Inlägg från: Anonym (hjälp!!) |Visa alla inlägg
  • Anonym (hjälp!!)

    damp/adhd

    finns det ngn trevlig själ som har svar på alla mina frågor? Det är nämligen så att dagiset min son går på tror tt min son har damp/adhd ell liknande.
    Det har varit en specialpedagog där flera ggr och träffat min son som säger att det är nåt som inte är bra.
    Men min son är 3 år. Kan man ställa såna diagnoser vid så tidig ålder?
    Hur går isf en utredning till?
    Vad gör dom åt det ifall diagnos ställs?
    Ni föräldrar som har barn med någon sådan diagnos (och andra såklart!) får gärna berätta hur det gick till.. vf sökte ni hjälp från början, hur erat barn beter sig och vad det har blivit av det etc.
    Vore jättesnällt om nån iallafall kunde ge mej svar på nåt!

  • Svar på tråden damp/adhd
  • Anonym (hjälp!!)

    nån måste väl veta lite?
    *puffar*

  • Anonym (hjälp!!)

    Tack för lite svar!
    Vad är Eye-q för nåt?
    Från dagis håll har dom väl "misstänkt" eller vad man ska säga att nåt inte stämmer i ett år ungefär. Han är bara 3 år, men, vareviga dag har det vart nåt på dagis som inte e bra. Han kan inte ta kontakt med barn utan att slåss. De e liksom hans sätt å säga hej typ. Genom att slåss eller puttas. Det har gått så långt på dagis nu att inga andra barn vill längre leka med honom. Inte ens dom större barnen. Dom e rädda för honom pga av att han bara slåss. Sen är han så otroligt stark för sin ålder. Jag får själv ont när han slår mej. Han går på en resursavdelning vissa dagar i veckan med endast 3 barn. Det funkar int heller. Han är lika elak där, även mot fröknar.
    Hemma är han hopplös, förstår egentligen inte hur ja har orkat med honom( man ska int behöva känna att man inte orkar med sitt barn)
    Antingen är han på sitt rum å leker, vilket han då gör jättebra, men man får inte störa honom. Då får han fruktansvärda vredesutbrott. Vilket ja själv int tycker e normalt för hans ålder å bete sej så. Han kan skrika i timmar0(vråla, slåss, kasta sönder saker, förstöra, bitas allt möjligt)
    Han kan inte kontrollera sig själv när han får domhär utbrotten, e precis som allt blir svart för honom.
    Sen älskar han när andra slår sej. Visst i den åldern förstår man int riktigt, men han blir alltså lycklig när andra får ont. Om nån slår sej rätt ordenligt å blöder tex så har han sån skadeglädje alltså. Även om han ser mej gråta, så tycker han de e kul att jag e ledsen fast ja försöker förklara. Han äter inget längre. Han har int tiden att sitta still för å ätam han går bara ner i vikt. Sova, va e de?? De tar flera timmar varje kväll för å somna, å de e riktiga helvetestimmar. Grannarna tror säkert att ja slår halvt ihjäl honom varje kväll.
    Så fortsätter de.
    Ja känner att ja kan inte se nåt positivt längre. Ja orkar int me de. Finns de nåt värre än å höra allt detta negativt från dagis, å att ingen längre vill leka med honom.
    Men har iaf fått en telefontid i morn på bup, får hoppas att de ger nåt.

  • Anonym (hjälp!!)

    stefano:
    Ne absolut, ja e int ute efter å diagnostisera honom å tro att de e bra sen.
    Jag vill få hjälp, de e de ja e ute efter, å om man får hjälpen så e de kanske lättare att hantera situationen sen. För som det håller på nu, de orkar ja inte hur länge som helst.
    Men ja tror även hans uppväxt spelar in en hel del. Är ensamstående sen hans pappa tog livet av sig.
    Så de e tufft.

Svar på tråden damp/adhd