Snälla föräldrar, GE ER!

Jaja, självfallet finns det mat som man aldrig skulle vilja äta, men man kan lära sig att tycka om mat. Och någon enstaka gång kan man ju inte säga något om, men att hela tiden vika sig när det gäller maten, det är det jag pratar om... Är det någon ny mat till exempel som man lagar, till barnet och dess kompis, så vill jag inte mötas av att kompisen säger att han inte tänker äta det, för att han inte vet vad det smakar, utan jag skulle uppskatta det mer om barnet som var på besök istället skulle smaka och säga att "näe, det var inte så gott" Då skulle jag mycket väl kunna tänka mig att värma köttbullar eller något, men smaka först, gnäll sen :)

självklart lagar jag ibland mat som inte ens jag tycker om, och självfallet äter även jag av det, för att föregå med GOTT EXEMPEL. Ser att EXTREMT många har fått för sig om att jag pratar om att TVINGA i sina barn mat, och jag måste bara be dessa underbara ignoranta människor att läsa mitt inlägg igen. HELA inlägget denna gången.

Okej... nu har jag läst ALLA inlägg... På de flesta inlägg låter det som att det handlar om att binda fast barnet vid stolen och sleva in mat. Det är inte DET detta handlar om. Och som sagt: Att NÅGON gång göra ett undantag med annan mat än "huvudmaten" är inte alldeles fel. Och har man ett barn som är klart undernärt, av medicinska, fysiska eller psykiska själ så SJÄLVFALLET gör man special-mat för att få detta barn att äta. Men nu talar vi om barn som i normala fall äter bra, eller relativt bra. Få barnet att smaka nytt. Få barnet att äta det som är runt omkring (potatisen, salladen, eller vad det nu kan tänkas vara), äter barnet inget av det som serveras så pratar vi inte heller om att låta barnet gå hungrigt i flera dagar, som straff, utan naturligtvis kan man ju servera kvällsfika innan läggdags.
Det handlar inte heller om barnmisshandel på något sätt, det handlar om att inte HELA tiden curla. Bara för att ett barn inte "tycker om" någon maträtt en gång, behöver det inte betyda att barnet inte "tycker om" samma maträtt, med annorlunda kryddning eller så, vid ett senare tillfälle. Mat smakar sällan likadant från gång till gång. Inte min mat iallafall. Så därför anser jag att min son ska smaka samma mat några gånger innan han bestämmer sig för att han verkligen INTE GILLAR det. DÅ kan jag köpa det. Men sen ska han även ha i åtanke att om han serveras samma mat hos någon annan, så KAN den maten smaka annorlunda än vad den gjorde hemma, eftersom det inte är JAG som lagat den om han äter den hos någon annan, det betyder att han kan inte veta om han inte gillar just DEN maten, just DEN kryddningen, innan han har smakat. -Därmed inte sagt att han MÅSTE äta upp. Men S M A K A iallafall.
Jag har aldrig TJATAT på min son att han MÅSTE äta upp, men han SKA smaka. Detta har jag sagt till honom ca 5 gånger, under fem år, så det är ju inte så att jag sitter och gnäller vid varenda måltid "Men du måste smaka". Nej.

Måste dessutom tillägga att även jag är kräsen, när det gäller EN sak.
Ris. Beroende på att jag, när jag var liten, faktiskt TVINGADES äta ris varje gång jag hade maginfluensa, för "ris är så milt för magen", vilket resulterar i att jag än idag har äckligt svårt att svälja ner en tugga med ris.
MEN (och här kommer det stora MEN:et) Jag tillagar ändå ris till exempelvis kyckling eller grytor. För min son TYCKER OM ris och för det SKA (observera: enligt MIN MENING) VARA ris till dessa maträtter. Har jag sedan svårt att svälja det så får jag väl ta lite extra sås, eller dricka lite extra, för att kunna svälja det. Men detta gör jag för att visa min son att "Man kan inte älska all mat, men man kan äta lite av det" -Han är mycket väl medveten om att jag inte tycker om ris, och varje gång vi ätit det tittar han på mig och säger "Du är världens bästa mamma. Du tycker inte om ris, men du gör det åt mig ändå, E******'s mamma skulle aldrig laga falukorv till honom, för hon tycker inte om det".
Ibland får man offra sig, för exemplets skull.

Men om jag skulle göra vitlöksmarinerade sniglar (vilket jag älskar. Bara som exempel) så skulle jag aldrig "Tvinga" min son att äta detta, då jag lärt mig att han kräks av sådan konsistens. DÅ är det annat som gäller.

Som jag tidigare sagt: Det handlar inte om att göra special-mat någongång ibland, utan att VARJE dag göra just detta.

Ja, det gör jag. För min son tycker om mat som jag inte alltid tycker om. Och dom regler som gäller honom, gäller även mig.

Nej, jag har absolut inget liv, så när min sons kompisar är hemma hos oss och vi ska bjuda på mat så står jag gladeligen och lagar en fyra-rättersmiddag, för att ungarna är kräsna. För det är inte alls så att jag går hemifrån vid sju på morgonen och kommer hem halv sex på eftermiddagen, nejnej, jag har inget liv för att jag tycker att det är oförskämt att komma hem till någon, där det är bestämt att man ska äta, och sen få höra "Jag tycker inte om det, och jag tycker inte om det, och jag tycker inte om det, kan jag inte få det och det och detta istället?"
Just det. Det är ju JAG som inte har något liv. Föräldrarna som styr och ställer och FAKTISKT GÖR 3-4 olika måltider för att de har kräsna ungar, de har så otroligt mycket mer liv än vad jag har.

Känner att jag åter igen måste påpeka: Har barnen allergier, eller är på gränsen till att bli undernärda, eller inte fixar viss konsistens, eller mår allmänt illa av vissa smaker så finns det anledning att göra specialmat, det är ÅTER IGEN inte DET jag pratar om. Självklart vill man att ens barn ska må bra och växa som dom ska.