Autismtråd 9

Åh, du ger mig hopp!  Kostig fråga kanske men stod utvecklingsförseningen med som diagnos på ert läkarintyg? 

Jag tror jag blir tokig! Jag har ju skickat in ansökan för VB och väntade ju bara på ett läkarintyg. Vi hade ju bett om ett "allmänt" intyg som kunde användas till olika instanser; dagis, fk, kommun osv.  Läkarintyget kom och gav en kortfattad bild av problematiken, helt ok tyckte vi. Vi ringde psykologen som skrivit intyget i ett annat ärende och passade då på att fråga om detta intyg räckte för VB. Men se nej, det ska vara ett speciellt läkarintyg som specificerat tar upp de olika problemen för att trycka på de rätta sakerna som hon sa. Så, nu sitter jag här med ett halvdant intyg och behöver ytterligare ett från läkaren. Som jag för övrigt inte får tag på. Psykologen rådde oss till att ta det med kuratorn på hab så att hon fick ta kontakt med läkaren. Men vaddå, jag vet ju vilken snigelfart det är i vården och vi lär ju få vänta månader på det där intyget.  Vad gör jag? Ska jag skicka in det intyg jag har eller ska jag vänta? Kanske FK bedömer det som ett sämre underlag och därmed inte ger oss något VB? Vi ska till kuratorn på hab i morgon och funderade på om man kunde få ut det psykologen skrivit i sin remiss till hab, där ska ju allt vara väldigt specifikt vad jag förstår. Man kanske skulle kunna komplettera med det?

Ansökan har jag redan skickat in, så den biten är klar. 

Min m på 5,5 år har blöjor o sen hon var 4 år har vi fått detta gratis från BVC. jag har ett nr jag ringer till när de är slut o så får jag hem till dörren 5 kartonger med 4 pkt i varje!!Fick papper/formulär från dagis idag ang min m som de fyllt i. De skrev bla:Vill alltid bestämmaVetgirig o frågar om alltLeker helst med yngrefantasifull o ljuger, men ingen fantasi i lekarnaointresserad av måltiderna men sitter med vid bordetsvårt för gruppaktivitetermåste alltid avsluta sakerlätt att lära bokstävermatematiskt tänkandesvårt att tänka på andra än sig självsvårt med empatienvisofta glad men gnälligentonig/annorlunda röstintresse: pussel, sagor, bokstäverTycker att det är bra att de har noterat detta, men det är en bråkdel av allt vi anser o lever med. de tycker tex att det funkar jättebra på dagis o att hon är med de andra barnen. det är inget vi NÅGONSIN upplevt själva här hemma eller sett på dagis. Hon är ju väldigt arg o har oräkneliga utbrott dagligen hemme, dock ej på dagis. Kanske därför de anser att det att det funkar så bra?De har tom filmat M en dag på f.skolan o skickat med filmen hem så vi kan se med egna ögon. När vi kollade ser vi att hon inte är arg. Alla barn är ute o leker men hon är typ 5 meter ifrån o sen efter en stund går hon iväg på en egen upptäcksfärd genom skogen. deras kommentar var: Ni ser så bra det går här!Känns som om de tror att vi VILL att det ska vara något fel på vår M..

Åh tack snälla för din berättelse!! Spec ped som är kopplad till kommunen har varit o gjort obs på dottern men inte sett något avvikande mer än att hon är "hoppig" . (När hon är uppspelt så hoppar hon o viftar med händerna)Vi har mobila teamet från vårt BUP hemma hos oss varannan vecka o de ser samma sak som vi. Vi har STORA problem men henne hemma men där är ALLT SÅ BRA!! OM det funkar så bra som de säger på dagis så är det ju oerhört konstigt! Att varken vi eller BUP får henne att fjunka här hemma!!! Vad gör vi för fel isf??Om det INTE funkar där så undrar man ju hur tid de EG lägger ner på barnen? Hur kan de iaf missa alla signaler??Nu är klyftan mellan henne o andra barn så stor att omgivningen märker att hon är annorlunda!Till saken hör oxå att hon har resurs 2 tim/dagen. På samma avd går oxå lillebror med resurs på heltid o han tar ju så klart en hel del av personalens uppmärksahet, samt att det finns en flcika med utvecklingsstörning o autism o ej svensktalande föräldrar där. Hon har inget tal o är "gravt" FH. Hur mkt påverkar detta kan man ju undra?Känns tryggt att överläkaren ska komma o göra obs på henne på dagis ihop med psykologen.

Ni är alla så duktiga (jag menar detta positivt) och fina med era barn. Vissa av barnen jag läser om är besvärligare än min son. Ända är det så nedbrytande för mig att jag studtals helt tappar livslusten. Jag tänker förbjudna saker, att jag hoppas att jag får dö ifrån alltihop. Tycker att livet är bara trist och skit. Är jag ensam  om de här känslorna? Jag är less på att han har ett sånt jävla humör, rivs, slåss, skadar sig själv, skriker (skriker nästan jämt), slänger sig på golvet, vägrar äta själv, och hans motstånd mot nästan allt gör mig så arg, besviken och ledsen. Kan inte ens ta med honom in i en affär och köpa en mjölk efter dagis. Vill han inte, så vill han inte och då går det inte! Han styr vårt liv helt. Jag älskar honom, men jag är less, less på att livet med barn blev så här. Hur länge ska man stå ut? Blir det bättre med åldern? Han är 3 år.

Sara - vi har ju aldig träffats, men då gör vi det i helgen då!