Injektions/sprutfobi - terapi

Hej Yollis!
Här är en till som vet precis hur du känner det. Har själv injektionsfobi (värsta tänkbara!!!) och har gått och fått hjälp för det under fjolåret. Jag fick remiss från VC till psyk på sjukhuset där jag fick gå en gång i veckan hos en terapeut som var specialutbildad på fobier. Terapeuten trodde att jag skulle vara "botad" på ca 5 gånger men efter 5 gånger hade vi fortfarande en lååång väg kvar att gå. Till att börja med pratade vi bara och bara det fick mig at tokgrina varje gång. Succesivt tog vi det sedan steg för steg, jag fick titta på en spruta i en platsförpackning och någon vecka senare fick jag montera ihop den. Var även på lab på sjukhuset på "studiebesök" med terapeuten där personalen fick ta "stick i fingret" på terapeuten och jag skulle titta. Jag grinade och skrek och överlevde. Sedan fick de sticka mig i fingret.
Terapin var mentalt mycket jobbig och man var slut hela eftermiddagen efter att man varit där. Efter några veckor reste jag jorden runt vilket gjorde att jag tyvärran att jag inte fullföljde och här sitter jag nu i v. 8 (7+0) och har min fobi kvar. Den är dock inte lika hemsk som tidigare, jag kan numera se själva sprutan i sig (dock ej när den sticker!!!) utan att svimma. Om två veckor ska vi till MVC på första besök och provtagning och det kommer att bli hemskt! Jag måste dock tänka på vad jag lärde mig på terapin och försöka överleva det hela.

Du får gärna hålla kontakt med mig så kan vi prata med varandra om detta. Det som inte själv har en fobi vet inte vad det innebär. Att ha injektionsfobi och att vara rädd för sprutor är inte samma sak!

Gömde säga. De tog 300:- per gång för terapin på sjukhuset (psyk) och eftersom det förs upp i högkostnadskortet så blev det gratis efter tre gånger då jag fick frikort.

Hej!
Ber om ursäkt för min klumpiga formulering i inlägget senast. Vad jag menade var att de flesta man stöter på (ex många sjuksköterskor som ska ta prover, dock inte alla) tror att man är "lite rädd för sprutor" när man säger att man har sprut-/injektionsfobi. De förstår inte vad en fobi innebär. Jag känner precis som dig, innan jag gick på terapin svimmade jag bara av att se en spruta. Satt bredvid en kvinna på bussen från Sthlm till Sundsvall och hon hade diabetes. Vi satt öängst bak och inklämda. Hon tog insulin utan att veta hur jag är och jag säckad eihop i knät på personen bredvid i princip. Sedan mådde jag dåligt hela vägen hem, ingen rolig resa. Om 1,5 vecka ska jag på mitt första besök på MCV och det är då alla prover ska tas. Gruvar mig men ska plocka fram vad jag lärt mig och försöka att överleva det hela!

Även jag har fått hem "stick i fingret - manicken" så jag bör kanske ta fram den och titta lite på så att jag tränar upp mig inför besöket!!!

Lycka till önskar jag till alla med sprut-/injektionsfobi! (ock alla andra så klart=))

Jag tvingades också titta när de stack psykologen och det var lika hemskt som när jag själv ska bli stucken, konstigt att de tror att de är någon skillnad. Dessutom så fick jag inte blunda utan tvingades se själva sticket! Hemskt men jag överlevde!