HuKKS FLUKKSarnas höst/vinter-lya

Hoho är det här ni håller hus och håller igång!!

Jag står för musiken..vad vill ni höra kära raringar??

Klär om till bastkjol och svingar lite med benen..Kom igen nu Miixs här ska man inte vara blyg. Om kubanerna får vittring om detta blir du villebråd för deras "charm" ääähhuum.

Lite salsatoner kanske skulle vara passande...kanske kan de smäckra kubanerna visa oss ett och annat danssteg 

Oj låter det så när man pumpar..jaa kanske... hmm.. Hur går det..trixar ni med det där, får ni nån fason på det? Kram

Åhh det är inte kul när det krånglar, men oftast tar det ett tag innan man kommer in i allt. Ja de blir lätt hungriga om de är "överburna" Det var ju samma för LP och även han fick extra käk när vi var på sjukhuset i början.

Men aj vad jobbigt att ha ont. Har du testat någon smärtlindrande salva, xolocain kanske underlättar? Vet inte om det är lämpligt att ha det men kan ju vara värt att fråga. Jag blödde väldigt mycket med LP, både vid förlossningen och efterråt. De gjorde ett snabbt vul för att kolla att allt stod rätt till, det kanske de kan göra med dig med?

Skönt att han är belåten iallafall. Det blir lättare ska du se vännen. KRAM.

Destro, men OJ vad livliga saker du håller på med. Ja om napprapaten blev arg på dig lär du ha försummat dig om jag gissar rätt? Du måste vara rädd om dig raring!

I dag har jag gjort något för första gången i mitt liv, kolla in i bloggen får ni se

Ha en härlig fredagskväll!

Å Juni raring, vi glömmer inte bort dig här, vi vet hur det kan kännas när bebin kommit och man är lite tom, lite trött sliten och går som i ett vakuum. Iallafall är det något jag har upplevt och känt mig ganska liten eller hur jag ska uttrycka det.

Här, eller i inboxen kan du ventilera dina tankar och känslor om du vill för vi förstår och även om vi är väldigt förtjusta i lille Philip så är du vår vän i första hand.

äähhumm. jag pratar för alla såg jag..men tror att jag får medhåll av alla raringar.

Usch vad jobbigt att ha det så. Många av oss kvinnor har en tendens att vara undvikande, vi orkar inte tjata eller så tycker vi att de borde förstå att vissa saker ska göras (och gärna på ett visst sätt). Det som ofta gör saken lättare är att man hittar en kommunikationskanal som fungerar, det är inte det lättaste.

Du behöver vila och det är viktigt att du gör det. Huset är sekundärt, faktiskt. Men jag vet att det är svårt, jag KUNDE inte få ro om det var stökigt eller om något behövde göras. Jag var stressad och kunde inte vila om jag försökte. I vissa fall var det faktiskt bättre att städa och vila den stund som blev över (om det blev någon över). När ryggen pajade fick jag överlämna allt till mannen och barnen. Det var nyttigt ur flera aspekter och mina behov att ha städat eller fixat på ett visst sätt fick faktiskt läggas åt sidan och det har varit nyttigt för mig. Det har dessutom varit nyttigt för både mannen och barnen att inse hur mycket det faktiskt är att göra, att toapappret ska bytas på rullehållaren, att disktrasor måste köpas från affären och att tvätten måste rulla på varje dag utan att få ett berg av tvätt över sig.

Om du vill ha en förändring till det bättre, få mer hjälp av honom måste du vara tydlig med vad du vill, han tänker nog inte i samma banor som dig och en pekpinne har jag: Låt han ta sin jäkla tallrik själv!! Sluta serva honom och lägg dig med gott samvete.

KRAM söta vän.

HAHA.. Just så är det ju!!

Juni, den där bluesen kommer och går och framförallt i början. Bli inte rädd för dem, känner du dig ledsen så gråt en stund. Det är inte farligt och det går över. Det  betyder inte att du inte älskar din son eller inte är lycklig. Det är omställningen och som Tina skrev: HORMONER!! Skönt att den lille gått upp bra i vikt

Skönt att Lars är så engagerad. Sån var Mannen med. Fortfarande är det han som går upp med LP alla tidiga mornar, men jag tar honom om det behövs på natten eller sen kväll. Ett bra arrangemang.

Förresten, hur tog Lars förlossningen? Var han rädd för smärtan kunde han hantera det? Minns att du var lite oroad för hur det skulle bli.

Nåååååååååååååååååå vad göllit!!!!!!!!

Åhh det är alltid lika faschinerande att höra/läsa om förlossningar. Det är ju så magiskt på nåt vis!!