Snälla föräldrar, GE ER!

Men hur ska man avgöra vad som är normalfall?

När jag var liten var jag otroligt kräsen. Det var jättejobbigt, men det var tusen gånger mer jobbigt att behöva äta mat som växte i munnen och gjorde att det kändes som jag skulle kräkas.

Min sin har alltid varit otroligt kräsen. Jag är så glad för att vi har lyssnat på honom och inte bestämt för mycket åt honom gällande vad han ska äta och inte. Då han var fem år förstod vi att han har perceptionsstörningar som gör att mat med vissa konsistenser blir outhärdliga för honom. Men det visste vi ju inte förut. Var han ett normalfall tills han blev fem år, eller gjorde vi rätt i att lyssna på honom och ge honom mat han tycker om/ klarar av att äta?

Jag tycker också att det inte kan jämföras. Att bli tvungen att äta kan vara extremt fysiskt obehagligt. Och helt ärligt, man vet ju faktisk aldrig varför barnet inte äter. Kanske är det inte bara allmänt "kräsen" utan känner starkt obehag av någon anledning man inte vet.

Jag har hört ganska många historier om folk som blev tvungna att äta det eller det som små och som har problem med antingen den typen mat eller mat i allmänhet när man blir äldre.