Jag vill bara veta hur ni tänker när ni väljer donator? Anonym eller öppen och varför väljer ni det ena?
Vi står inför valet och jag vill bara veta lite hur ni tänker.
Skulle vara glad om ni vill dela med Er.
Jag har valt öppen. har ju bara gjort behandlingar i sverige. Finns flera skäl till min inställning. Vill först att barnet ska ha en chans få veta sitt ursprung. Sedan har jag satt det som en gräns för vad vi ska orka gå igenom. Har inte tänkt betala eller göra äd utomlands. Vill inte hålla på med detta tills jag tappat livslusten totalt. vill inte bli fixerad att tro att ett barn är all lycka för oss. Har många ggr känt att jag haft lust att göra vad som helst för ett barn. Men tänkt om , för det finns ju inga garantier att lyckas där heller , eller att ett barn skulle ge oss större lycka.Vi har ett bra liv tillsammans och vi har kunnat se en bra framtid utan barn tillsammans med.
Men jag har full förståelse för de som väljer annat. Känns dock som det kanske lättar och fler tjejer kan tänka sig donera i sverige. Det pratas ju mer öppet om detta nu. Lycka till !!!
Jag har valt id-release och är som du förstår en förespråkare för det, om du frågar mig. Den största fördelen anser jag vara att barnet ( som jag hoppas kommer) får lite makt och något att säga till om. I perioder i livet undrar de flesta över sina biologiskarötter och att inte kunna få reda på något om sin bakgrund kan vara jobbigt. Barnet kommer som myndig att kunna söka upp sin frö-pappa, träffa och fråga honom saker om honom och den "okända" biologiskasläktgrenen. Jag har aldrig träffat donatorn och han kan inte hitta barnet.
Vad jag läst kan bara vetskapen om att man, som barn till en donator, har rätten att söka upp sin biologiskapappa vara väldigt lugnande. Bara vetskapen om att man har rätten att söka upp honom om/när man vill gör att man kanske inte ens behöver göra det. Valet är barnets.
På femmis-, föreningen frivilligt ensamstående mammor med insemination, hemsida femmis.se kan du gå till assisteradbefrukning, om donatorer. Där kan du läsa några olika undersökningar som gjort på hur äldrebarn från id-release donatorer ser på det. Men det är visst inte så mkt forskning som är gjord.
En annan sida som kanske inte är aktuell för er, men som kan vara intressant att läsa är: www.donorsiblingregistry.com/
Hur tänker du/ni Är ni osäkra, eller oense vad som känns bäst för er?
Jag är själv singel och det gör att ingen pappa/partner kan känna sig "hotad" av en donator, det gör det enklare för mig att tveklöst välja id-release.
Lycka till, hur ni än väljer att göra! 
Vi har gjort indemination i Danmark och köpt sperma själva. Vi valde utifrån de kriterier som var viktiga för oss och när vi hittat den perfekta donatorn så visade det sig att han var anonym men det var helt ok för oss. Man kan få tag i så mycket info om danska donatorer att jag tror att barnet kommer att kunna känna sig nöjd med det.
Sen blev det tyvärr så att vi snabbt var tvungna att byta donator och då fick vi hålla oss till enbart anonyma när vi valde om eftersom öppna hade kostat mer och vi inte hade möjlighet att lösa det just då.
Så länge man är öppen mot barnet och tydlig med vilken typ av donator man har så tror jag inte att det kommer att bli några problem. Och skulle det bli det så får man hantera det då. Det kan ju bli problem med öppna oxå, om barnet under hela sin uppväxt väntar på att få träffa donatorn och så hinner han dö innan barnet fyller 18, eller så visar han sig vara en besvikelse. Det finns tyvärr inga optimala lösningar.
Tack för era svar hittills!
Zix:
Nu kanske du tycker jag blir närgången... men varför fick ni byta lite hastigt?
Vilken klinik har ni vart på och var kan man läsa om de olika donatorerna?
För det kan nog räcka med den infon man får där känner jag.
Astakvasta: Vi är inte oense alls men för min man spelar det ingen roll. Han känner sig inte "hotad" å sen har vi i vår lilla familj ett litet "bonusbarn" från hans tidigare förhållande å min man är inte biologisk far till det barnet men det känns som hans egna så han vet mycket väl att man kan älska, känna det som sin egna även om det inte är biologiskt/genetiskt.
Det är mer jag som tänker på hur jag skulle vilja ha det om jag var i barnets sits.
Lycka till för Er del och skriv gärna tillbaka på de frågor jag har! 
Kram!
Kliniken vi använde var Vitanova i Köpenhamn. Du kan hitta donatorer antingen på Cryos eller European Sperm Bank, bara att googla
Det visade sig att den donator vi först använde var bärare på en genetisk sjukdom (det hade precis upptäckts när vi skulle boka tid för insemination 2). Så vi hade en timme på oss att byta donator för att den nya sperman skulle hinna till kliniken innan det var dags för vår insemination (det är ju ett rätt litet tidsfönster). Inga extra kostnader för bytet, bara lite stress. Donatorerna är noggrant kollade men oturen kan alltid vara framme, denna gång handlade det om en ovanlig sjukdom som det krävs att båda föräldrarna bär på för att barnet ska bli sjuk vilket hände.
Om man jämför informationen man kan få från en anonym donator i Danmark (hela släktens hälsohistoria, beskrivning av utseende, hobbys etc, ljudinspelning, babyfoto mm) med det man kan få ut av en öppen donator i Sverige så vinner Danmark. Det är klart att det kan finnas öppna donatorer som kan ge barnen svar på sina frågor men jag kan tänka mig att många av dem inte visar nåt större intresse och jag har svårt att tänka mig att de som använder öppen donator i Sverige kan få veta hela släktens sjukdomshistoria etc.
Det är klart att en öppan donator från Danmark kan ge snäppet mer information än en anonym från Danmark, men jag tycker att det räcker långt med den anonyma.
Okej! Tack.
Jag var precis inne på Cryos och tittade. Där får man ju reda på lite iaf.
Väljer Kliniken en åt en eller hur går det till när man är ny???
Om man hittat en man verkar gilla kan man ge dom donatorns Nr då???
Det är en djungel det där, är det ok om jag skriver till dig och frågar nått om jag undrar nått?
Snurrar i huvvet nu kan jag säga...
Hur känner du att du mått/mår under dina försök?
Om jag fattar rätt har du gjort 2 försök?
Endast i danmark eller har du även gjort i Sverige?
Har du fått hormonbehandling eller är det gjort i naturlig cykel?
Jag är så glad att göra att det går bra på bara 2 behandl.!!!
Å nu kommer det där lilla knytet stanna i dig!
Det måste kännas underbart!
Förstår den psykiska pressen innan BIM! Man känner väl efter och funderar en hel del!
Men nu kommer det som sagt gå bra Zix!
Det är tråkigt att det är sådana köer i Sverige och att inte de kan "köpa" sperma från de banker de gör i Danmark. Vi står ju i kö i Sverige men va F-N, kön är ju över 1 år, eller var det när vi blev ställda i kön i aug. Mellan 1-2 år kan det vara i Lkpg så vi hade väl tur att när vi blev ställda att det bara var 1 år! Ska man skratta eller gråta?!?!
Men nu har vi bestämt att vi ska göra ett par försök i danmark innan vi kanske kommer fram i vår Sverige kö...
Jag har läst lite nu å det blir nog till att kontakta Danmark i dagarna för att få ett samtal.