När börjar barnen förstå vad "aja baja" betyder?

jadu, det undra jag me...för min 9 månaders börja tycka det e kul när jag säger NEJ...
fast å andra sidan kan han lika gärna börja lipa

Jag vet inte när de förstår men vi har från början sagt ifrån mär han gör något han inte ska.
Nej när han inte får, Aj när det är något som kan skada honom eller annan.

Resnonerar som så att om man plötsligt en dag börjar säga NEJ och AJAJ osv så kommer han att bli väldigt konfunderad för det gick ju bra dagen innan.

Vid 10 månaderskontrollen så ska de visst kolla att han förstår något ord.

Sonen gör precis som Turias dock, skrattar högt när man säger nej...

runt 8 mån ungefär

men jag tror han vet , men han ska lixom bara testa. Han tittar på mig före ofta...

kattsandlådan...toaborsten är vårat stora problem för tillfället...

Ok, runt 8 månader alltså!

Jag tror INTE på att springa runt och säga "nej" och "abaja" till så små barn!!

Villl INTE att min dotter ska växa upp i en värld av förbud och hinder.

Blir ledsen ibland när jag ser mammor/pappor som springer efter sina små barn och säger "nej", "fy", "ajabaja", "inte så", "sluta".

Små barn håller på att upptäcka världen och testar hur den fungerar! Gör det inte svårt för dem! Se till att världen är någorlunda trygg och inte full av livfarliga saker och låt dem sedan utforska i lugn och ro, utan "nej" och "akta". Om de gör något som inte är bra så VISA dem i stället hur man SKA göra!!

Tänk dig själv om du började på ett nytt jobb. Allt är nytt och spännande och du vet inte riktigt hur saker och ting fungerar, men du är på väg att lära dig. Stup i kvarten kommer dock din chef och säger "nej", "inte så", och drar dig bort från det du håller på att utforska! Otroligt frustrerande och väldigt ineffektivt och hindrande. Om chefen visade dig HUR du skulle göra istället för att hela tiden tala om hur du INTE skulle göra, så skulle du känna dig mycket mera delaktig, förstådd, sedd och mindre stressad, eller hur?!

Nej, jag tror att man ska vara sparsam med ordet "nej" innan barnet har fått ett mer utvecklat eget språk. Som några av er redan har skrivit, så betyder inte ordet särskilt mycket för ett så litet barn. Risken är istället att det tappar sin innebörd och barnet lyssnar inte till det ens när det blir äldre och kan förstå vad det betyder.

Förresten, när det kommer till att din son biter dig i bröstet så tycker jag att du gör helt rätt!

Man behöver inte skrika "nej", men man kan ändå tydligt visa för barnet att det inte är ok, och det gör du ju

Vissa barn förstår vad nej är tidigt. Sonen visste mycket väl vad nej betydde vid 6-7 månaders ålder. För den skull går vi inte omkring och skriker nej hela tiden. Vi använder ordet nej i normal volym men med bestämd ton (dvs inte skrattar fram det) när det väl behövs.

Norah förstår Ajaj...
hon älskar att gå i gåstolen och dra i duken, och släpper när man säger "Ajaj"...
hon är 6 månader

Jag tror på att säga NEJ och AJ i alla fall, barn testar gränser och det gör de från början. En av mina uppgifter som förälder är att sätta dessa gränser. Ett barn som aldrig blir åtsagt tror jag kommer att ha svårt att fungera i resten av världen.
Det finns alldeles för många idag som inte förstår vad ett nej är.

o hur är det tänkt jag ska lösa det med kattlådan om man inte säger nej?
Ska han få proppa munnen full?
O "upptäcka" lådan själv??

De förstår inte så tidigt. Så sent som 2 år förstår de TILL FULLO. De förstår nej innan dess, MEN inte varför och blir ledsna och känner sig maktlösa. Därför ska man inte hålla på med nej och ajabaja för mycket, de blir bara gnälliga av det. Bättre att avleda och låta dem intressera sig för något annat.

Jag tycker absolut att barn ska ha gränser satta för sig! Men jag tycker inte att man sätter gränser bara för att man går runt och tjatar om vad barnen INTE får göra hela dagarna.... Jag tycker också att det handlar om NÄR det är meningsfullt att börja sätta gränser på det sätt som "nej", "ajabaja" innebär. 8 mån är enligt mig alldeles för tidigt, det har ingen som helst verkan förutom att hämma barnet i dess nyfikenhet och utforskarlust.

Har ni inte märkt att det ni säger mest "nej" till är det som barnet återkommer till hela tiden? Istället för att säga nej kan man ju faktiskt låta barnet utforska vad det nu är (spisen, kattlådan etc) under övervakning. När barnet är nöjt så minskar chansen att han/hon återvänder när du vänder ryggen till och INTE kan se till att inget farligt händer. Vissa säger att de minsann inte har TID att hålla på att visa barnet hur man ska göra hela dagarna, men hur mycket tid tar det inte att springa runt och hindra barnet hela dagen? Och är det inte vår uppgift som förälder att visa våra barn hur världen ser ut och hur man gör?

turia:

Man behöver inte vara så låst i sitt tankesätt. Vissa saker som är jättefarliga kan barnet såklart inte få utforska fritt. Men jag tycker att det är föräldrarnas uppgift att se till att barnets vardagsmiljö INTE innehåller sådana saker. Kanske får man flytta kattlådan till ett ställe som barnet inte kommer åt?

joe- ska kanske sätta upp lådan på diskhon på toaletten? näää allvarligt det går inte.
O inte kan jag hägna in den, el ställa för saker eller stänga dörren(kommer ju ej katten in )
De måste bara lära sig att lådan e usch o tvi!!
O jag kan inte stå o se på när han utforskar lådan.. ok möjligtsvis om han har tutten i munnen, men den åker fort ut vet ja ..hehe

J o E

Bara för att man använder sig av ordet nej så innebär det inte att man går omkring hela dagarna och säger det. Men använder ordet när det behövs.

Och faktiskt så stämmer det inte att sonen återkommer mest till det vi säger nej till. Där har du helt och hållet fel i vårt fall.

Och jag har tid till att både säga ifrån när det behövs och visa när det är lämpligt. Båda sakerna anser jag vara min uppgift som förälder.

Jag anser inte heller att jag hämmar min sons utveckling när jag säger ifrån vissa saker. Han får utvecklas så mycket han vill så länge det inte är skadligt. Och jag anser inte heller att man ska säkra upp hemmet 100% för då skulle vi behöva madrassera hela hemmet så som han far fram.

Så det är bara att konstatera att du verkar ha en helt annan uppfostringsmetod till dina barn mot vad jag och flera i den här tråden har. Jag tycker att det är bra att det finns olika metoder och vägar så att vi alla hittar någon som passar oss.

väntar:

Klart att det är bra att alla gör det som funkar bäst för dem!

Det som jag ibland har svårt att förstå är föräldrar som säger att de inte har TID att visa barnen. I mina ögon så verkar det ta enormt mycket tid att försöka hindra barnet att göra saker som inte är tillåtet.....

Som jag skrev så är det ju klart att det finns saker som är farliga för barnet och som det inte kan få göra. Men då brukar vi avleda istället för att ropa "ajabaja".

Jag syftar alltså på föräldrar som verkar spendera mycket tid med att försöka lära så små barn en massa regler (inte hindra barnet att falla ner för trappan!). Typ att man inte ska kasta skeden på golvet, att man inte ska kladda med maten, att man inte ska ta någon annans leksak etc.

Vissa regler måste såklart barn lära sig, men jag tror inte att det är meningsfullt/bra att försöka med detta vid 8 månaders ålder....

Tror att du skulle få en annan syn på nej/ajabaja-metoden om du träffade min familj.

Sonen får inte kladda med maten när vi matar - men det är inga bekymmer för han äter glatt och gapar stort.

Däremot är han välkommen att lära sig klättra uppåt i trappan med vår översyn. Där har vi aldrig sagt nej.

Så du ser två ganska bra exempel som kanske säger emot varandra men vi väljer våra "duster" noga.

jAG HÅLLER HELT PÅ J O E..,,
dU HAR VÄLDIGT RÄTT I DET DU SÄGER,JAG BLIR ÅXÅ VÄLDIGT FRUSTRERAD NÄR JAG SER FÖRÄLDRAR SOM BARA AJAR Å NEJAR SINA BARN HELA TIDEN,.VISA DEM HUR DET FUNGERAR Å TA MED DEM Å GÖR NÅT ANNAT BUS Å AVLED DEM PÅ ETT BRA SÄTT,,AJ AJ HÄR FUNKAR INTE,DÅ SKA HON BARA DIT HELA TIDEN!
sÅLKLARRT SKA MAN KUNNA SÄGA NEJ NÄR DET BEHÖVS ,MEN TILLSLUT OM MAN ANVÄNT DET FÖR MKT SÅ BLIR JU BARNET HELKT TRÖTT PÅ ORDET!
KRAM PÅ ER ALLA!