Har du jobbiga barn? Det är ditt fel!

Jag tror absolut det ligger massor i vad du säger. Har man regler och rutiner för barn så är barnen "lättare" de vet vad som gäller och bråkar inte om sådant de vet inte kommer hända. Däremot så tror jag alla barn har vissa perioder då de är mer eller mindre besvärliga.

Sen är det ju det här med ärftlighet, både jag och min sambo är sjukt envisa och rätt jobbiga att leva med till och ifrån och förmodligen kommer våra barn ta efter oss.

mestadels föräldrarna

barn har ju onekligen en personlighet redan från början. jämför tvillingpar tex, känner tre st i olika åldrar och de är verkligen olika varandra i både sätt personlighet och stil. två är enäggs och ett är tvåäggspar. de har ju samma uppväxt med samma föräldrar och samma plats i syskonskaran men är ofta en lugn, en vild osv.

sen tror jag självklart att vi som föräldrar påverkar våra barn också, annars hade ju inte vår roll behövts så att säga mer än till att mata och ge tak över huvudet då. men kanske har det mycket med inställning att göra, det jag upplever som väldigt jobbigt och påfrestande med mitt barn kanske en annan mamma inte lagt så stor vikt vid. så två ganska lika barn kan beskrivas och upplevas väldigt olika beroende på förälderns inställning.

Det är en mix av arv och miljö.
Självklart påverkas barn av sin omgivning men med två egna barn blir man samtidigt väldigt medveten om hur olika vi människor är av naturen sas.
Vi har två väldigt livliga barn, snälla och omtänksamma men väldigt aktiva. Det kan ju inte vi påverka utan det är så det är. Dottern är fruktansvärt envis - så där "slänga-sig-på-golvet-envis" och sån är absolut inte sonen.

Men att lasta allt på föräldrarna är att gå lite för långt tycker jag.
Dessutom finns det massor av barn som har funktionshinder som gör att de är som de är, hur kul är det för deras föräldrar med personer med åsikter likt dina - att det är deras fel att deras barn beter sig som de gör

Tror absolut att mycket ligger i föräldrarnas sätt att hantera sina barn. Jag tror på att se individen, inte på att nödvändigtvis hantera alla på exakt lika sätt (men samma regler ska naturligtvis gälla, annars blir det ju kaos).

Det största "felet" många gör är väl att lyssna på "alla andra" och inte sig själv.

tror ts menade inte barn med funktionshinder snillis. Men jag tror fortfarande att vad man "bakar får man äta upp". Hur man fostrar, medvetet eller ej får man senare stå till svars för, både i positiv och negativ bemärkelse.

Miljö, arv, barnens medfödda temperament spelat givetvis roll, men det ligger mestadels på föräldrarna hurdana barnen kommer att bli senare.

Hej! Oh så jag har funderat på detta.
Men jag tycker precis som du, det måste va så, kanske inte till 100 procent men.
Jag hade tre lugna harmoniska glada pigga barn, sådana som inte klättrar ur matstolen, inte klättrar på stolar, drar iväg från en eller pillar på allt dom ser.
När jag sen skulle ha nr 4 så tänkte jag nästan att jag ville få en liten galen pojk som skulle vara högt o lågt, bara för att bevisa motsatsen.
Men så blev inte fallet... det blev en snäll och rar liten tös som sen hon var 3 månader inte har vaknat en enda natt, bara sovit i sin säng och gnäller i stort sett aldrig. Så jag är inte överbevisad ännu.
Nu e nr 5 på gång så vi får väl se:):):)

Det ÄR en kombination av miljö och arv som avgör hur "jobbiga" barnen blir. Det finns ex mängder med studier på separerade tvillingar som visar hur stor del arvet faktiskt påverkar, mer än vad de flesta kanske tror. Till och med intressen, val av karriär, livsstil osv påverkas av arvsmassan.

Självklart påverkar uppfostran också, men du gör det lite väl lätt för dig TS, om du tror att det är det enda som avgör...

Bra sagt sunsed:)

Ska tillägga att även personlighetsdrag som tex aggressivitet eller kanske depressivitet också påverkas av gener.