Mirakeltråden - del 10

Men varför borde du? För din egen skull? Eller Tures? Eller för att du tror att det förväntas av dig att du borde?

Förstår du vad jag menar?

Ibland känner jag att jag gör vissa saker bara för att jag har någon bild av att man ska göra på ett visst sätt men när jag vågar fundera över varför så inser jag att det egentligen inte finns någon riktigt bra anledning, mer än att det förväntas. (Dvs jag tror att andra tycker jag är bättre om jag gör det så)

*jobbar hårt med att lära mig bli bättre på att göra saker utifrån mina prioriteringar istället för vad jag tror att andra tycker är rätt*

*stackaren*

Jag förstår vad du menar.

Det jag tänkte på var dock att vissa saker har jag tagit en "kamp" om och även om det var jobbigt till en början, så har vanan och rutinen gjort att det nu mer sker utan "gnäll", t.ex. borsta tänderna. Jag tror att det skulle vara bättre att ta en "kamp" om att man står i hallen när man tar på sig ytterkläderna, än som nu, jag springer runt hela lägenheten och tar på han ett plagg i taget. Det kanske skulle bli jobbigt ett tag innan vanan och rutinen gör att det sker på automatik, som det numera gör med tandborstningen. Så jag borde ta en kamp, för jag vet att resultatet blir bra, även om själva "kampen" kan innebära mycket gnäll. Förstår du hur jag tänker? 

Jag tar sällan kamper kring sådant som jag kanske kan tänka att andra skulle göra. Precis som du skriver. Fast visst kan jag i vissa lägen "skämmas" lite när Ture gör något som andra kanske reagerar på. Fast då försöker jag tänka på att vi har det VÄLDIGT pressat nu och att vissa saker får man som mycket-ensam-hemma-med-två-barn helt enkelt låta passera. Jag har gjort mina prioriteringar (valt mina kamper) och dem får jag försöka "leva med".

Postis & Snigel: Tack, jag har det bättre igen. Har lyckats få upp huvudet ovanför ytan igen och känner mig mycket bättre till mods och inte lika gråtig hela tiden. Fungerar bra igen även hemma när jag slappnar av och det är ett bra tecken!
Det går i vågor hela tiden, ibland kommer det över mig och så måste jag bearbeta något innan jag kommer ur det. Detta är nog det värsta med att  vänta så länge på att någon man älskar ska dö, att man hinner få ångest tusen gånger om innan döden väl inträffar.....

Snigel: Vad är det ni bråkar om med F, vad hon ska välja för linje eller?
Vad jobbigt med Ida, jag förstår dig fullständigt för jag vet hur jobbigt vi hade det med Viktors storasyster. Ibland förstod man inte hur ett litet barn kunde förvandlas till ett litet monster från den där söta lilla varelsen man nyss hade. Men det gör de, och när man är mitt i det känns det helt hopplöst ibland. *kramar om dig*

Singah: Min dotter hade ansiktsmask på sig i badkaret sist när hon o Viktor badade ihop. Han satte sig inte ner i vattnet en enda gång och efter 5min ropade han och ville gå upp!

Ang trots vid påklädning: Så har jag kommit på ett knep för att få Viktor att sitta stilla när jag klär på honom. Vi sätter oss i soffan och så sätter jag på ett avsnitt av småkryp - exakt 5min långt. Precis lagom för att få på honom alla kläderna och precis lagom spännande för att han ska sitta stilla och inte tänka på att jag klär på honom kläder!

en fråga ang kräksjukan: Kör ni benhårt med 48h regeln att hålla sig hemma och inte träffa folk när ni har kräksjuka i familjen?
Jag är jättenoga med det i min familj, allt för att försöka att inte sprida det vidare till andra. Jag blir galen när folk går på ICA dagen efter de legat i magsjuka eller skickar iväg syskon till dagis när de har magsjuka hemma. Tycker det är respektlöst mot andra faktiskt just eftersom magsjukan sprids så lätt. Det är så himla enkelt att stanna hemma 48h efter att sista familjemedlemmen spytt så man vet att alla är friska...

Mysgos: Kramar om dig en massor. Det måste vara en oerhört påfrestande situation för dig. Jag tänker på dig och det som händer din mamma ofta. Jag arbetar ju mycket med ett KBT program nu och där ställs frågor som; Om du visste att du bara hade tre månader kvar att leva osv. Men där tar man inte hänsyn till vad man skulle göra om detta berodde på en sjukdom som gör det fysiskt och psykiskt tungt för både den drabbade och dennes anhöriga. Kram!

Apropå vinterkräkssjukan så försöker jag hålla oss inne så gott det går. Det kan ibland vara svårt när man är själv och bara MÅSTE ha något från affären. Men vid enkel och framförallt tydlig magsjuka kör vi på två dygn. Fast det har ju underlättat att vi alla insjuknat samtidigt, det är drygt när det går i vågor, för hur länge som helst kan jag inte tänka mig att hålla ALLA hemma bara för att en medlem i familjen är sjuk.

Intressant diskussion om "uppfostran". A har haft en jobbig period då han vill göra allt o(!) ch har man gett honom lillfingret tar han hela handen om ni förstår. Man tror man är snäll när han har fått bestämma vissa saker men det har slutat med smärre kaos och bråk. Hans kinkighet med mat har ibland gjort att han fått äta framför TV:n eller datorn i hopp om att något skall slinka ned. I helgen tog vi ett snack och nu är det stenhårt att vi äter tillsammans utan några skärmar på och det har fungerat jättebra.

Mysgos: Skönt att höra att du har huvudet över ytan! Håller med dig angående magsjuka.

Snigel: Kram

Arvid har också förändrats och börjat visa sidor vi inte sett tidigare. Jag tror att det till viss del handlar om att han vill ha uppmärksamhet. Det senaste är att stoppa ner handen i Vidars mat eller i burken med ersättning när jag häller upp det (han blev inspirerad av Vidar när han stoppade sin hand i maten vid ett tillfälle nyligen). Att kasta saker på golvet samt att skrika högt är också återkommande. Jag försöker att inte göra en stor sak av det, utan förklarar lugnt varför man inte gör så och avleder. Tänker ibland att jag kanske borde bli mer arg och markera tydligt att det är fel, men jag tycker inte att det fungerar lika bra. Tappar humöret ibland och ryter till, men det har ingen bra effekt, eggar snarare upp honom mer. Över lag så har det alltid fungerat bra att prata med honom och förklara varför man inte får göra saker, eller ge alternativ. Han hade en period nyligen då han ville bitas, men då sade jag åt honom att om han kände att han behövde bitas så fick han ta en leksak eller gosedjur och bita i, och det fungerade väldigt bra. Han tog Vidars bitring vid några tillfällen, och sedan var den perioden över. Dock så är jag så gott som alltid konsekvent och står fast vid mitt beslut om det är viktigt, det är något jag lärt mig under alla år med hästar och hundar.

JAg föstår precis H! Och då är det ju för din skull du vill göra förändringen och i förlägningen Tures eftersom du kommer att bli mindre irriterad.

Häromdagen tappade jag fullständigt tålamodet vid läggningen. Till slut konstaterade jag att nu var det sängen som gällde och jag tänkte gå och göra det jag ville göra innan jag också skulle sova. Och så gick jag. Och trodde väl att pytte skulle komma ner till mig efter en liiiiten stund, men jag tänkte att jag iaf skulle få några minuter för mig själv att andas. Men nä, ungen la sig i sängen och somnade. JAg tror att hen märkte att jag menade allvar med att jag hade tröttnat...

På tal om att testa gränser så ser vi skillnaden på David och Viktor. David är lugn och beskedlig och försöker vara pedagogisk och hjälpa lillebror så gott det går. Viktor testar däremot gränser hela tiden. Minns att David gjorde det när Viktor var nyfödd så det borde lugna ned sig även för Viktor. Med David blev det jättestor skillnad när han fyllde 3 år. Då började det gå att resonera med honom.

I helgen ska vi till Norge och hälsa på nya kusinen.

Skönt att höra att det är fler som är som Ida just nu. Sen är det som ni säger, alla barn är olika. Vad jag minns av de stora barnen är att F var rätt het i den här åldern som Ida är i nu men även M och J har haft sina perioder. J har dock varit som en filbunke sedan han var 5. Och tidiga tonåren med M var ingen dans på rosor och det är inte tonåren med F heller. När jag ser på de tre äldsta idag så är det fortfarande F som har temprament/humör (kanske lugnar sig när hon är ur puberteten), de andra är lugna och brusar sällan/nästan aldrig upp.Ida påminner mycket omF, hon blir tokarg men det går över rätt fort ändå trots allt. Jaja humör finns det och med min brist på energi så blir det rätt tärande, men kanske mest jag som lider ändå?

mysgos
Diskussionerna kring gymnasievalet tog fart när F helt plötsligt kastade om sina val helt och hållet. Hon har i flera månader vetat vad hon ska söka men i måndags kastade hon fram en lapp som jag skulle skriva på tyckte hon och då var helt plötsligt hennes förstaval sist i kön. Det skapade diskussion när jag ville veta varför. Hon blev tokarg och vägrade prata, ringde sin pappa och ville att han skulle skriva på, han i sin tur ringde upp mig och frågade vad som har hänt osv osv. Nu är valet tillbaka som det var från början. Den där dikeskörningen berodde nog mer på att hon ville välja som kompisarna och glömde bort att tänka vad hon ville själv. Vi fick till ett vettigt samtal efter allt skrikande, smällande i dörrar och tårar, trots allt. Ett samtal som var det vettigaste på säkert 2 år. Så det känns bättre nu med den biten iaf.
Och en annan positiv sak med det hela är att jag och barnens pappa också fick ett vettigt samtal som rörde alla våra gemensamma barn. Precis så som jag vill ha det men hans nya sätter stopp för. Behöver jag säga att han inte var hemma när vi pratade? ;)