om du inte vill utreda han än så avvakta.

  • aprilsill

    Anonym (hjälp!!) skrev 2009-11-04 14:30:43 följande:


    Tack för lite svar! Vad är Eye-q för nåt?Från dagis håll har dom väl "misstänkt" eller vad man ska säga att nåt inte stämmer i ett år ungefär. Han är bara 3 år, men, vareviga dag har det vart nåt på dagis som inte e bra. Han kan inte ta kontakt med barn utan att slåss. De e liksom hans sätt å säga hej typ. Genom att slåss eller puttas. Det har gått så långt på dagis nu att inga andra barn vill längre leka med honom. Inte ens dom större barnen. Dom e rädda för honom pga av att han bara slåss. Sen är han så otroligt stark för sin ålder. Jag får själv ont när han slår mej. Han går på en resursavdelning vissa dagar i veckan med endast 3 barn. Det funkar int heller. Han är lika elak där, även mot fröknar. Hemma är han hopplös, förstår egentligen inte hur ja har orkat med honom( man ska int behöva känna att man inte orkar med sitt barn)Antingen är han på sitt rum å leker, vilket han då gör jättebra, men man får inte störa honom. Då får han fruktansvärda vredesutbrott. Vilket ja själv int tycker e normalt för hans ålder å bete sej så. Han kan skrika i timmar0(vråla, slåss, kasta sönder saker, förstöra, bitas allt möjligt) Han kan inte kontrollera sig själv när han får domhär utbrotten, e precis som allt blir svart för honom. Sen älskar han när andra slår sej. Visst i den åldern förstår man int riktigt, men han blir alltså lycklig när andra får ont. Om nån slår sej rätt ordenligt å blöder tex så har han sån skadeglädje alltså. Även om han ser mej gråta, så tycker han de e kul att jag e ledsen fast ja försöker förklara. Han äter inget längre. Han har int tiden att sitta still för å ätam han går bara ner i vikt. Sova, va e de?? De tar flera timmar varje kväll för å somna, å de e riktiga helvetestimmar. Grannarna tror säkert att ja slår halvt ihjäl honom varje kväll. Så fortsätter de. Ja känner att ja kan inte se nåt positivt längre. Ja orkar int me de. Finns de nåt värre än å höra allt detta negativt från dagis, å att ingen längre vill leka med honom. Men har iaf fått en telefontid i morn på bup, får hoppas att de ger nåt.
    Kom bara ihåg att det inte är din son det är fel på, det är hela omgivningen som inverkar på din sons tillvaro. Kanske har han svårt att ta kontakt med dom andra barnen på ett annat sätt än att slåss? Sen bara för att din son får en diagnos så kommer inte problemen att försvinna. Om du har tid googla på det relationella perspektivet.
  • Anonym (hjälp!!)

    stefano:
    Ne absolut, ja e int ute efter å diagnostisera honom å tro att de e bra sen.
    Jag vill få hjälp, de e de ja e ute efter, å om man får hjälpen så e de kanske lättare att hantera situationen sen. För som det håller på nu, de orkar ja inte hur länge som helst.
    Men ja tror även hans uppväxt spelar in en hel del. Är ensamstående sen hans pappa tog livet av sig.
    Så de e tufft.

  • aprilsill

    Anonym (hjälp!!) skrev 2009-11-04 14:43:58 följande:


    stefano:Ne absolut, ja e int ute efter å diagnostisera honom å tro att de e bra sen. Jag vill få hjälp, de e de ja e ute efter, å om man får hjälpen så e de kanske lättare att hantera situationen sen. För som det håller på nu, de orkar ja inte hur länge som helst. Men ja tror även hans uppväxt spelar in en hel del. Är ensamstående sen hans pappa tog livet av sig. Så de e tufft.
    Självklart är det tufft. Men som jag skrev kanske allt annat bidrar till din sons problem, t.ex. hur pedagogerna pratar med honom, vilka rutiner dom har osv.
  • JParker

    Hej.
    Min son har diagnosen adhd sedan 3år tillbaka och är nu 12 år.
    Men jag har alltid vetat att han varit annorlunda men ingen annan har trott mig förräns han började skolan.
    Var glad att dagis tagit dit en specialpedagog och att han får gå på nån sorts resurs det är ju allafall ett steg i rätt riktning, har en bror som har ett barn med adhd och fick diagnos vid 5 års ålder och de har inte ännu fått medicinera mot överaktiviteten, har hört mycket bra om eye q så rådfråga någon och sätt din son på de så kanske du märker någon förändring efter någon vecka.
    Lycka till!

  • tea79

    Jag vill bara höja en varningsflagga. Om BUP är proffessionell på er ort..vilket jag hoppas dóm är, så ställer man INTE diagnos ADHD på ett barn som är 3 år...
    Det görs först när barnet börjar skolan...
    Det medför så otroligt mycket om man skulle ställa en felaktig diagnos på ett barn som haft ett annorlunda beteende, men kanske inte borde ha en diagnos. Av det lilla du skrivit om situationen så är det kanske inte konstigt om han bär på mycket som han inte kan visa på något annat sätt.. Eller att han inte kan styra över hur hans relation blir med andra människor.
    Jag vill iaf ge dig råd att INTE UTREDA HONOM NU!! Vänta. Dock tycker jag att det är bra att du kontaktar BUP för att få hjälp och råd både för din del o för din sons skull... Förstår att det är en jobbig situation för dig, och hoppas verkligen att ni får möjlighet att få den hjälp ni verkligen förtjänar...

Svar på tråden damp/adhd