Hjälp? Vem tänker minst fel?

Hej,

Jag har en 14-årig son i gemensam vårdnad med mamman. sk. helgpappa. Han har aldrig visat några tecken på att strula till det eller handla irrationellt än så länge och det är med den bakgrundskänslan jag beskriver detta.

Jag och sonens mamma har nästan alltid varit överens om allt under hans uppväxt

Nu i helgen har ett ämne dykt upp där vi måste enas om förhållningssätt för att inte riskera onödig konflikt. För att få lite koll på att jag inte är ute och cyklar så vill jag stämma av med andra och det här forumet verkar ju toppen. Jag ska beskriva situationen, som förmodligen är ganska vanlig i den här ålder, så kortfattat som möjligt men vet att det kommer att vara svårt att bli så. Hoppas någon orkar läsa...

- Min son var hos mig denna helg.
- Han ville vara med kompisar på lördagen några stationer bort på en tunnelbanelinje och fick ok om han var hemma hos mig senast kl. 23.
- Eftersom det var första gången han åkte på egen hand på sen kvällstid så kom vi överens om att han skulle ringa mig när han satt på t-banan så att vi hade kontakt i dom 15 minuterna det tar att åka. Sen var det 10 min att gå och då tänkte jag kolla av genom att ringa någon gång under den tiden.
- Nu blev det så att han inte åkte ensam utan det var två andra som åkte samtidigt och de skiljdes åt vilket förenklar mitt ställningstagande men inte förändrar det. Han tyckte själv att det kändes ok men lite överdrivet att ringa. Till saken hör att han i ett års tid har åkt mellan mig och sin mamma på dag och tidig kvällstid så själva fenomenet att se till att det finns vuxna i närheten osv är inget nytt.

Det nya som hände i helgen var att hans mamma tyckte att det var oansvarigt och snålt att jag inte tog hem honom från det stället han var på med Taxi. Diskussionen som vi förde parallellt med att jag väntade hem min son slutade med att jag bad henne lita på mig och sonen och att vi skulle prata om det vid ett annat tillfälle.

Jag har viss förståelse för hennes oro eftersom de två har bott ihop tillsammans under långt tid med full kontroll från mammans sida. Hon känner sig givetvis orolig när hon inte har koll på var han är och nu när han i mycket större grad tycker det är trevligare att umgås med vänner utanför hemmet än tidigare. Men jag känner samtidigt att det här är en naturlig del i hans utveckling och mognad. Vi har haft ett antal diskussioner tidigare av den här karaktären och vi tycker helt enkelt olika.

Min känsla är att om jag i det här läget hade beställt en taxi:
- vilket jag tycker känns helt fel dels för att det ger en signal om att det är farligt att åka på kvällen och dels för att det finns en tanke med att jag ser till att han har ett SL-kort som fungerar även på helgerna.
- så hade jag gått med på att (återigen) ändra på det vi hade kommit överens om pga att hans Mamma känner en oro.
- gått över gränsen för hur mycket jag tycker att man ska omhulda en 14-åring.
- skapat en normalitet i att man åker taxi eller blir skjutsad istället för komunala färdmedel kl. 22-23 på kvällen för att det är farligt att färdas på något annat sätt.
- inte (som jag ser det) i så stor grad hjälpt min son utan betalat bort hans mammas (enligt mig obefogade) oro.

Jag har känt att det finns en överbeskyddande tendens hos hans mamma som jag misstänker mer stjälper än hjälper. Det har varit åtskilliga skjutsningar och hämtningar trots att han mycket väl kan åka själv i den underbart fungerande kollektivtrafiken som vi har i Stockholm.

Det vore fantastiskt bra att få lite feedback på hur ni ser på det här. Det handlar enligt mig mycket om hur man väljer att hantera risken att vistas ute idag. Jag vet att det händer saker men jag känner också att man måste ställa risken i relation till sin egen och andras erfarenhet av hur ofta det händer saker. Jag och många av mina vänner har aldrig råkat ut för någonting som skulle berättiga ett undvikande i att vistas ute bland folk på kvällarna. Och jag är helt säker på att vår son aldrig skulle få den vansinniga tanken att konfrontera någon eller några som är ute efter att bråka eller plocka hans mobil eller liknande.

För mig var det här starten in i en ny fas för både min son och oss. För hans mamma ett stort problem. Det funkade förövrigt väldigt bra i helgen.

/Tonårspappan